Om du kommer till denna sida när du klickar på Små Tankar så gå till Hem och klicka ytterligare en gång på Menyn, Små Tankar så kommer du till 2017. Fungerar inte det så gå tillbaka till Hem och prova igen.

If you comes here when you click on Små Tankar click on Hem and then once again on the Menu, Små Tankar. Then you comes to 2010. You can also try to go back to Hem and back again. Test all the blue links and you find a lot of good music.

Tisdag den 13 december 2016.

Så har man då suttit i mörkret och tittat på årets Lucia. Det innebar att jag missade dagens avsnitt av Selmas Saga. Det får jag ta igen i kväll. Det är alltså mycket nu.

Aldrig trodde jag att skulle klämma fram en tår när jag lyssnar på Jill Jonson eller Tommy Nilsson men i lördags så gjorde jag det när de tolkade Ted Gärdestad i Så Mycket Bättre. Visserligen så hade jag gärna sett att Jill hade haft med sig Berra Karlsson. Hon har ju använt honom förr och han bor ju inte långt ifrån henne. Tommy gjorde nog det bästa jag hört honom göra någon gång.

Visserligen så var detta bra men det slår faktiskt inte Johan Eriksson i Källa Kyrka på Öland i somras. Då var Kenneth Gärdestad också med och det var var en helt fantastisk upplevelse. Jag skulle kunna gjort om det varje dag den veckan utan problem så bra var det.

Efter näst sista avsnittet av Allt För Sverige så fick jag för mig att man skulle kunna göra en spellista av musiken. När jag gick in och kollade på musiken så var den ganska diger. Dessutom så var det väldigt mycket soundtracks från filmer så det hade blivit väldigt mycket om man skulle haft med allt. Något udda som var med var ändå en tavla med Joey Bishop Country. Detta visar sig vara en skådespelare som dog 2007 och som hade gjort en LP som väl inte sällar sig till de bästa i genren. Omslaget med sina fina färger är ändå rätt fint att se på. Klippen på You Tube är tyvärr borttagna så ni som vill höra är hänvisade till Spotify.

Fredag den 2 december 2016.

Julmånaden är inne och då gäller det att ha nerverna under kontroll när hetsen sätter in.

SCC Nytt och där finns ett litet referat av konserten med Rosanne Cash. När jag läser det så hittar jag väl lite som jag tycker att jag kunde ha skrivit bättr men det får duga.

Jag skrev ju förra gången att jag är TV serie nörd. Billions går ju på måndagar och där brukar det alltid finnas någon bra låt. Senast så var det "Sticks & Stones" med Parker Millsap och Michael Rose. Tyvärr så var den borttagen på You Tube men den finns på Spotify och ligger på en cd som heter "Palisade."

Däremot så¨hittade jag detta.

I samma avsnitt finns "I Get Knocked Down" med Chumbawamba. Det leder mig osökt till legenden Robetson i Rally. Där gör de sina kärleksfulla tolkningar av vår Robertsson som ju i sina krönikor i Kountry Korral ofta beskrev det som Rally Robetson sjunger om. Här kommer "Jag går i däck."

Måndag den 21 november 2016.

Eftersom jag bara är en medelmåtta på datorer så är det med nöd och näppe jag klarar av alla utmaningar som finns i dagens digitala samhälle. Enligt vissa så kan man ju inte klara sig över huvud taget utan att vara uppkopplad minst den vakna tiden av dygnet. Nu tror jag ju att det är riktigt sant men jag håller mig så där lite i utkanten av cybervärlden. Då kan jag ju nicka lite igenkännande när jag hör folk tala om vad de sysslar med.

Ibland så vet jag inte hur saker har gått till när jag har gjort något. Ett exempel är Evenemanget som jag skapade med Tennessee Drifters den 12 november i Skillingaryd. När det var gjort så började jag att bjuda in vänner och några av dem tänkte dela det gick inte det utan jag hade skapat ett privat Evenemang som inte gick att dela. Inte vet jag hur det hade gått till och inte kunde ändra det heller. Som tur var så kunde vännerna bjuda in vänner så det blev ju i stort sett fullsatt ändå.

Ett andra exempel är på just arrangemanget med Tennessee Drifters så tänkte jag spela en spellista på Spotify som jag har men den gick inte att hitta. Nu har jag kommit på felet. Jag har skapat spellistor som inte är offentliga. Visserligen så tycker jag själv att de är himla bra så jag lyssnar då och då med stor behållning på dem men jag vill ju att andra också ska ha möjlighet att njuta av dem. Nu tror jag att jag har lyckats att göra dem offentliga. Ni får gärna kolla på ElfCountry eller Mina möten. Jag heter ju Ingemar Elf på Spotify.

Hur jag sedan klarar av att uppdatera min hemsida är ett under men det blir ju därefter. Jag kämpar på för på något sätt måste man ju få ut sitt budskap.

Till sist. Jag är en slav under TV serier och som tur är så tittar jag i stort sett bara på SVT annars så hade jag suttit bänkat framför TVn dygnet runt. På måndagar tittar jag bland annat på Billions och min vana trogen så brukar jag söka lite på musiken och senast så var avslutningen ”Cover Me Up” med Jason Isbell. Möjligtvis så har någon av er sett honom för Rootsy har honom på sin bokningslista. Bra kap Björn. De har ju även Doug Seegers.

Torsdag den 27 oktober 2016.

Ibland så ska man ha lite tur. När jag tittade på Uppdrag Granskning i går så växlade jag över till Kanal 6 som ju kör Simpsons. Just i dag så handlar det om Homer som Goes Country och upptäcker en servitris, Lurleen Lumpkin, som skriver låter. Det blir en framgångssaga som Homer naturligtvis går ut som förlorare ur.

Okså en låt som jag hörde en liten bit ur som vinjett i P1 på radio. "Tiny Bubbles"

Onsdag den 26 oktober 2016.

Tiden går och vi med den sjöng Ulf Lundell eller också var det någon annan. På söndag så är det dags att ändra klockan igen och plötsligt så rullar det stora mörkret in som det sjungs i "Vintersaga" tror jag. Då ökar även risken för en liten höstdepression för oss som kan lida något av detta. Då måste man se till att kunna komma ut några timmar mitt på dagen för att få det viktiga dagsljuset.

Även nu har jag varit ute på lite trevligheter som också gör sitt till för att hålla humöret uppe. Dels så har det blivit en tvådagarstripp till Aalborg i Danmark. Detta är något som jag kan rekommendera och som Rapp sa att detta är ju bättre än att åka till Stockholm. Vårt ärende i Aalborg var att lyssna på Bluegrass och det visade sig att detta var ett band som jag vill beteckna är i Världsklass. The Po´ Ramblin´ Boys är namnet och arrangör var Aalborg Country Music Club. Jag säger till när det är dags nästa gång så följ med vetja.

Redan på lördagen så var det dags igen och då till ett nytt favoritställe för mig. Jolie Live som arrangeras av Lellelörda. Den här gången var det skivsläpp av Peter Högklint som ursprungligen kommer från Oskarshamn och som är barndomsvän med en av mina kontakter där. Det blev en spelning som bubblade av sådan spelglädje så att man måste gilla det. En cd kom med hem och den har snurrat några varv i spelaren för den är himla bra. Nästa gång som jag ska gå på Jolie Live så blir det nog när Micael Lilja har skivsläpp för sin nya cd.

Glöm inte att anmäla er till Tennessee Drifters på Järnvägshotellet i Skillingaryd den 12 november.

Måndag den 10 oktober 2016 .

Det har verkligen hänt en del intressant på Musikfronten för mig på senaste tiden. Störst av det är utan tvekan Kris Kristofferson i Vara Konserthus. Att äntligen få se den här legenden ensam på en scen med all sin livserfarenhet framföra sina klassiska låtar. Jag har ju sett honom med The Highwaymen men det här är en helt annan sak. Här går verkligen varenda ord fram och texterna får en annan innebörd ärn när jag hörde dem första gången då jag var i 15 årsåldern. Då fick jag jaga efter hans första LP och ingen visste vem han var. Jag fick till och med förslaget Nalle Puh eftersom pojken där heter Christoffer Robin. Det var ju först efter att LP´n "Pearl" med Janis Joplin släpptes efter hennes död som låten "Me and Bobby McGee" blev uppmärksammad. Då släpptes Kriss Lp som i original bara hette "Kristofferson" med det nya namnet "Me and Bobby McGee."

Dagen efter denna spelning så var jag helt tagen och kunde inte göra annat än att lyssna på nyinspelningarna av de gamla låtarna på cd´n The Cedar Creek Sessions.

Ytterligare arrangemang som jag har varit på är Elvis Live med ett gäng glada entusiester från Jönköping som gör en jättebra tolkning av Elvis genom hela hans karriär. Även det avskalade från begynnelsen.

Sedan blev det dags för Joli Live på Restaurang Glädje. Denna gång var det Jake Steelglove och The nästan Crut som uppträdde. Det är en perfekt scen för lyssning i en avslappnad miljö och det är Lellelörda bestående av Staffan Hagberg, Hans Ludvigsson och Lennart Wass som står för det hela. Dit går jag gärna igen.

En spännande upplevelse var också i lördags när jag gick på Lucas Söderbergs och Lena Bromans vigsel i Sofiakyrkan. Lucas hade gått ut med en inbjudan till detta och då hade jag kommit med på denna lista också. Det var stämningsfullt och det märktes att Lucas var nervös precis som man ska vara på sitt bröllop. Mycket bra musik var det av flera kända Jönköpingsartister men även av Cecilia Vennersten som framförde sina fina "Det Vackraste" och "Till Livets Slut."

Missa inte den 1 november i Skillingaryd. Då kommer Tennessee Drifters till Järnvägshotellet. Kolla på Arrangemang.

Någon cykeltur och springtur, bastu på Solvallen och Ölandsjoggen En god kväll på Lammet och Grisen med lite släkt till Birgitta hanns också med.

Det blir nog mer än vi har hunnit med på alla somrar hittils.

På musikfronten så har det blivit Bluegrass i Gränna och Rosanne Cash på Nalen och den 15 september ser jag fram mot Kris Kristofferson i Vara.

Torsdag den 30 juni 2016.

Så har man då varit med om en av de upplevelser som skulle bockas av på "Att Göra Listan". Nämligen det att se legenden Bruce Springsteen. Det var en varm dag i Göteborg med lite risk för regn. Birgitta och jag hade stämt träff med hennes syssling Johan som kommer från Växjö. För honom så var det inte första gången men för oss var det premiär.
Några minuter över 20 så drog det igång. Först lite tvekande men ju längre det gick så blev det mera tryck. Mot slutet så var det fullt ös. Under hela konserten så sprang Bruce omkring för att få kontakt med så mycket publik som möjligt. Han såg verkligen ut som han njöt och var ett stort leende hela tiden. Innan den ena låten var slut så började introt på nästa och så höll han på i nästan fyra timmar. Cirka klockan 24 så var det slut och vi stapplade ut med lyckliga leenden på läpparna.
Våra förväntningar var till fullo uppfyllda och de får regndroppar som kom störde inte nämnvärt.

Nästa stora artist som jag ser fram emot är Kris Kristofferson som kommer till Vara Konserthus den 15 september. Han skulle ha kommit till en av de stora Galorna som var i Göteborg på Påsken men var tvungen att åka hem till USA då hans dotter hade varit med om en Mcolycka. Däremot så såg jag honom med Highwaymen 1993 i Stockholm. Detta ser jag fram emot.

Lite sugen är jag också att åka på Rosanne Cash i Stockholm den 24 augusti. Vi får se om det blir av.

Slottsruinen i Borgholm och Lada 1888 har jag ju nämnt tidigare så det finn lite att lyssna på ute på Öland också.

Nu är det bara två veckor kvar till semster och på måndag så får vi kanske hem Rulle. Det är en hemlös katt som vi ska ta hand om för att fylla tomrummet efter Kissen.

Onsdag den 25 maj 2016.

Så har vi då haft några dagar sommar och det har blivit en liten cykeltur på den gamle racern från början av 80 talet. Det kändes bra. 44 km och en snittfart på 24 km/tim så nu har man ett riktmnärke att öka och förbättra. Med det sagt så kan man väl konstatera att hälsan är tillfredsställande.

Vad har du utspelat sig på musikfronten? Ted Russel Kamp har varit här och spelade på Kulturhuset. Samma kväll så spelade The Harvest från Jönköping. Det var en trevlig kväll och båda akterna gjorde uppskattade feramträdande för en uppskattande och närvarande publik. Dessutom så fick man ju en bonus med Teds medmusikant Thomas Pontén.

Jag har även varit på en riktig helkväll med musik i ett nytt ställe för mig. Lada 1888 i Runsbäck söder om Färjestaden på Öland. Det här är en plats som jag ska försöka att frekvent besöka.

På agendan står sedan Bruce Springsteen i Göteborg den 25 juni och Badrock med Björn Skifs och Co i Borgholms Slottsruin den 28 juli. Det kommer säkert att bli mera då jag hela tiden kollar efter nya arrangemang.

Jag kollar till sist med att länka till en hyllning till Öland med Staffan Ernestam och Magnus Bergman. Välkommen Hit.

Onsdag den 27 april 2016.

Jag har ju kommit i en ålder då man måste avhandla sin hälsostatus först. Efter min lunginflammation så har jag varit på ett läkarbesök och han tyckte att jag skulle ta en vaccinationsspruta. Då sa sköterskan att jag kunde få lite ömhet i armen och en liten känning av feber. Första natten så kunde jag knappt sova för så fort som jag nuddande armen så vaknade jag och sedan så var jag nästan utslagen i tre dagar av något som var väldigt likt en riktig influensa. Nu hoppas jag att mitt försvar är på topp.

I går så träffade jag Sebastian på Kulturhuset och vi gick igenom lite detaljer om beöket av Ted Russel Kamp. Det hela ser bra ut och det är bara att gå in på arrangemang så finns allt där.

Det blev inget Dixie Chicks i Malmö tyvärr fast jag hade lovat mig att åka nästa gång som de kom till Sverige. Det kom alldeles för mycket privat emellan så det var helt omöjligt. Nästa gång de kommer så ska jag dit. Det lovar jag.

Nu är det bara att vänta på våren och svalorna som häckar.

Tisdag den 5 april 2016.

Det som inte dödar, det härdar. Detta är ett mycket tänkvärt uttryck. Just nu så stämmer väl det men faktum är att till slut så dödar det inte härdar det är ett faktum som vi då och då blir påminda om.

Det som härdar nu är en lunginflammation som förhoppningsvis är på övergående. Äter de sista pillren i dag.

Nu närmar sig beöket av Ted Russel Kamp och jag håller tummarna för att många kommer söka sig till Kulturhuset.

Jag har även fått bekräftat att Joe Fournier kommer till Jönköping den 27 juli. Var och vilken tid återkommer jag till.

Köket är på plats i huset på Öland. Det blir jättefint när allt med väggar och så är klart.

Fredag den 29 januari 2016.

Den senaste tiden så har fokus helt och hållet varit inriktad på ett gammalt hus på Öland som håller på att renoveras. Det som är på gång nu är ett nytt kök i stället för det befintliga som väl är sedan 1960. Det känns inte helt komfortabelt att plocka ut skåpen som är byggda på plats men jag kan ändå trösta mig med att de gick att plocka ner hela så de går att återanvända av oss eller någon annan.

På musikfronten så kan jag inte skryta med så stor aktivitet. I dag så börjar Indoor Country Festival i Karlstad men jag får klara mig utan det. Tyvärr.

Det finns en massa artister som vill ha spelningar men dess värre så finns det inte lika många arrangörer som vill ha artister eller också löser man det genom andra kontakter. Sådant är livet.

Det som såg ut att bli en riktigt bra period med vinter och skidåkning grusades i verklig mening ordentligt. En helg varade det och då fanns inte tiden att ge sig ut. Nu känns det som att det kan kvitta. Nya snöfall kostar bara pengar och skapar problem så det kan vara.

Joe Fournier kommer till Sverige i slutet av juli. Har ni lust att ta honom till er sommarfest så är det bara att höra av sig.

Torsdag den 19 november 2015.

Gårdagens Jills Veranda var verkligen riktigt bra och förmedlade en känsla till mig om just det som Countrymusik handlar om. Trots att Joel Alme inte alls är Country utan i genren Indiepop så har han en känsla för musiken och för människor som är helt fantastisk. Det var mer än en gång som jag torkade mig i ögonvrån. Det är just sådana här tillfällen som jag talar om att man måste vara öppen för sådant som man inte känner till. En riktig ahaupplevelse för mig alltså.

Jag är en älskare av de enkla upplevelserna. Det behövs inte så mycket. Det räcker till exempel med att stå på en höjd och blicka ut över Södra Vätterbygden. Eller att gå till Gästgiveriet i Södvik ett par timmar för att ta en öl och träffa lite folk från byn för att sedan gå hem och titta på Så Mycket Bättre.

Måndag den 16 november 2015.

Nu gäller det att försöka se framåt efter allt det hemska som händer i Europa och Sverige. Då tänker jag på de fruktansvärda dåden i Paris som är helt ofattbara. Jag tänker även på alla människor som flytt från krig och förföljelse i bland annat Syrien och möts av taggtråd i vissa och vandalisering och bränder på tillfälliga boenden som de kommer till i Sverige.

Till slut så fick vi till en liten träff med The Three Amigos. Vi samlades hemma hos Ståhl och min förhoppning är att det kan bli lite mera frekvent som vi ses hemma hos varandra lite rullande.

Det finns allt en hel del bra musikarrangemang och jag har varit och lyssnat på Cajsa Stina Åkerström, Euskefeurat och Steve Earl. Det är ju olika musikstilar men alla lika bra.

Jills Veranda är precis så bra som man kan förvänta sig av ett program som förutom Jill görs av en redaktion som jag förstår inte har så djup kunskap om Countrymusik och som ska vända sig till en så bred publik som möjligt. Jag tycker helt klart att det första programmet var trevlig och tänker inte ge mig in på att detaljgranska det och såga utan tar det för vad det är.

Nu kommer jag faktiskt inte på mera men påminn mig gärna om sådant som ni tycker att jag glömt bort.

Måndag den 31 augusti 2015.

Så var då de senaste musikarrangemangen avklarade. Först Gränna Blugrassfestival som med ett fantastiskt väder blev en helskön dag. Mycket bra musik och många vänner att umgås med. Grännaberget är toppen som vanligt.

Sedan så har Jack Grelle varit på plats här i jönköping. Han uppfyllde till fullo mina förväntningar musikmässigt och gjorde en mycket bra spelning. Nu har jag två utmärkta skivor med honom att njuta av. Att han och hans flickvän Julia är två mycket sympatiska människor att umgås med gör inte det hela sämre så jag är helnöjd.

Det som sedan lägger lite sordin på glädjen är att publiken uteblev och trots massor med affischer, mail och inbjudningar på FB så kom det endast 12 tappra betalande. Detta får mig starkt att ta mig en funderare om jag ska lägga av med att arrangera när så få vill ha det.

När jag försöker att analysera varför det kommer så få så har vi ju alltid det faktum att man inte är ensam. Denna gång så var det avslutning i Parken på deras bilträffar och där är jag säker på att jag tappade några.

Sedan så har vi det ständigt återkommande att det är en okänd artist men i dag så är det så lätt att på nätet gå in och lyssna in sig så det kan ju inte vara några problem.

Den tredje orsaken är troligtvis att det var på en veckodag. Varför det är ett hinder förutom om man jobbar kväll eller börja jobba mitt i natten kan inte jag se. Man kan gå på bio eller se Aktuellt och då är man i säng lika sent. Ett faktum är ju att om en artist komnmer över till Europa från USA så kan han eller hon inte enbart spela på helgerna. Då skulle kostnaderna bli alldeles för höga och vi skulle missa så många bra spelningar. Vi får nog vänja oss vid det.

Entrépriset på 100 kronor kan det ha varit alltför högt för Jack Grelle? Möjligtvis så kan det ju vara så men ett lägre pris skulle ju innebära att det måste komma så många flera och om jag ska vara ärlig så skulle priset kanske vara högre om man ser till vad man får.

Till sist kan man fråga sig om det kan vara att det inte var någon alkoholsevering i Kulturhuset. Det kan väl ändå inte stå och falla på om man går eller inte en kväll mitt i veckan? Om man vill förhöja stämningen så kan man ju ta en öl hemma eller på någon Pub på vägen så det är ju inget oöverstigligt problem.

Vi får se hur jag gör i framtiden. Ett sätt kan vara att mycket lång tid i förväg ta in bindande förbokningar och sätta en deadline som man bestämmer sig för att köra eller att ställa in. Därefter så tar man in betalning i förskott. Detta alternativ känns nog som det enda tänkbara just nu.

I helgen så var jag och Birgitta ute i lingonskogen. Jag tänkte att nu har nog folk varit ute och plockat rent men vad jag bedrog mig. Det var så mycket så att vi inte kunde sluta. Nu har vi flera dagars arbete med att koka och frysa. Det är gott att ha i vinter.

Hur ser det då ut med musik framöver. Eilen Jewell, Steve Earl närmast och sedan Dixie Chicks. Någon av dom kommer jag nog att åka på.

Onsdag den 12 augusti 2015.


OK. Ska man behålla det intresse som möjligtvis finns för Mina Små Tankar så ska man inte göra som jag. Den 30 maj är ju en hel evighet sedan och många som är ute på sociala medier tycker ju att några minuters väntan på att något ska hända är en hel evighet. Nu så har jag inte någon ambition att försöka att bli någon storbloggare med tusentals följare utan jag är glad varje gång någon säger att den har läst vad jag skriver.

Denna sommar har inte gått till historien för mig i antalet musikaliska händelser. Åsa Jinder och Jonas Otter, Staffan Hellstrand och Grus i Dojan i Kalvhagen i Södvik på Öland. På fredag så är det avslutning där med ett band som heter Charlie Harbor.

Dessutom så var jag på Blues och Country på Gate Bisonfarm. Det var en trevlig tillställning med utsikt över Vättern från höjderna där det ligger mellan Tidahom och Hjo.

Sommarens andra stora händelser har varit att pappa fyllt 99, L-E Ståhl 65, M Ruderfors 50 och jag själv 60 år. De tre yngsta ska fira detta snart med en stillsam kväll med en matbit och lite snack om gamla minnen och kanske lite om framtiden.

En som har sett dagens ljus är lille Melker Elf. Min brors andra barnbarn.

Nästa musikaliska punkter är Blugrassfestival i Gränna och Jack Grelle i Nyfiket på Tändsticksområdet.

Så har ännu en av de stora artisterna gått bort. Lynn Anderson var bara 67 år när hon lämnade oss den 30 juli. Mest känd blev hon med sin stora hit Rose Garden från 1970 men då hade hon redan gjort mycket bra på skiva. Här är ett exempel från en av de LP som hon gjorde på Chart Records.

Jag försökte flera gånger att få någon arrangör att nappa på att ta hit henne men tyvärr så var det ingen som förstod hennes storhet. Nu är det för sent.

Förresten jag glömde ju nästan att säga att det har tillkommit lite ny färg på huset på Öland.

Lördag den 30 maj 2015.

Den 12 var jag och några kamrater, bland annat Steel Tomas, i Storebro och lyssnade på JP JHarris. Det här är en artist som håller fast vid Pure Country och som dessutom kör en hel del Truck Songs vilket ju jag gillar. En lyckad tillställning helt till belåtenhet. Detta var ett arrangemang som Smålands Countryklubb var initiativtagare till.

Ibland så får även radion till det och spelar riktigt bra musik. Nu senast så hörde jag en artist som är helt ny för mig trots att hon efter vad jag förstår har varit med i CMA galan men det inget som jag har så stor koll på. Hennes namn är Kacey Musgraves. Henne får man nog ha lite koll på i framtiden.

Ytterligare en låt som riktigt föll i min smak spelades. "Boulder to Birmingham" med Jill Johnson och Doug Seegers. Riktigt bra duett med rätt känsla.

Nu är det ju så att inte allt är nytt under solen så jag måste ändå säga att jag tycker bäst om låten med artisten som gjorde den från början, nämligen Emmylou Harris. Här kommer två riktigt bra versioner med henne. Först från den Lp som låten kom ut på och sedan med Nash Ramblers som jag såg henne med i Göteborg på en helt oförglömlig konsert.

I så blir det en ritigt trevlig dag. Först så ska vi till Chokladverstan på Tokarps Södergård där det är Kakbufé och sedan till kvällen så är det dags för Jönköpings Musikfestival vid Rocksjön. Maken till artistuppåd som passar en gammal stoffil och proggare som mig får man nog aldrig vara med om igen.

Söndag den 10 maj 2015.

På temat Act Naturally som Kalle Moraeus startade så har ju Ringo Starr figurerat. Här är en bra med Honom och låtskrivaren Buck Owens.

Dessutom så gjorde ju The Beatles den också på -60talet.

Torsdag den 7 maj 2015.

Inte för att jag är någon författarer men jag har ändå drabbats av skrivkramp. Det händer inte några större saker just nu utan livet lunkar på i sina invanda banor.

På förmiddagen så har det varit en liten utflykt till Byarums Bruk med Hembygdsföreningen här i Hovslätt. Fika intogs på Byarums Hembygdsgård.

Nu ser jag fram emot JP Harris i Storebro på tisdag. Det ska bli mycket spännande då han känns äkta.

Övriga planer för framtiden är ju Öland och sedan så har jag tänkt att återuppliva lite minnen från barndomen och åka på Spedway i Gislaved igen. Detta när Lejonen har återkommit till Elitserien.

Här är ett lite roligt klipp med en son till en av musikvärldens stora. Hans namn är Jakob Dylan och då förstår ni vem pappa är.

Lördag den 28 mars 2015.

Äntligen så fick jag prova mina nya skidor som jag köpte till förra vintern. Det blev några dagar i Lindvallen med varierande före beroende på om man höll sig i dalen eller drog sig lite högre upp. Nu hoppas jag att nästa vinter blir så att man kan åka på våra breddgrader igen. Det skulle vara kul att få träna så att man vågar sig på en återbudsplats till Vasaloppet.

Joe Fournier i Skillingaryd blev en succé. Alla matplatser bokade och tillräckligt med betalande till musiken. Några återbud gjorde att vi kanske skulle ha vågat oss på att överboka lite. Det tar vi med oss till nästa gång.

I dag så har jag haft riktiga vårkänlor och jag kunde inte hålla mig längre utan båten åkte i Vättern. Båten det är en drygt fem meter lång Kanuk Seal som samlat damm under hela vintern. Nu leker livet och jag gnolar på "It´s Such a Pretty World Today." Livet är härligt!

I natt så blir det sommartid igen och i nästa vecka så är det Påsk. Då kommer kanske värmen eller så snöar det. Vi får se.

Den som känner för att göra ett eget litet arrangemang kan höra av sig till mig. Det finns alltid intressanta artister på lut. Det är inte några stora pengar det handlar om heller. Ni blir förvånade om ni kollar.

Måndag den 23 februari 2015.

Ibland så blir man fundersam över hur man resonerar på en del Produktionsbolag. Jag såg i lördags Maria Wern. En deckare som utspelas på Gotland. Där skulle en av personerna i serien möta sin syster i Jönköping. Ja, det stod Jönköping på bussen men när han var framme så kunde det likaväl varit Nyköping eller Eksjö för Jöänköping var det absolut inte. Det tyckte jag kändes lite B.

Något som jag däremot inte såg var en film som heter "The Broken Circle Breakdown." Jag fick enbart se de sista minuterna och konstaterade att här hade jag missat något. Filmen är nog dels riktigt bra samt ett genomgående tema är Bluegrassmusik. På något sätt så ska jag fixa fram den här filmen och sedan bänka mig med en packe näsdukar för att se den.

En annan mycket sevärd film är "Into The Wild." Detta är en film om Christopher McCandless som lämnade allt för att leva en tid i det vilda. En mycket känslosam film som visar en ung kille som söker ett meningsfullt liv utan pengar och pryljakt. Slutet är kanske givet men in i det sista hoppas man.

Ytterligare musiktema harjag hittat i den nya serien "True Detective." En serie som jag kommer att följa precis som jag följde "Twin Peaks." Jag känner att det kommer att utvecklas till ett psykologiskt drama och tyvärr så kommer jag att längta efter att veckorna ska rulla fort. Det bästa är nog att stänga av telefonen, låsa dörren och se hela serien i ett svep. I den här serien så finns det också en massa bra musik med Kris Kristofferson, Steve Earl, Lucinda Williams mm.

Var det förresten någon mer än jag som såg det så kallade Mellot från Östersund i lördags? Där gjorde Kalle Moraeus och K M och K M och K M en rolig version av klassikern "Act Naturally." Denna låt som gjordes av Buck Owens 1963.

Lite kul med versionen gjord av Ringo Starr också.

Fredag den 13 februari 2015.

I tisdags så var jag på på en konsert med First Aid Kit i Teaterladan, Huskvarna Folkets Park. Detta var nog den största musikaliska besvikelse jag någonsin har upplevt.

First Aid Kit är bland det bästa som kan uppvisas i sin genre nu och deras skivor är helt fantastiska och de sjöng lika bra som vanligt men nu hänger jag inte med alls på vad som hände i Huskvarna. Lite orolig blev jag när trummisen testade så att inget hade ändrat sig från soundcheck men jag tänkte att så här kan han ju inte banka på när spelningen börjar.

Tjejerna kom in och första låten kör igång och man kastas bakåt av ljudvågen. Hela kroppen vibrerar och jag börjar nästan att hyperventilera och råkar i sådan svettning att jag blir genomblöt. I panik sliter jag fram mina hörselproppar och hade jag inte haft dom så hade jag i framtiden spätt på min tinitus så att jag aldrig mera hade kunnat höra tystnad.

När halva deras spelning hade pågått så stod jag inte ut längre utan lämnade spelningen. Väl ute så tog tag ur propparna och det var värre än jag trodde. Hela teaterladan vibrerade och jag fattar inte att någon kunde vara där inne.

Dagen efter så skrev JP att First Aid Kit skapade stämning och då förstod jag att min upplevelse inte delades av så många.

Min åsikt är ändå den att en bra spelning förstördes av en trummis som älskar sin baskagge och en ljudtekniker med skit i öronen. Det fanns en Pedalsteel med men hans solon överröstades av trummorna så han kunde ha stannat hemma.

För mig är First Aid Kit finstämd musik som bygger på att tjejernas röster och stämsång ska vara i förgrunden. Bandet ska ha en tillbakadragen profil och bara stötta samt att göra solon då och då.

Kvällens höjdpunkt var Joe Rose från Manchester UK. En kille med skön röst och som kunde smeka en gitarrs strängar. Där behövdes inga proppar utan man kunde bara lyssna och njuta. Mera om honom.

Nog med gnäll nu. Nästa gång så lovar jag att vara Musikpositiv igen.

Så här ska trummor hanteras. Eller så här. Patrik Malmros som har en fantastisk känsla inklusive resten av bandet bakom Harmonica Sam.

Fredag den 23 januari 2015.

Ibland så kommer jag till insikt att jag nog har stannat i tiden någon gång för länge sedan. Före datorer och mobiltelefoner som gör att man alltid ska vara nåbar. Visserligen så väljer man ju hur nåbar som man ska vara och om jag ska vara ärlig så svarar jag sällan i telefon när ett nummer som jag inte känner igen dyker upp. Är det något viktigt så får den som ringer tala in ett meddelande så ringer jag tillbaka. Inget meddelande inget samtal.

Att jag stannat i tiden fick jag bevis på när Fairground Attraction spelades på radio härom dagen med låten "Find My Love" . Jag tyckte att den var trevlig så jag gick in på nätet för att lyssna på den. Med skräck så kunde jag konstatera att bandet upphörde för 25 år sedan och jag trodde ju att detta var ganska nytt. Däremot så fick jag till livs en riktigt skön version av "Blue Moon of Kentucky."

Jodå. Det är som ni säkert har konstaterat. Jag tycker att det var bättre förr och om jag fick välja att vara ung igen så skulle det absolut inte vara nu utan jag skulle kunna tänka mig att vara född tio år tidigare än jag är.

Är jag inkonsekvent nu? Jag sitter och gnäller över teknikens utveckling men ändå så använder jag mig av den. Det bjuder jag på.

Nu måste jag gå och sätta på en vinyl för att få lite jämnvikt.

Jag har några vänner som spelar i ett band som de kallar för The Lone Sharks. Det skojiga att söka på bandnamn är ju att det finns andra band med samma namn och här är ett Lone Sharks till.

Tisdag den 13 januari 2015.

Jag måste ha fått en fullständig blackout när jag i söndags skrev om ett arrangemang som jag varit på eller inte varit på. Det handlar naturligtvis om Hans "Ludde" Ludvigsson och föreställningen "Light of Day". Alltså inte Micael Lilja som jag skrev. Orsaken var troligtvis att jag hade lagt in ett arrangemang med Micael tidigare.

Söndag den 11 januari 2015.

Jag tror att jag smäller av! Som ni kan se den 1 december så hade jag fått kontakt med min hemsida från den nya datorn. Vid nästa försök så var det kört igen och sedan dess så har jag gjort ett antal nya utan framgång. Problemet är att när man inte kan något så får man försöka att läsa instruktioner på Engelska som man inte förstår och göra nya försök med risk att tappa bort sig fullständigt. SÅ plötsligt i dag så fungerar det!!! Jag förstår inte alls vad jag gjort men det spelar ingen roll.

Jag var på några musikarrangemang i slutet på förra året. Bill Wyman tyckte jag var jättebra men Torbjörn Berlstedt på JP var nog inte på samma konsert för han tyckte att det var helt kass.

Micael Lilja och vänner från USA var en trevlig tillställning med ett enkelt upplägg som jag gillar. Micael och Lena var bäst. De andra artisterna var väl också bra men inte helt min stil.

Joe Fournier är på gång till Sverige för att spela in en vlnyl LP. Jag tror att jag kommer att få honom till Jönköpingstrakten. Han har också gått ut med en vädjan om crowdfounding.

Måndag den 1 december 2014.

Jag testar den nya datorn. Det är inte lätt att föra över program så att de fungerar. Speciellt inte för en okunnig person som jag. Paniken ligger hela tiden strax under ytan.

Den 6 november så var Hasse Kvinnaböske i Norrahammars Folkets Hus. Jag måste säga att han är en riktig underhållare och han har också sina rötter i Country med bland annat T T Hall som förebild.

Därefter så var dags för Country at Sea. Ett bra arrangemang med bra musik. Ljudet var bra och tidshållningen var utmärkt. Jag hoppas på en återkomst nästa år.

Justin Townes Earle sökte i lördags rötterna efter den äkta Country i Amerikas Sydstater. Programmet var "Country Roads - äkta Country" och det är artister som han som gör att inte allt dränks i trummor och skrik i den Country som produceras i Nashville i dag.

Torsdag den 9 oktober 2014.

Så är vi då en vecka in i den andra höstmånaden och visst var väl september som en sommarmånad.

Förra veckan tillbringade vi på Öland. Vi måste ju haft en otrolig tur när vårt fritidsboende (Konstigt ord för detta boende. Jag har mer att göra där än hemma.) hamnade i Södvik på Norra Öland. Detta måste ju vara en av Ölands aktivaste byar. På Skördefesten full aktivitet. På sommaren bland annat Kalvhagen med musik. På vintern så har bageriet öppet och pizzakvällar på fredagar. Nytt är att Gästgivargården nu startar med pubkväll en gång i månaden. Senast blev det så mycket folk att Gästgivaren knappt visste vart han skulle vända sig då det stod någon och ville beställa överallt. Man kan läsa om vad som händer på Persnäsportalen.

Framöver så finns det massor att välja på. På lörda är det Joe Fournier i Uppgränna. Nästa lördag Cina Samuelson i Borås. Sedan så kommer Hasse Kvinnaböske till Norrahammar den 6 november och därefter höjdpunkten Country at Sea. Vilken höst!

Onsdag den 20 augusti 2014.

Den gångna helgen så har jag fått en överdos av sociala kontakter. Först Gränna Bluegrassfestival och sedan Rockabilly i Huskavarna Folkets Park. För en person som det kan handla om ett år sedan jag var ute i vimlet så innebär det en himla massa folk som man träffar på och med nästan alla handlar det om åratal sedan jag talade med dem.

Det hela avslutades med ett besök på sta´n i går och då sprang jag ju på ytterligare ett par personer.

Ni förstår att det är helt omöjligt att räkna upp er men det var så kul att träffa er alla.

Här är ytterligare ett klipp på temat musik från filmer. Denna gång Lindsay Lohan från filmen "A Prarie Home Companion." Lindsay har jag ingen pejl på men efter vad jag förstår så är det ytterligare en av dessa unga artister som inte kan hantera kändisskapet utan åker dit på droger och alkohol. Tragiskt.

Lördag den 2 augusti 2014.

Jag bestämde mig för att åka till Gränna och lyssna på Doug Seegers och han är ju jättebra. Trevlig på scen och en historia bakom varje låt precis som Country ska vara. Det känns bara lite konstigt att se folk ge någon stående ovationer för musik som man i alla år mer eller mindre har blivit hånad för att lyssna på. Där ser man vad ett TV program och ett gripande levnadsöde kan göra. Han är värd all framgång.

Ofta så är det bra musik i TV serier. Den här avslutade säsong tre av Damges. "Everybody Knows." Holly Figueroa O´Reilly. Originalet är av Leonard Cohen.

Hans musik har även använts i Sopranos.

Torsdagen den 5 juni 2014.

Dagens skogspromenad regnade inne så det får bli en annan gång. Därför så blir jag sittande vid datorn i stället.

Internet är fantastiskt. Där kan man hitta många guldkorn. Här en av favoriterna Chuck Mead tillsammans med T- Bone Burnett på fiberkabel. Synkningen är väl inte den allra bästa men det är ju lite kul. Efter vad jag har förstått så görs ju inte så värst många duetter på skiva längre live tillsammans i studion utan det sker genom sångpålägg långt ifrån varandra. Det tycker jag är fusk.

Samma låt med ett band som på 70 talet hade mycket mera hår.

Måndag den 7 april 2014.

Våren framskrider som väntat och Blåsippan ute i backarna står. Detta är den härligaste tiden på året och det är bara att njuta och vara ute så mycket som man kan. Man kan ju också planera allt som man vill göra under sommaren och har man tur så blir det också verklighet av flera av dessa planer.

I lördags kväll var jag på en temamässa i Sofiakyrkan i Jönköping. Den hette O´Brother och var inspirerad av filmen "O´brother where art thou" med musik från den Amerikanska Södern. Det var ett antal körer som deltog och bandet som hade Bluegrassättning leddes av (tror jag) Patrik Svanängen vilket borgar för att det är bra kvalitet. Lite synd är det bara att vi Svenskar har så svårt att leva med och delta med sång och klapp. Detta gjorde att det till att börja med var väldigt stelt. Det hade garanterat låtit helt annurlunda i en kyrka i den Amerikanska Södern.

Min uppmaning är att hålla ögonen öppna på alla småannonser. Det är inte bara på de stora konserthusen som man kan hitta bra musik.

Torsdag den 13 mars 2014.

Det har varit en sorgens vecka efter mordet på Nils Horner i Afghanistan. Som en hängiven radiolyssnaren så fick jag många tillfällen att njuta av hans reportage. Alltid lika saklig och tydlig. Nu gäller det för Sveriges Radio att inte släppa bevakningen av de viktiga områden som han verkade i. Det behövs för att vi ska förstå vår omvärld.

De två sista avsnitten av Jills Veranda var utmärkta. Äntligen två artister som hade en kunskap om Countrymusikens historia och som ju hade en hel del att lära Jill. Det var tungt att se Kristian Gidlund kämpa men man såg samtidigt att detta var något som han verkligen ville. I Magnus Karlsson program så fick man se vad det handlar om. Den bästa musiken kan man hitta på gatan i form av en hemlös. Fantastiskt!

Den Svenska uttagningen till Schlagerfestivalen är äntligen över och till slut så fick Sanna Nielsen sin efterlängtade och väl unnade seger. Själv så ägnade jag större delen av prgramtiden åt "Flykten från Alcazar" genom att titta på "Flykten från Alcatraz" i Kunskapskanalen.

Njut nu av solen. Till helgen så blir det bakslag.

Fredag den 7 februari 2014,

Jills Veranda är bra. Med tanke på att huvuddelen av tittarna inte har den kunskapen som vissa av mina vänner så tror jag att programmet ligger på en lagom nivå. Det är också kul att se vilken uppfattning artister som är verksamma i andra genrer har om musiken.

Att sedan Dolly Parton slog igenom för Countrypubliken någostans runt 1967 är väl överkurs. Jolene kom ju några år senare.

Tisdag den 28 januari 2014.

Jills Veranda var ett riktigt trevligt program. Speciellt som Titiyo är en favorit. Något som många säkert inte reagerade på var att Jill aldrig nämnde Charlie Pride som ju var en av RCA´s största Countryartister samt att hon inte kände till Hee Haw som en tid var den största Countryshowen i USA.

Däremot så var sökandet efter Linda Martell riktigt intressant.

Jag ser fram emot kommande program i serien.

Fredag den 18 januari 2014.

Här är en liten glimt från vårt grannland i öster. Finland är ett land som jag egentligen har noll koll på vad det gäller musiklivet. Jag vet att det finns någon större Rockabillyfestival och en Westernfestival. Ett problem är ju språket. Både Danska och Norska är ju nära Svenskan men Finska är ju inte alls likt.

Onsdag den 8 januari 2014.

Så har då 2014 börjat likadant som 2013. En efterhängsen infektion. En månad än så länge vilket ju ligger efter de tre månader som det varade förra året. Då hann jag ju också med två veckor på sjukhus. Lärdomen som jag troligtvis kommer att dra är att om jag är frisk så ska jag hålla mig undan från folksamlingar för det gör inte de som är sjuka. Tråkigt men sant. För dem som undrar vad jag är för en mes så kan jag tala om att jag är infektionskänslig.

Den 22 januari så börjar en programserie med Jill Johnsson som värd. Där ska hon tillsammans med andra artister söka Countrymusiken. I vissa förhandstexter som jag läst så kanske den tidsanda som var och på vissa ställen möjligtvis fortfarande är kvar att belysas. Det ger mig lite onda aningar. Vi får se hur det blir. Kanske blir vi som lyssnar på Countrymusik återigen uppfattade som en en hop bakåtsträvande dårar.

Tre nya cd har fåtts eller inköpts till Jul.

Julgåvan från min bror blev "To All The Girls..." med Willie Nelson. Denne Ikon som nu samlat 18 suveräna sångerskor att göra duetter med.

Mina egna inköp är "Bakersfield" med Vince Gill & Paul Franklin och "Sleepless Nights" med Patty Loveless.

Dessa tre cd har snurrat ordentligt under helgerna.

Om man får en fråga på mejl och man svarar efter två dagar. Är det för långsamt? Kan man då förvänta sig en reaktion på svaret som man gett eller är det kutym numera att inte visa den repekten?

Måndag den 16 december 2013.

Nu är det bara en vecka kvar, sedan är det slut. Det som jag talar om är Julkalendern på TV. Jag försöker alltid med barnslig förtjusning att följa den. I år så tas jag tillbaka till barndomen av Familjen Hedenhös. Kalendern på Radio har jag nästan helt missat i år men den låter bra så den får jag försöka att lyssna på i Juldagarna. Den finns ju på Sveriges Radio.

Det går verkligen trögt med skrivandet. Jag har på senaste tiden kommit i fysisk toppform förutom en rejäl förkylning som en annars sympatisk person drog med sig till ett Julbord för drygt en vecka sedan. Sådant kan få mig att bli långsint. Kanske så kommer jag att tala om det för honom när vi ses om ett år igen.

Trots den fysiskt fina formen så har jag ändå delvis tappat gnistan. Tyvärr så är jag inte den ende. Det är flera projekt med Countrymusik som inte gått så bra i år. En förklaring kan vara att de stora artisterna som kommer till Sverige kostar ganska mycket att se, så folk gör sina prioriteringar. En annan kan också vara att ny publik i form av ungdomar inte lockas till arrangemang som heter Countryfestival. Förutom möjligtvis ett par undantag. (Ungdomar eller festivaler. Fri tolkning.)

Det är lätt att räkna upp arrangemang som jag har varit på den senaste tiden. Några gånger Walk The Line på Ringbaren. En gång The Juke Joint på Ringbaren och till sist den årliga festen på Ribbagården i Gränna som Roar och Kjelle drar ihop. Alltid trevligt. That´s it.

Att gå på något i helgen kändes otänkbart på grund av förkylningen. Både det att jag inte mådde bra och att det är fel att gå ut och smitta sina medmänniskor. Det som grämer mig mest är att jag i och med det missade konserten med Hans Ludvigsson och gäster på Konserthuset i Jönköping. Det är just sådant som jag längtar efter, att få gå på något med bra artister som jag aldrig har sett förut. Det är bara då som man kan få en Ahaupplevelse.

Måndag den 21 oktober 2013.

Vi har varit en helg på Öland igen och det är alltid lika tråkigt att sätta sig i bilen för att åka hem igen. Södvik är så underbart.

I lördags kväll så var det ju dags för en ny deltävling i Alla tiders Hits. Återigen så var det ett Rockabillyband som vann, nämligen Top Cats. Tydligen så är en musik som väldigt mycket anknyter till -50talet går hem i dessa moderna tider. Nu gäller det för flera av de stora nöjesbokarna att plocka upp band och forma om dem så att det passar så många som möjligt.

Den 12 så var det andra gången med Walk The Line på Ringbaren i Jönköping. En jättertrevlig kväll men fortfarande för lite folk. Nu känns det som att ytterligare en arrangör börjar att misströsta vad det gäller Countrymusik i Jönköping. Jag är själv en i skaran.

Jag avslutar med två bra artister. Charlie Pride med en av sina bästa låtar. "Does My Ring Hurt Your Finger."

Randy Travis som har haft ett tufft senaste år med diverse drogrelaterade problem samt hjärtinfarkt och stroke.

Fredag den 4 oktober 2013.

Vart tar tiden vägen frågade Ståhl och jag oss när vi var ute och gick i går? Elva år bodde Birgitta och jag på Björneberg och nu har vi bott ett år i Hovslätt. Snart så sitter man där och vägras en plats på äldreboende trots att man har fullt sjå att klara sig. Innan dess så ska man förhoppningsvis ha en massa kul med vänner och mycket bra musik.

Ett exempel när tiden rinner iväg är i dag då jag tänkte mig att ta en paddeltur, Jag gjorde mig i ordning och gick ner till busshållplatsen. Där upptäckte jag att jag tagit fel på fem minuter och att nästa går om en kvart så jag gick in igen och hamnade framför datorn och sedan var den förmiddagen borta.

I helgen så var jag på Öland och där var det skördefest. Mycket folk och jippon. Själv så var jag i Persnäs Prästgård och lyssnade på något som kallas för överljudsmusik. En upplevelse som inte går att beskriva men den var spännande i den miljön som Prästgårdens trädgård erbjuder och en klar stjärnhimmel över alltihop.

På TV så sändes ytterligare ett avsnitt av Alla Tiders Hits och äntligen så har man hittat ett band med riktig kvalitet som ska representera den musik som jag gillar. Bandet är Fatboy och de gjorde Kents "FF".

Första arrangemanget av Walk The Line gick av stapeln den 14 september. Linda Gail Lewis gjorde ett jättebra framträdande och det hade varit värt betydligt mera publik. Jag hoppas på en större uppslutning den 12 oktober då Hank Edwards kommer. Han är en veteran som fortfarande håller fanan högt och gör den äkta musiken med Han Williams som förebild.

Måndag den 2 september 2013.

Hemma efter en skön helg på Öland. Vi var på kräftskiva hos Ann - Sofi och Ingemar som driver musiken i Kalvhagen i Södvik.

Här är ens stunds trevlig samvaro med vännerna från Holland. Jag fick detta av Cor Sanne.

The Legendary Stardust Cowboy. Jag säger som Claes Eriksson sa om Farbror Frej i "En Himla Många Program." Något i stil med, "Det skulle vara roligt att se hur det ser ut i hans hjärna."

Onsdag den 21 augusti 2013.

Nu är det äntligen klart att vi får en scen för bland annat Country och Rockabilly i Jönköping. Platsen är Ringbaren och de enskilda arrangemangen kommer ju på "Arrangemang". Nu gäller det bara för publiken att ställa upp och inte bara reagera om projektet läggs ner.

Häromdagen så var det nästan en timma om Country på P3. Detta var en repris från tidigare och expert var bland annat Jill Johnsson. Det är bra när Countrymusiken uppmärksammas och man var tydlig med att poängtera att det handlade om Mainstream Country och att de finns flera andra inriktningar inom Countrymusiken. Man fick till och med in att det en gång i tiden kallades för Country & Western. Så hette det när jag började att lyssna en gång i forntiden.

Här är ytterligare ett exempel på Mattias Kallanders samarbete med Melissa Duvall från Nashville. Tidigare så finns de ju med i ett inlägg från den 29 juli 2012.

Torsdag den 8 augusti 2013.

Äntligen så har jag varit på en livespelning. Bandet var Grus i Dojan och platsen var Kalvhagen i Södvik på Öland. Det ligger mycket lämpligt till.Granne till det gamla sommarhus som vi har köpt där. En fredagskväll med lite go avkoppling från målande av fönster.

Jag vill dela med mig av lite spelglädje.

Söndag den 7 juli 2013.

Sommar med Kristian Gidlund var tufft att lyssna på men det gav otroligt mycket. Det har i övrigt varit flera sommarpratare som har varit bra.

Antingen så har Kalle Oldby ändrat på musikstil eller så har jag fått annorlunda musiksmak. De senaste gångerna som jag har råkat att lyssna på Country på lördagskvällen så har det varit jättebra.

Än så länge så har jag inte lyckats att pricka in ett enda musikarrangemang i sommar. Det känns lite surt. Eilen Jewel var tydligen mycket bra på Midsommardags Country vilket inte förvånar mig något.

Onsdag den 29 maj 2013.

I dag så handlar det om saker som jag har hört på radio. Jag är nämligen en hängiven radiolyssnare och det som gäller är Public Service som det heter.

Min vana trogen så brukar jag kolla in Gästredaktörerna i Musikguiden. Förra veckan så var det Musikskribenten Markus Larsson. Det går inte att komma ifrån att många artister och andra inom musikindustrin har någon relation till Countrymusik men ändå så har denna musikform så svårt att slå igenom till och med bland sina anhängare så att olika arrangemang kan gå runt ekonmiskt.

Just nu så läser Bodil Malmsten en självbiografisk bok i P1. Hon är född 1944 och beskriver sin barndom i en by i Jämtland och jag är ju så gammal så jag kan njuta av beskrivningarna om hur det var. Speciellt hennes beskrivning av sin morfar och hans beskrivning av vilka som är de svaga i samhället.

Ännu ett bud om nedläggning av Festival har nått oss. Peace & Love i Borlänge. Rest In Peace.

Vad kan orsaken vara att den ena efter den andre av de stora festivalerna går omkull. Jag har min teori klar för mig och det är kostnader och omfång. Hellre en kväll i Drottningstorp med kännsla och till en rimlig kostnad än tre dagar till en svindyr kostnad och så omfattande att jag missar hälften av det som jag vill se.

Torsdag den 2 maj 2013.

Just nu så finns det en hel del tankar som jag har om olika saker. Det handlar om både glada och sorgliga saker.

Den första är att en av de stora för att inte säga den störste, "The Possum" George Jones har gått ur tiden. Han gav ut ett stort antal skivor och hade många lisplaceringar under sin långa karriär. Hans väg kantades också av ett stort antal skandaler med allvarliga alkohoproblem men han reste sig alltid ofta med hjälp från sina kollegor. Det är inte ogrundat att han kallades för "No Show Jones". If Drinkin´ Don´t Kill Me.

Den andra sorgliga saken som jag tänker på är något som jag hörde på Studio Ett för ett tag sedan. Det handlade om så kallad Land Grabbing som säkert förekommer på många håll i Världen. Just här gällde det Kambodja där folk kördes iväg från sina små jordbruk och deras bostäder revs. De skulle ge plats för att odling av sockerbetor. Detta understött av EU. Jag skäms. Mer kan jag inte säga. Lyssna här.

Den tredje sorgliga saken är det fruktansvärda som drabbat musikern och författaren Kristian Gidlund. Ni har säkert hört honom på Radio eller sett honom på TV när han berättar om detta. Det går inte att sätta sig in i vad han går igenom. I förra veckan så stötte jag även på honom som Gästredaktör i Musikguiden och det var ett riktigt bra program.

Att Hugh Lauri mera känd som House var en stor musikälskare och även muisker hade jag ingen aning om. Här gör han en resa till New Orleans med Bluesen som förtecken. På vägen dit så stannar han till i Luchenbach, Texas. Han konstaterar även att egentligen så finns det bara tvåsorters musik. Bra och dålig och vilket som är vilket bestämmer vi ju själva. Att kategorisera var ju något som man ägnade sig åt i skivaffärer när de fanns för att kunna hitta vad man ville i sortimentet.

Söndagen den 21 april 2013.

Eftersom frun har övergett mig över helgen så har jag fått hitta på meningsfull sysselsättning själv.

Fredag eftermiddag så gav jag mig av mot Göteborg för att gå på lite musik. När jag är ute och åker bil så försöker jag att kombinera det med saker som jag måste uträtta på vägen så därför stannade jag till i Hössna och plockade upp mina saker från lastbilen som jag var tvungen att överge när jag fick influensa för en månad sedan.

Konserten var med Ben Glover och Mary Gauthier. Försök inte att få mig att uttala hennes efternamn då det är Franskklingande. Hon är uppvuxen i New Orleans. Denna spelning blir en som jag sent kommer att glömma. Ben var bra och jag tycker att skivan som jag köpte med honom är riktigt bra. Ingen Country men bra ändå. Mary var helt otroligt bra. Spelstället var lite udda. I Folkteaterns foaje men det gjorde att man kom riktigt nära artisterna. Mary trollband oss med sina berättelser och speciella humor och jag var helt uppslukad under hela hennes framträdande. Henne skulle jag vilja ta hit till Jönköping när jag har pengarna som det kostar över. Jag tror tyvärr inte att man skulle få igen dem men de som är medvetna om vad detta är skulle vara så lyckliga av en sådan här spelning.

Tyvärr så var Tania Elizabeth inte med. De spelar tydligen inte ihop längre. Synd! Lyssna nu på hela det här klippet ocg stäng inte av efter en minut.

På lördagen så begav jag mig in till Jönköping och Tändsticksområdet för att delta i demonstrationen för Kulturhusets fortsatta existens med en ideell förenings som driver verksamheten. Jag tror inte på den plan som vissa politiker tagit fram med kommunala tjänstemän som ska styra. Detta kommer att döda kreativiteten. Jag tror inte heller att de styrande i Spira vill ha in de verksamheter som har varit på Tändsticksområdet i sitt "fina" hus. Jag är helnöjd med att jag var med och om det blir flera demonstrationer så ska jag dit med om jag kan.

Nästa nyttiga sak som jag gjorde var att skifta från vinterdäck till sommardäck på bilen. Visserligen så kör jag odubbat så jag har inte åkt olagligt.

I dag så har jag gått en tipspromenad på Stavåkra. Dit förlades en del friluftsdagar när jag gick på mellanstadiet. Inne i skogen finns något som kallas för himmlabacken och jag trodde att den var så otroligt brant just för att allt var så alldeles extra när man var liten. Den är verkligen brant och jag förstår inte att lärarna vågade låta oss åka där. Ingen hade ju slalomskidor eller något så okänt som hjälm men vad jag vet så överlevde alla. Många åkte förståss pulka. Hur tog man sig dit? Man åkte naturligtvis skidor och där man inte kunde det så gick man.

I eftermiddag så blir det besök hos pappa 96.

Fredag den 12 april 2013.

Nu duggar beskeden tätt om ikoner inom Countrymusiken som lämnar oss. I januari så var det ju Cacka Israelsson som hade tydliga dragning till Country & Western som det hette på den tiden som det begav sig. Vem i min generation kommer väl inte ihåg "Gamle Svarten" och "En Sliten Grimma".

I denna veckan så nåddes vi av budet att Janne Lindgren gått bort i en ålder av 69 år vilket är alldeles för tidigt. Janne var en pionjär inom Countrymusiken och en stridbar debattör om vad som var riktig Country eller inte. Jag måste erkänna att det var mer än en gång som jag inte delade hans uppfattning men var och en får ju tycka vad han vill och ingen kan förneka att han av alla krafter jobbade för det som han älskade så mycket det vill säga sin musik. Vila i Frid.

Kinky Friedman har varit på turné i Sverige. Det är inte ofta som en Countryartist som är okänd för det stora flertalet får så stor uppmärksamhet. Jag för egen del visste mycket väl hur han såg ut med sin stora cigarr och hade en alldeles klar uppfattning om hurdan han var men det visade sig att jag egentligen inte visste någonting alls.

Hans besök har rönt stor uppmärksamhet hos det som vi med lite mindervärdeskomplex kallar för Kultureliten. Det är ju så att vi ju själva också är en del av denna Kulturelit. Här är några exempel. Torehammar och Epstein i P1, Babel i SVT och SvD.

Troligtvis så är väl orsaken den att han fullständigt stämmer in på den förutfattade meningen om den storkäftade Texasbon. Att han sedan har en hel del åsikter som han framför med ironi och humor gör väl att han provoserar många också. Olyckligtvis så är det säkert många som inte uppfattar ironoin vilket jag själv inte gjorde tidigare.

Han är väl ingen skönsångare men det hävdar jag inte behövs bara man gör det som man gör med känsla. Däremot så tror jag inte att han kommer att locka så många av dem som tagit del av honom på ovanstående forum att fördjupa sig i Countrymusiken i allmänhet. Möjligtvis så förstärks kanske den bild som många har om oss diggare ytterligare om att vi är en samling knäppskallar. Vad vet jag. Vad tror ni?

Förhoppningsvis så inträffar tredje gången gillt nästa fredag då jag satsar på att åka till Göteborg och lyssna på Mary Gauthier. Det tror jag blir en höjdare.

Jag ämnar även att återgå i arbeter nästa vecka i stället för att som jag nu väljer att leva på bidrag vilket man ju blir så rik av.

Fredag den 5 april 2013.

Hoppas att Påsken har varit bra.

Just nu så är det inte så många tankar mera är att återhämta mig efter en rejäl influensa med åtföljande lunginflammation.

Till följd av detta så var det bara att glömma att åka på Kinky Friedman i onsdags. Först inställt John Prine och nu detta. Nu så hoppas jag på tredje gången gillt så att det blir av nästa gång som något dyker upp.

Lördag den 16 mars 2013.

Detta är Lastbilsporr på högsta nivå. Små pojkar i vuxna mäns kroppar och i stora bilar. Vem känner inte igen sig?

Tänk så många gånger som man vaknat (eller inte gått och lagt sig) klockan tre på natten när någon varvar ur sin Mc till ventilsläpp. Detta var alltså på det glada -70 talet när man orkade med att hålla igång dygnet runt.

Jack Greene har gått ur tiden. Det är bara att konstatera ..........

Torsdag den 7 mars 2013.

Det är då typiskt att John Prine skulle bli sjuk och ställa in sin spelning i Stockholm. Här hade vi samlat ihop lite att göra under helgen och så händer detta. Eftersom vi hade en lakritsprovning bokad så åkte vi ändå upp för en övernattning. Lakritsprovningen var spännande och vi köpte med oss lite Lyxlakrits hem för att njuta av. Bland annat en Påskspecial som väntar. Lakrits är ju riktigt gott tillsammans med vin.

Lite som plåster på såret så gick jag till AFFs Rootnite på en Pub. Mycket trevligt med Jesper Lindberg, Daniel Widegren, som var en riktigt trevlig upplevelse och Hot Corn.

Söndagens förmiddag tillbringades framför TVn för att titta på Vasaloppet och drömma om fornstora dagar.

Här har jag hittat en riktigt trevlig video med Ellen Kay Band. Riktigt maffigt. Synd bara att de gör en omkörning på heldragen linje. Det är ju sådant som jag brukar att sitta och svära över när småbilsbilisterna gör.

Nu är det bara att se fram mot Kinky Friedman när han kommer till Göteborg. Titta inte på detta om ni är känsliga för människor som säger vad de tycker och tänker.

Söndag den 24 februari 2013.

I går. Deltävling fyra. Inga kommentarer.

I dag. En skön tur på skidorna på Dumme Mosse.

Sprintstafett i VM. Sverige, två Silver. Norge, noll medaljer.

Efter maten nu så ska det bli en kopp kaffe och sedan är det inte lång stund kvar till jag ska ge mig iväg till jobbet för att kunna stå på plats för lossning klockan 06.30 i morgon bittida.

Här är en lått som jag har hört på musikguiden. Det är en låt med Jackson Browne där han hyllar dem som gör det riktiga jobbet och är på plats först och lämnar sist. Det vill säga alla Roadies.

Tisdag den 19 mars 2013.

Melloyra. Kul att många röstar med glimten i ögat. Nu hoppas jag bara att Ravaillacz går hela vägen. Jag kan bara beklaga att Amanda Fondell inte gick vidare. Förutom Caroline af Ugglas så har jag redan glömt de andra. Det är tur att det inte är jag som bestämmer.

Nästa lördags deltävling tror jag att man kan hoppa över.

Nu väntar jag bara på att den segdragna halsinfektionen ska ge med sig så att man kan åka lite skidor innan snön går bort.

Javisstja, det var ju bokslut också.

Måndag den 11 februari 2013.

Så har ännu en helg gått. Det hade varit helt perfekt att ta sig en skidtur men den envisa halsinfektionen vill inte ge med sig. Nu har den suttit i ända sedan Nyår och det känns nästan som att det kan bli något som man får leva med.

Andra deltävlingen i "Mellot" som man ju så käckt säger nuförtiden har gått av stapeln. Det var ju tur att det var med åtminstone en riktig artist, Louise Hoffsten. Dessutom så tändes en ny stjärna, Felicia Olsson. Vilken röst.
Ni undrar säkert varför jag tittar på spektaklet? Det är ju ganska kul emellanåt och det är ju också så att vi gamla gagghökar hela tiden måste ha något att störa oss på annars så är vi inte riktigt nöjda.

I övrigt så har det inte hänt så mycket utan nu är det två jobbveckor hemmavid och det som gäller är att försöka få till ett bokslut för 2012. Det suger alltid innan man kommer igång men sedan så brukar det gå ganska bra.

Söndag den 3 februari 2013.

Ibland så gör radioreportrar en lysande prestation. I veckan så hörde jag detta i samband med att det varit en explosition på en kemilektion i en skola. En reporter uppmanades att beskriva läget och började med att säga att jag står utanför, det är en röd skola. Journalistik på högsta nivå.

Äntligen så sitter jag med en efterlängtad cd i handen. Det är "Upfront & Down Low" med Teddy Thompson. Det är som jag säger många gånger så gör de som inte är "Country" de bästa tolkningarna.

Här är ytterligare ett exempel på musikalitet i toppklass. Rhonda Vincent.

Lördag den 26 januari 2013.

Det var en fantastisk dokumentär om Johnny Cash i går. Just nu så känner jag mig glad att vara född i mitten på det glada -50talet. Jag kan lyssna på Hank W, Lefty och Ernest Tubb. Jag har sett Johnny Cash, Marty Robbins, Conway Twitty, Merle Haggard, Waylon, Emmylou med flera live. Jag kommer ihåg när brorsan kom hem med en splitter ny LP där "Ring o Fire" var med.

Jag är också glad att jag , "an old fart and Jack ass", som Blake Shelton beskriver oss varit med om den tiden då musiken inte överröstade sången utan artisterna kunde sjunga i stället för att skrika.Här några exempel. Faron Young och Lefty Frizell som varit en stor förebild för många.gjorde Denna låt gjorde ju även Johnny Cash i dokumentären men Lefty spelade in den 1959.

Här är en låt med Marty Robbins från mitt födelseår. Marty var en av de bästa någonsin och jag var fast för honom efter att jag köpt min första 45a med honom 1967. Ni som har en miniräknare till hands kan räkna ut att jag var 12 år då och redan såld på Countrymusik. Tror ni att jag var i himlen när jag såg honom live i Göteborg.

Nu är ju även jag den förste att hålla med om att man måste se framåt och följa med i att musiken utvecklas och att man kanske inte kan börja med att spela stenkakorna för en yngre lyssnare utan att man kanske måste ta det lite varligt. Här är ett exempel på en ungdom som enligt mig har förstått hur en slipsten ska dras. Att dra en slipsten har förresten inte många unga av i dag varit med om. Justin Towns Earle.

Onsdag den 24 januari 2013.

I går så fick man på Uppdrag Granskning ännu en gång bevis på vad människor kan sträcka sig till att göra för att tjäna pengar. Jag ska inte mera utförligt skriva vad jag anser om sådant här avskum för då blir jag säkert åtalad.

Däremot så tycker jag att vi alla ska sätta oss in i ett större sammanhang och tänka på vad vår jakt på att alltid hitta det billigaste har för konsekvenser. Är det riktigt att andra människor jobbar under villkor som vi själva aldrig skulle acceptera bara för att vi ska kunna "unna" oss den där Thailandsresan?

Är vi värda jobbskatteavdrag när den som blir sjuk eller blir av med jobbet ifrågasätts? Det är ju faktiskt så att majoriteten inte är fuskare. Om någon hävdar det så kan man ju på samma grunder hävda att alla företagare är som Nicke i Uppdrag Granskning.

Två bra böcker har hamnat hos mig under Julen. Den ena heter "En man som heter Ove." Nästa bok heter "Gubbe och Katt." Det finns ju en del besservisser som påstår att att man tycker om böcker där man kan relatera till sig själv.Det förstår ju ni som känner mig att dom här gubbarna skulle jag väl aldrig kunna realtera mig till. Jag läser ju enbart för att vidga mina vyer.

Ibland så förstår jag inte hur det går till men här är ett Guldkorn som Gästredaktörerna ESL från webbprogrammet PSL har hittat. DeZurik Sisters heter de.

Här är ett exempel på eldsjälar. En Fransk kille som har gjort en informativ sida om The Delmore Brothers.

Måndag den 31 december 2012.

Så har då ännu ett år lagts till på livets trappstege. Det fick jag väl till bra? Någonting likt Stairway to heaven vilket ju livet handlar om.

Mycket spännande har hänt med husköp på Öland och flytt från ett stort hus till en liten lägenhet med allt som det innebär. Julen har förflutit lugnt och den förkylning som jag åkt på har jag kunnat kurera i lugn och ro så att jag har sluppit att jobba med den. Man vill ju vara duktig och inte leva på bidrag som man betalar för om man skulle vara i behov av det.

De två senaste framträdandena med livemusik har varit Blues. Dels Bluesland på Lingon och Mike & His Swamp Indians på Riddersberg. Nästa planerade blir John Prine i Stockholm.

Årets Julskivor har blivit en med The Little Willies. Detta får verkligen skinnet att knottra sig. Många gånger så tror jag att de bästa tolkningarna som inte har ett förflutet inom Countrymusiken.
Dessutom en med Kevin Costner. Inte tokigt alls

Kämpen Ulf M Andersson har kommit ut med en cd som han påstår är hans sista. Han ska inte sluta att spela så jag ser fram emot att stöta på honom på en scen någon gång framöver.

Om någon tycker att det är kul så gå gärna in och skriv en rad på Gästboken. I natt så är det ett år sedan någon skrev senast.

Till sist så får ni ha Ett Gott Nytt År!

Lördag den 16 december 2012.

Så är då ytterligare två veckors uteliggande över och nu kommer jag att vara hemmavid i två veckor. Alltså till efter nyår. Under dessa veckor så går det mesta ut på att köra, äta och sova. Det är ett riktigt huvudbry att hålla kör och vilotiderna.4,5 timmar körning, 45 min rast, 9 eller 10 timmar max körtid per dag, 9 eller 11 timmars nattvila och max 15 timmars arbetsdag. Det är lätt att fela och det kostar tusenlappar.

Då och då råkar man på ett trevligt matställe. Prästkragen söder om Vara är ett sådant. Restaurang Bjökbacken är något utöver det vanliga. De har en fantastisk lunchbuffé.

I veckan så gick Furuviksfestivalen ut med att de lägger ner. För höga kostnader är orsaken. Det efter storsatsningen med The Mavericks. Då är det kanske inte är så lätt att ta ett steg tillbaka till lägre nivåer. Deras frånfälle ger dock de mindre festivalerna ett utrymme samt ger chans för nya att starta. Ta det bara easy.

De Norska festivalerna går ändå på och dit kommer artister som aldrig kommer hit men skulle kunna om jag fick bestämma. Mike Stinson är en och kolla på denna video vem som skymtar förbi.

I kväll så är det Rockabilly i Parken och Julshow i Eksjö men just nu så känner jag mig för sliten att gå ut över huvud taget.

Något att se fram emot. Biljetter är inköpta till John Prine den 4 mars 2013.

Föreningarna i Hestra med Ydre Countryfestival anordnade ett reselotteri. Jag lyckades att prångla ut ett antal av dessa lotter till lite bekanta och en av dem håvade hem 10 000 pix. Grattis!

Tisdag den 13 november 2012.

Helgen tillbringades i det gamla grå eternithuset på Öland. En oas att dra sig tillbaka till.

Jag har många gånger beskyllt andra för att stanna i sin musikaliska utveckling. Hur är det med mig själv. En repris på ett par av dem som jag länge betecknat som de unga inom Countrymusiken. Dit räknar jag också Dwight Yoakam, Vince Gill, Alan Jackson och Mark Chesnut.

Det måste väl varit minst 20 år sedan jag stannade. Därför så väger jag upp med en ny kille som väl inte är så otroligt Country men ändå har en del känsla. Detta är också en repris. Detta får då jag ståpäls av.

Jag har vid flytten hittat ett fodral med fel cd i. Fodralet ska innehålla Jerry Kilgore. Dessutom så har jag hittat en cd signerad till mig med Andrew Neville. Först så kom jag inte ihåg när jag köpte den men sedan så hjälpte det här klippet upp minnet. Det var ju i Eksjö och då var ju Romi Mayes där.

En annan artist som jag sett live är Fred Eaglesmith. Bosse från Äng och en kollega till honom tog med mig till Växjö där vi och cirka 30 personer till njöt av en cool Fred.

Onsdag den 7 november 2012.

Just nu så känns det inte som att det händer så speciellt mycket. Det är alltså den grå vardagen som härskar med arbete och rutinsysslor.

Jag drar ju runt i lastbilen och gör mina nedslag här och där så ett och annat skulle ju finnas att rapportera men inspirationen saknas. Jag tror att den förlorade timmen med dagsljus på kvällen har en del med det att göra. Jag är ingen höstmänniska.

Nu är det nog dags att kontakta Ståhl, packa ner fika i ryggsäcken och ge sig ut på en långpromenad så att hjärnan får sig en dos av riktigt dagsljus.

Fredag den 12 oktober 2012.

Äntligen är flytten klar så nu är det bara en massa kartonger som ska packas upp. Det får ta den tid som det tar.

Några exempel på bra musikval av Sommarpratare. Pink med "Dear Mr President." Amanda Svensson som spelade Ironhorse med "Float On". Zoran som spelade " Not Ready to Make Nice" Med Dixie Chicks.

Texter på toppnivå. "Ingen Sommar Utan Reggae." med Marcolio och Ronny och Ragge med "Ragga Runt.".

Några som är speciella är First Aid Kit som varit gästredaktörer i Musikguiden. Där var det mycket musik som man inte tror att två så unga tjejer känner till. Är jag fördomsfull nu? De körde till och med en gammal Louvin Brothers. Förutom all annan bra musik så hade de även med Loretta Lynn med "Portland Oregon."

Till sist så ännu en Gästredaktör som upptäckt Countrymusik. Nicke Andersson som spelade "Everything Ain´t Right."med George Jones. Ett sämre val kan man göra.

Här dyker det upp en bekanting tillsammans med Merle Haggard. Nämligen Redd Volkaert som jag har fått boka några spelningar med. Om jag inte är ute och cyklar så tror jag att Redd spelade fyra år med Merle.

Tisdag den 28 augusti 2012.

Som sagt. Mitt upp i en stor flytt men det innebär ju inte att uppslagen till ämnen att skriva om saknas utan bara tiden.Jag ska ändå försöka att knacka ner några rader.

Först en helt osannolik historia från mitt spännande liv som chauffför. På väg till Tibro så stannade jag på Vårgårda Rasta och käkade. När jag skulle åka så kom det fram en kille och frågade om han fick åka med en bit. Han skulle till Stockholm så jag sa att det gick bra till Skara där jag skulle svänga av. Vi hade ne trevlig stunds samtal eftersom han talade bra Engelska. Väl i Skara så sa vi hej då och lycka till och han hoppade av. Detta var på en onsdag.

På tisdagen i veckan efter så hade jag lossat på Torsviks Industriområde i Jönköping. Alldeles nedanför den så kallade Göteborgsbacken så stod en kille och liftade. Jag tittade lite extra noga och tro det eller ej men det var Fransmannen återigen. Jag hade redan passerat men var inte sämre än att jag vände ovanför backen och åkte ner och plockade upp honom. Tror ni mig om jag säger att han blev otroligt förvånad.

Tiden emellan så hade han varit i Stockholm ett par dagar men också hunnit besöka Jönköping. Hans åsikt var att atmosfären och folket i Jönköping var betydligt bättre än i Stockholm. Som han sa. De enda som talade med mig i Stockholm var andra turister.

Inom Countrymusiken så kan ju texterna vara tänkvärda men det kan de ju vara i andra musikformer också. Ett viktigt ämne är hur djuren har det. Lyssna på Di Leva och Annika.

Om ni tittar på mitt förra inlägg så hade jag med ett inlägg från Peter Kalander om vad som håller på att hända i Kiruna. I förra veckan så hörde jag på nyheterna att LKAB har gjort lite felbedömningar. Sprickbildningen går snabbare och man måste vara ute ur en del hus redan om fem år. Alltså tio till femton år tidigare än beräknat. Troligtvis så ligger väl detta inom felmarginalen.

Ett annat projekt som påverkar naturen är kalkbrytning på Gotland. Ett stort känsligt område ska avverkas och brytas. Detta kan även påverka grundvattennivåer men det löser företaget när problemet uppstår. Det var väl så man gjorde i Hallandåsen?

Här står återigen ekonomi och naturhänsyn mot varandra. Jag har ju min åsikt men ingen bryr sig väl så det enda som jag säger att när man står och tittar ner i det stora hålet så kan man aldrig göra det ogjort.

Vi avslutar med lite häftiga trummor.

Söndag den 29 juli 2012.

Så har man då varit i selen ett par veckor. Det är ju lite lugnare så här när många Svenskar har semester och då kan det bli tillfälle att ta de där lite längre promenaderna när man har slagit läger för natten.

Ett sådant tillfälle var i tisdags. Platsen var Falkenberg och efter att ha parkerat så drog jag mig inåt sta´n för att gå lite längs Ätran. Väl där så hörde jag lite musik från Grand Hotell och det visade sig att ett av Rootsys band skulle spela där om en timma. Bandet heter Deadman och det skrivs väldigt mycket om dem på Facebook. Detta kan nog bli ett riktigt ahatillfälle och betalade entré och gick in. Väl inne så träffade jag en trevlig kille och vi började att samspråka lite. Han brukar att gå på Rootsys artister och han kunde berätta att uppslutningen brukar vara bra. Bland annat så fick inte alla plats när Otis Gibbs var där. Hur många som kom till hans spelning i Jönköping har jag förträngt. Jag vill inte göra någon analys över hur det kan vara så.

Hur var då Deadman? Jo, de var ett otroligt bra band och publiken diggade riktigt ordentligt. Blev det någon ahaupplevelse för mig? Tyvärr inte då deras stil inte var riktigt det som jag gillar mest men jag ångrar absolut inte att jag gick dit

I Torsdag så hade jag ett stopp i Tibro. En ort som visar sig att vara lite större än jag trodde när man ska ta sig runt där till fots. Jag var lite nyfiken på Millners som ju säljer Amerikanare och har ett fik. Fiket har öppet på torsdagar klockan 16 - 22 men oturligt nog så hade de semesterstäng nu så det får bli en annan gång. Tvärs över gatan så har Old Rock Records butik.

Ett mycket bra radioprogram som jag försöker att lyssna på är Sommar i P1. Där kan man få hör många intressanta personer. En av dem var Rakel Chukri som visade sig ha bott i Jönköping. Hon är Kulturchef på Sydsvenskan och plötsligt så spelade hon "Misery And Gin" med Merle Haggard. Visserligen var det en himla massa stråkar på den versionen men det var ändå Merle Haggard. Det tyckte jag var lite kul.

När jag kom hem från semestern så trodde jag knappt mina ögon när jag ögnade igenom Nöjessidan i Jönköpings Posten. Där hade man noterat att Kitty Wells hade gått bort i en ålder av 92 år. Troligtvis så har nog den ordinarie Nöjesredaktören semester. En stor hit för Kitty var denna. Som var ett svar på denna. Kitty Wells hade över 30 Top 10 Hits under sin karriär.

När man reser runt i landet så ser man många orter som drabbats av att den dominerande industrin på orten lagt ner. Affären läggs ner, folk flyttar och skolan stängs. Man kan se det i Värmland och Dalsland bland annat men även min födelseort Norrahammar drabbades av det ödet när Bruket lades ner. Nu hade vi ju den turen i Norrahammar att det är nära till andra jobb så de flesta kunde ju bo kvar på orten Därför finns affären, skolan och Apoteket kvar. Många andra affärer har svårt klara sig på grund av närheten till Jönköping och de stora affärscentren. Det är en annan historia.

Så har vi då ett annat scenario. Den dominerande arbetsgivaren på orten går otroligt bra och bara växer. Det är bara det att verksamheten går ut på att gräva ett jättestort hål i marken och det här hålet är nu under en hel stad så husen skakar och husen börjar att spricka. Nu är det ju så att verksamheten ger så mycket till både dem som arbetar på företaget och som inkomstkälla för Sverige. Då finns det inte så mycket mera att välja på än att flytta staden. Självklart så måste detta skapa många olika känslor och det går naturligtvis inte obemärkt förbi när miljöer som man växt upp i rivs.Här är en liten skildring som Peter Kalander har gjort om dessa känslor. Här förmedlas just det som mycket Country handlar om. Just känslor och en beskrivning av verkligheten.

Nu kan jag inte sitta här längre. Gräset väntar på att bli klippt.

Söndag den 1 juli 2012.

I går så blev det ett spontanbesök på Murphys i Jönköping efter ett antal timmars gräsklippning.

De hade westerntema med revolvermän och barflickor. På scen så fanns John Whiteleather. Fullt ös och bra med folk bland annat så träffade jag Mats Ruderfors, Jimmy Bark och Stefan Johansson.
Ett bra intiativ.

Lördag den 16 juni 2012.

Jag brukar att tala om ahaupplevelser. När får man det? Jo, när man ser, hör eller upplever något som man inte känner till eller som man inte har några som helst förväntningar på. För min del t ex mitt besök på Ryttmästarbostället för ett tag sedan.

Ett annat tillfälle kan vara när man lyssnar på radio och det är en kanal eller ett program som man inte förväntar sig något speciellt av. Ett sådant program som jag då och då lyssnar på är Musikguiden i P3 där olika artister brukar vara gästredaktör. Där hörde jag för ett tag sedan en musiker från Per Perssons band och plötsligt så spelade han en ny favorit. Hon heter Mary Gauthier och det här var en riktig ahaupplevelse.

Denna vecka är för övrigt en tjej med en av Sveriges häftigaste röster programledare. Nämligen Amanda Jensen. Hennes senaste har tydliga influenser av Rockabilly. Speciellt tydligt är det på videon.

En annan av Sveriges häftiga tjejröster är Helen Sjöholm, här med "En dag i sänder" på en video som kanske inte har den högsta tekniska kvalitén men däremot förmedlar en stämning som önskar att man varit där. Det är sådana här spelningar som ger ahaupplevelser med en spelglädje och närhet som säkert gör att de som var med går på moln hem.

Jag hoppas verkligen att ni får vara med om många ahaupplevelser framöver och mitt tips är att släng er ut i det okända och gå på spelningar med artister som ni aldrig hört. Det kan bli en flopp men det kan också bli en topp.

Som avslutning så kan jag tala om att jag gjorde något för ett par veckor sedan som jag inte gör varje år. Nämligen lyssnade på Country med Calle Oldby. Denna gång riktigt bra och han spelade flera låtar med en superartist som jag inte har en enda skiva med. Marty Stuart med sina Faboulus Superlatives.

Torsdag den 31 maj 2012.

Rätt låt vann utan tvekan. Loreen ägde scenen som det yngre gardet brukar säga. Det är något speciellt med denna artist och denna låt.

I måndags så var jag och åt på ett ställe som jag måste ge ett extra plus. Det var vädligt bra mat men framförallt så var miljön något extra. Stället är Metropol i Hulstfred och här sitter man mitt i musikhistoria. Dessutom så finns här ett Rockarkiv om man skulle vara intresserad att fördjupa sig mera.

Den 21 oktober så kommer Chris Isaak till Trägår´n i Göteborg igen. Det känns som att det är något som jag vill åka på. Han och hans band är riktigt sköna.

Micael Lilja ska göra en Creedenceshow på Jönköpings Teater den 10 november. Känner för det också.

Nu är en flaska Ryttmästarbrännvin inhandlad. Det var den sista för tillfället på Systemet i Vara och den kommer att drickas med andakt.

Tisdag den 15 maj 2012.

I söndags så var jag med om en lite speciell händelse. Det var vännerna Mona och Ulf som skulle ta Birgitta och mig ut på en upplevelse som bröllopspresent. Färden gick mot Hjo där vi tog en god fika på Vete och Råg.

Därefter så styrde vi mot Skövde där vi åkte mot Simsjön. Den gick in igenom ett jättestort område med fritidshus och vägen blev även smalare och smalare. Vid en vändplats stannade vi och där låg en samling med gamla hus av varierande slag. Det visade sig att det var dit som vi skulle. Det hela såg inte mycket ut för världen men vänta bara så får ni se sa våra kompisar.

Efter en stund så kom det ut en lång man klädd i en gammaldags Ryttmästarmundering och snart så var det hela igång. Mannen heter Bernhard Englund och är en pensionerad militär som numera driver detta ställe som en ideell förening.

Guidningen började som sagt var i några av de små stugorna som han hade flyttat dit. Där hade han inrett så som man hade vid olika tidsperioder. Väl klart med det så blev vi invisade i Ryttmästarbostället som han beskrev lite när vi kommit in. Därefter så var det dags för en jättegod gammaldags buffé. Till det så kunde man får sig en specialkomponerad snaps efter gammaldags recept, Ryttmästarbrännvin.

När vi fått vårt kaffe så återupptogs visningen av huset. Han har där en otrolig samling och jag kan inte beskriva det men hela huset var som de Ryska dockorna. När man var klar i ett rum så öppnades en dörr till nästa. Bernhard är en man helt i min smak. Vi har säkert inte samma åsikter i allt men han tog sig friheten att ha åsikter om det mesta men på ett roligt och underhållande sätt så man kunde inte bli arg på det.

Ni som vill ha en en annorlunda upplevelse försök att göra ett besök på Ryttmästarbostället men beställ tid så att ni får hela paketet med Guidning och mat. Den som är känslig för åsikter om det mesta, t ex I fåne (I phone), kanske inte ska ta risken.

Angående ställen att äta på så tar jag upp en del som inte ligger just vid Europavägarna men det innebär ju inte att det inte finns ställen som jag uppskattar där.

Det ställe som jag tar med i dag ligger i Reftele och heter Ölmehus. Där får man sig en rejäl portion dagens med ett bra salladsbord.

Nu så har jag ett uppslag till Midsommarsnapsen. Som dryck till maten så har jag tänkt mig att få tag på lite öl från det lilla Åsundens Bryggeri i Ulricehamn. Man får väl stanna till och gå in på Bolaget där när man passerar.

Ytterliggare ett klipp från Eric i Frankrike. Denna gång med Hayden Thompson. Gubben är otrolig. Jag såg honom i Herrljunga för herrans många år sedan och jag tyckte att han var gammal då men han Rockar fortfarande på.

Måndag den 23 april 2012.

Förra söndagen så gav jag mig iväg på förmiddagen för att via Göteborg ta mig till Avesta och lossa där klockan 06.00 måndag morgon. Som vanligt så är ju radion på och Ulf Elfving hade Jonas Sjöstedt som gäst i sitt program. Det visade sig att Jonas har en god musiksmak när han som eget önskemål hade ett band som heter Old Crow Medicine Show. Med dem så ville han höra låten "Wagon Wheel." Jag har inte hört talas om dem tidigare men om man tittar på antal spelningar och kommentarer så är de ju jättestora i USA. Tydligen så är man för eller emot dem.

Som lite kuriosa så kan jag nämna att denna vintern har varit väldigt smidig väglagsmässigt. Det har varit lite besvärligt kanske tre till fyra gånger för mig. Två utav dem har varit i den gågna veckan. Snökaos i Dalarna på måndagen och hagel med isgata som följd i Göteborgstrakten på tisdagen. Riktigt aprilväder med andra ord.

För att leva så krävs det ju förutom musik, luft och sömn även mat. Jag vill alltid ha ett riktigt mål lagad mat varje dag. Tyvärr så hoppar ju många chaufförer över att äta ordentligt och lever på skräpmat. För mig så är en dag där jag måste äta på ett gatukök en misslyckad dag. Förutom de stora kedjornas restauranger typ Rasta mm så finns det ju en massa trevliga fristående ställen som man kan stanna på. En förutsättning är ju en rejäl parkering. Bra ställen som jag ätit på denna vecka är, Brännebrona Gästis söder om Mariestad på E20. Dessutom så har jag ätit på Ljunga Motell mellan Jönköping och Mullsjö samt Restaurang Smålandia i Gislaved.

Brännebrona kommer dessutom att testa med att köra musik som kan kombineras med helpension. Den 5 maj så blir det Blues med Hurley & The Blue Dots.

Det är väldigt kul att läsa omdömen och rating om de olika ställena på nätet. Troligtvis så är jag väldigt okritisk för en del hittar fel på allt.

Jag har också fått tillfälle att mig en promenad i Ruddalen. Man tror inte att man är mitt i smeten när man går där. Eftersom detta är i Västra Frölunda så tog jag chansen att orientera mig lite så att jag hittar till Frölunda Kulturhus. Det var ju inte så svårt att hitta på höjden alldeles vid Frölunda Torg.

Från Eric i Frankrike har jag fått detta klipp. Pete Stamper.

Söndag den 8 april 2012.

Det tillhör väl inte vanligheten att jag skriver två dagar i rad men jag vill gärna referera gårdagen lite.

Först så var jag på Skivmässa och gjorde några fynd. Äntligen så har jag några Vince Gill. Dessutom så hittade jag en gammal Dixie Chicks, bara Bluegrass. Jag hittade även ett par med Stacy Dean Campbell och gissa vad som dyker upp på en av dessa cd. Jo, "Some People (Just Can´t Walk The Line)" av Jamie O´Hara. Just den låt som jag hade med den 1 april. Av Jamie fanns även med "Bidding America Goodbye. (The Auction)" Också den en kanonlåt. Här med den fantastiska Tanya Tucker.

Så till kvällen som jag tillbringade på Ztyle. En bra kväll med bra band och gott ös, bland annat Al Willis & His New Swingsters från Frankrike. Trots det så var det alldeles för lite folk och utan att vara utbildad revisor så kan jag på rak arm säga att denna kväll sög fett för arrangören.

Detta visar att trots att det var Påsk med en massa folk i sta´n så är Jönköping för liten för flera Rockabillyarrangemang på samma kväll. Som en kommentar till detta så kan jag bara säga att tänk på var man kan gå och höra Rockabilly under den långa sura vintern. Så skjut inte er själva i foten. Folk väljer som de själva vill så länge som det finns något att välja på men jag vet att jag valde rätt.

Till sist. Hur lika kan låtar vara? Jämför den här och den här.

Lördag den 7 april 2012.

Påskafton och jag har "The Gräsänkling Blues." Min fru har inte farit till Mölle utan till Öland.

Bluesen startade i går då jag som inte har en massa extrakanaler på TV hamnade på Kanal Global som för att marknadsföra sig, antar jag, ligger ute bland de fria kanalerna ett par månader. Där visades en film som heter "Lightning in a Bottle." A one night History of the Blues. En film med en konsert från Radio City Hall i New York år 2004. Med på denna konsert var massor med Blueslegender. Allt var bra men jag måste säga att de gamle imponerade mest på mig. Tänk att vara ca 80 år och med en sådan skärpa trolla fram helt magisk musik. De behandlar sina instrument som om det vore en liten leksak de plockar med eller smekande som en kvinna.

Kolla bara här. Clarence Gatemouth Brown och B B King.

Tidigare så kunde man hitta sådana här guldkorn på en annan kanal som heter Access när den var fri. Bland annat så gick Jazzens historia där. En musikform som jag inte ägnar mig så mycket åt men när jag ser dokumentärer om de tidigare utövarna så blir jag helt fängslad.

Detta var inte de enda musikupplevelserna i går utan jag startade med att titta på en DVD som jag hyrt. Den heter "Bloodworth" och utspelas bland White Trash i USA. Närmare bestämt i Tennessee. Med i denna film är bland annat Kris Kristofferson och Dwight Yoakam. Kris sjunger en del men inte Dwight. Han spelar som vanligt en mycket otrevlig typ. Hur kan det komma sig att han alltid får sådana roller? Filmen är från 2010 och jag tror väl inte att den fick så många Oscarsnomineringar. Fascinerande är det dock att se hur en del av den Amerikanska befolkningen lever och inte konstigt att det händer en del otäckheter. Den kan rekommenderas.

Senare på kvällen var det en hyllningskonsert för Kenny Rodgers första 50 år som artist. Med var naturligtvis Dolly Parton som han ju hade ett antal stor hits med. Själv så har jag inte varit särskilt imponerad av den delen av hans musik. Den svulstiga stilen med en massa smöriga stråkar tycker jag bara blir för mycket. Däremot så har han ju skrivit ett antal klassiska låtar och det var väl när en del av dessa framfördes med enkla komp som jag tyckte att denna konsert var bäst. Om jag ska nämna några så blir det Alison Krauss, Darius Rucker och Chris Isaac som fastnade. Helt imponerande är ändå att Kenny som är född 1938, alltså 74 år gammal är still going strong. Här med en av sina största hits. "The Gambler."

Nu blir det skivmässa och i kväll Ztyle med bland annat Southern Aces.

Söndag den 1 april 2012.

I går så fick jag ett spontanbesök av vännen Per Gyllingberg. Vi satt en stund i köket och avhandlade diverse. Tänk om alla kunde göra som vi tycker. Vad bra det hade varit då.Nu gör ju inte alla det och det tycker vi är synd.

Däremot så finns det en himla massa bra musik. Både sådant som jag aldrig hört tidigare och sådant som jag har. Här är ett par exempel på sådant som jag har. John Holm och Totta.

Här är något som jag inte har. Jamie O´Hara och Norah Jones. Har jag kanske haft med henne tidigare?

Torsdag den 22 mars 2012.

Trots att man har haft nästan 57 år på sig att förbereda sig på att de två som står en närmast inte kommer att finnas för evigt så är det inte ett dugg lättare när någon av dem går bort. Nu är man den lille pojken som saknar sin mamma så mycket.

Undrar om FRA är intresserade av denna upplysning? Den är tydligen värd att spara i sex månader. Jag lovar att skriva och tala om för er om jag planerar något terroristbrott.

Angående den uttagning till Eurovision som var för några veckor sedan så vann rätt låt utan tvekan.

Det är stor sorg i Jönköping i dag. HV har åkt ut i kvarten. Färjestad var väl bättre helt enkelt.

Jag har fått ett klipp från Magnus Anderssson med The Hi-Tombs. Skicka gärna mera av era favoriter.

Lördag den 4 februari 2012.

Några korta små rader bara så här på lördagskvällen. Dagen har varit kall och min tanke om att köra in ved i pannrummet i dag fick bli bara en tanke. Jag har haft en envis förkylning med feber i början på veckan och om jag går ut och drar i mig kall luft så sätter hostan igång. Kanske är det bättre i morgon.

Livet är en strid. Striden är en kamp. Kampen är en häst. Hästen är en dragare. Dragaren är en sup. Alltså är livet en sup brukar den gamle farsgubben säga.

Konserten med Dale Watson blev så bra som jag räknade med att den skulle bli. Han körde på i vanlig stil och någon spellista finns väl inte i egentlig mening. Det blir en massa önskelåtar och däremellan så slänger han in något som han tänkt sig själv. Lokalen på båten S/S Marieholm var mycket trevlig och man kunde få sig en bit mat till överkomligt pris där före spelningen. Det blev med andra ord en jättetrevlig kväll trots att Rappen inte var med men Magnus är en god ersättare och nu så räknar jag med att vi kan bli de fyras gäng i framtiden på kommande konsertutflykter.

Det pågår en kul debatt på OmCountry just nu. Det handlar om villkoren för våra Svenska band som vill spela Live för publik och inte bara för sig själva i replokalen. Läs och gör ett inlägg ni också om ni känner er manade.

Mitt senaste skivköp är väl kanske inte något som man kan kalla för Hardcore Country men jag tycker att det är en riktigt bra cd. Det handlar om Jeff Bridges. Han sjöng ju många av låtarna i " Crazy Heart" som är en bra film om en Countryartist på dekis. Se den om ni inte gjort det redan.

Måndag den 23 januari 2012.

I lördags kom det några centimeter snö och genast så rusade jag ner i källaren och färdigställde skidorna. Fyller det på så är jag färdig att ge mig ut.

Här är ett inslag i debatten om vad som är Country. Jag har varit så nära som entrén för att se honom live men vi motades bort pga att vi hade två mineråriga barn med oss. Inte vet jag om det var pga av artisten eller om det var som arrangören sa att det var alkoholtillståndet som det hängde på. Vi åkte Dowtown Austin i stället och lyssnade på Dale Watson & His Lonestars. Där kom vi in men här så märkte man höger hand med blåpenna på de mineråriga så att de inte skulle kunna köpa starkt i baren.

Nu närmar sig onsdag och Göteborg.

Lördag den 14 januari 2012.

Det som ni ser nu är något helt unikt. Egentligen finns jag inte eller jag skulle ha fruktansvärt svårt att existera. Jag har ingen Smartphone och jag Twittrar inte. Jag går miste om det mesta som gör livet värt att leva. Mitt Facebookkonto påminner mig med jämna mellanrum att jag under den senaste veckan har missat en massa om att mina vänner har klappat katten eller varit i tvättstugan. När jag inte är ute och skriver om mina helt ointressanta göranden för stunden så är man inte med längre. Jag känner att jag löses upp och försvinner som en lätt dimma ut i Syberrymden.

Ett annat fenomen som jag stött på är alla som jobbar med webbutveckling just måste göra detta hela tiden för annars så blir dom väl troligtvis arbetslösa. Det började med att jag inte kom in på musikspelaren på MySpace. Nu kommer jag inte in över huvud taget. Nu har Facebook talat om för mig att jag har en för gammal version av Internet Explorer så jag får sitta som det känns en halv dag för att skifta sida. Det är väl antagligen för att man ska pressa in som mycket nödvändig information som möjligt på varje sida. Snart kommer jag väl inte in över huvud taget och då är jag verkligen helt isolerad. Då får jag väl bli det för jag säger som Ståhl. Ska jag behöva ändra på mig för att dom vill. Svaret är enklet för mig. Nej!

Fram till dess så fortsätter jag väl att gagga på som vanligt mest för min egen skull men även för er som vill se vad som rör sig i huvudet på mig. Eller, det kanske står helt still.

Nu ser jag fram mot Göteborg den 25 januari då grabbarna och jag ska åka och uppleva Dale Watson. Hoppas att du har fixat biljetter Mats.

Här är Dale och Whitey Morgan tillsammans. Ni som hade tur såg ju Dale 2010 och Whitey 2011 på Ydre.

Mina funderingar går också mot att köpa Vince Gills cd "Guitar Slinger" från 2011. Då grundar sig inte mitt beslut på denna recension. Tyvärr så gick mina tankar åt det här hållet tidigare också men man kan ju ändra sig för att man själv vill.

Till sist ett en bounsvideo att njuta till.

Lördag den 17 december 2011.

En vecka kvar till Julafton och jag tror visst att det har börjat att snöa lite. Trots att det är en vecka kvar så tror jag att granen ställs in i morgon för att ha lite framförhållning.

Här är några klipp som illustration på hur härligt det är med musik. Pink , Grateful Dead och Waylon.

Lördag den 10 december 2011.

Vilket väder det har varit ett par dagar nu. Nu känner jag att min årliga höstdepression är på väg. Skönt att den lät vänta på sig så här länge. Efter Nyår så brukar det vända igen.

I övrigt så är det ganska lugnt. Förra helgen var jag och Birgitta bjudna på en liten Danmarkstripp av min bror och hans fru. Med var även ett par andra kompisar. Det var en trevlig resa och vi avnjöt bl a ett Danskt Julbord.

Idol är över och Nu har vi fått ytterligare tre jättebra kvinnliga artister. Amanda, Moa och Molly tror jag alla har en god chans att gå långt.

Nya inköpta cd med Brad Paisly och Toby Keith. Mycket bra med generösa 15 spår. Det är inte så vanligt, en del snålisar brukar ju bara ta med tio.

Av bara farten så åkte det med en platta med Hacienda Brothers. Ett kanonband som tyvärr inte finns längre. Härlig blandning i olika stilar. Tyvärr så dog Chris Gaffney för några år sedan men jag hade förmånen att se dem live på Stacken i Stockholm. I stället så finns nu Stone River Boys med Mike Barfield från The Hollisters som sångare.

Tisdag den 15 november 2011.

Den senaste tiden så har det hänt en hel del. Efter att Birgitta och jag känt varandra 39 år och bott ihop i 32 år så slog vi till och gifte oss den 11/11 2011 klockan 11. Då blev Birgitta till slut fru Elf. Vi tyckte att det var helt perfekt och dagen var trots att det var mycket att göra ändå lugn och avspänd. Efter vigseln som bevittnades av vår dotter Elisabet och hennes kusin Anna så blev det lite firande med Birgittas far och mina föräldrar. Kvällen avslutades med en avspänd fest på anrika Björnebergs Gård. Efter 32 års sambo så ser jag fram mot minst lika lång tid som gift.

Efter detta firande så var jag ofin nog att dra iväg till Stockholm på Toby Kieth som var inbokad sedan länge. Detta tillsammans med kompisarna Rapp och Ruderfors. De hade förberett bilen med ett släp av burkar men jag tycket att det kändes lite jobbigt att ge sig ut med detta på motorvägen så jag var ofin nog att plocka bort dem innan vi for.

Väl i stockholm så hade vi ett perfekt boende på Hotell Hasselbacken så det var bara att gå över gatan till Cirkus när det var dags. Vi behövde ju inte ens ha jackorna på oss.

Vad det gäller konserten så var den precis så som jag förväntade mig. Fullt ös och modernt. För mig var det helt OK och publiken stampade, klappade och sjöng med så det var en bra föreställning.

Däremot så såg jag inte många ansikten som jag känner igen. Naturligtvis så var Cathrin och Peter där. Dem fick jag se så fort som jag kom ner till baren på hotellet för att ta en öl. Jag växlade också ett par ord med Red Jenkins och snackade lite med ett par andra bekanta från Jönköping.

I övrigt så var det väldigt många unga ansikten och min tanke är. Hur ska vi få dessa att gå på våra övriga arrangemang? Det är ju inte omöjligt att detta är den ende artist med Countryanknytning som de lyssnar på. Samma känsla hade jag på Brad Paisly.

Söndag den 30 oktober 2011.

Jag tror att jag smäller av. Nu är jag 56 år gammal och upptäcker denne artist med en oerhörd känsla. För mig var han tidigare bara smör och slisk men man ser vad man missar om man inte tar sig tid att lyssna. Den som jag talar om är Vince Gill. Vilken artist! Vilken musiker!

Ryssen är här!
I går så var det en helt underbar höstdag. Det ska man ta vara på så jag tog mig en 1,5 timmas tur i kanoten (kajaken) från kanotklubben upp mot Tjyvanabben. På väg tillbaka så såg jag något mystiskt på håll. Det såg ut som huvudet på några som låg i vattnet! Bredvid dem något vitt. En kanot som kantrat! Jag paddlade på lite snabbare för att ta mig dit och hjälpa till. När jag kom närmare så såg jag att de hade cyklop och snorkel och det vita var en boj. Jag paddlade närmare och frågade om de är Svenskar eller Ryssar? Svenskar säger de med brytning. Jag är helt säker på att de kom från en Rysk ubåt. Tänk, nu har de tagit sig ända in i Vättern. Undrar om Bildt vet om det?

Efter paddlingen så blev det grillning på berget hos svågern Åke med en underbar utsikt över södra Vättern med Visningsö, Bankeryd, Jönköping och Huskvarna.

Väl hemkommen lite vedinkörning.

Nu sticker vi emellan med lite nostalgi. Loggins & Messina som jag hade ett kasettband med en gång i tiden.

Om jag ser tillbaka på min Countryhsitoria så har jag kommit till 1971. Därefter så händer det så mycket med flera konserter med Jerry Lee Lewis. Alla de fantastiska galorna i Scandinavium som arranagerades av Mervin Konn. Emmylou Harris. Här är de båda tillsammans. Det har nog blivit så där en fyra styck livekonserter med var och en av dessa två giganter. Varför kan han inte sluta i tid? Här är ett exempel på varför jag inte åkt på de senaste besöken som Jerry gjort i Sverige. Jag vill minnas honom på topp. Just så här. Köp allt ni kan på LP, Smash och Mercury. I och för sig så hanterar han fortfarande pianot riktigt men.... Norah Jones däremot är fantastisk.

Idol har för mig varit en parantes i år. Jag vill ha blandningen av yngre och äldre tävlande vilket jag saknar. Däremot så måste jag säga att årets omgång har återigen utvecklat sig till tjejernas triumftåg. En kvartett har tagit täten med Moa först tätt följd av Amanda F, Amanda P och Molly.

På tal om Idol. Var har alla de tidigare tagit vägen? Jag tror att jag ska starta en liten serie om detta. Plus kanske om andra artister som försvann, eller sådana som i övrigt var synliga i olika sammanhang tidigare.

Som avslutning en riktig klassiker med en artist som jag har en hög LP med.

Tisdag den 18 oktober 2011.

Nu är det lite stressigt inför Eventdagarna i Göteborg som börjar i morgon. Förutom mig så kommer man att kunna träffa The International Harvesters och Bluesland för Elf CM Booking.

I övrigt så hamnade jag i Nässjö häromdagen på mina irrfärder över Södra Sverige. Jag hade då en stund över och tog mig en promenad medan containern lossades. Då kom jag förbi en av dessa kulturskatter som håller på att försvinna. Det vill säga en Folkets Park. I Nässjö som haft en jättefin Folkets Park så ska det tydligen byggas bostäder. På andra ställen så är ofta anledningen att de ideella krafterna som har drivit på försvunnit.

Dessutom så ligger det en form av Sommarhem på Sörängsvägen som inte används längre. Dörrar har brutits upp och väder och vind har full tillgång till lokalerna. Troligtvis så är det bara att riva.

Det gör så ont i mig när jag ser sådant här. Om jag någon gång vinner några miljoner så är det min dröm att köpa ett sådant här ställe.

När jag ser sådant här så går tankarna tillbaka till min födelseort Norrahammars Folkets Park. Den låg otillgängligt på branten ovanför dalen. Där såg man både Tages och Jockmocks Jocke samt den roliga revyn som leddes av Norrahammars egen revypappa Folke Persson. I dagens lägen hade den nog inte fungerat eftersom vägen dit var brant och smal och tillgången till parkeringsplatser var liten. På den tiden då den startade så gick eller cyklade folk när de skulle ut och roa sig.

Heder åt de föreningar som tagit på sig uppgiften att spara dessa Kulturskatter åt framtiden. Två exempel är Pilabo i Anneberg och Ekåsen i Sandhem.

I går så råkade jag ut för det som man är rädd för när man är ute och kör lastbil. Man kommer runt en kurva med dubbla heldragna linjer. Vad möter man? Inte en utan två bilar som är på väg att köra om två långtradare. Naturligtvis så bromsar jag och allt går bra. Det var ju tur för jag vill inte att min last ska komma fram för sent.

Finns det någon som kan förklara för mig varför man gör en sådan här idiotisk omkörning?

Onsdag den 24 augusti 2011.

Är det en månne en så kallad sensommarförkylning som jag fått? Förkyld är jag med rinnande näsa, tungt huvud och rysningar. Hoppas att jag blir bättre till helgen. Då är det ju meningen att kosan ställs till Göteborg ocg Brad Paisly.

Bluegrass i Gränna blev det inte för mig i år. Jag var helt enkelt inte inställd på det och jag vet att de inte står och faller med mig. Detta är ju ett arrangemang som lockar en bred publik just för att det är så gemytligt att sitta i slänten på Grännaberget och njuta av skön musik med en underbar utsikt över Vättern och Visingsö.

I måndags så tog jag mig en rejäl tur i kanoten tidigt på morgonen. Det blev svängen utefter hamnpiren, förbi Strand och en liten sväng mot Huskvarna. Månne var det inte bra och att det är därför som jag blev förkyld? Hoppas inte det, för så fort som jag blir pigg så tänker jag åka ut igen. Äntligen så har jag fått på takräcket på bilen igen så man kan ta med kanoten till andra vatten också.

Om man inte vill paddla så kan man ge sig ut i skogen och strosa. Plötsligt när man går där så lyser marken gul av Kantareller. Finns det något godare än en macka med just gräddstuvade Kantareller?

Så har då äntligen någon skrivit något positivt om Countrymusik. Tack Fredrik Virtanen.

Det är ganska lustigt vad man kan råka ut för när man stiger ur bilen och går ut i verkligheten. Vid mitt besök i Naturreservatet Rya Skog i Göteborg så träffade jag ett par som också var där och njöt av den sköna kvällen. Eftersom jag hade en T Shirt med reklam för ett Countryband så började vi tala om musik och det visade sig att det var en musiker som spelade bl a fiol och som ägnade sig åt Bluegrass och Oldtime.

I fredags så tog jag bussen hem från Hössna där jag lämnade lastbilen och när jag klev på den så erbjöds jag att sätta mig bredvid Sven. Vi hade ett kul samtal på vägen till Jönköping och han delade med sig av musik som han gillar samt en historia om en olycka som han varit med om. Eftersom jag hört om den på Radio och sedan varit inne och läst om den igen på nätet så vet jag att han var en hårsmån från döden och jag hoppas att han tar vara på sig framöver.

Detta var bara ett par episoder med intressanta människor som man kan träffa på men då måste man ju naturligtvis kliva ur bilen.

Här en låt med en bildserie som stämmer till eftertanke.

Söndag den 14 augusti 2011.

Ingen musik för mig denna vecka trots Alan Jackson, Killhult, Vemdalen och Furuvik.

Varför? Tja kanske det att man är inne i ekorrhjulet igen. Hade lokalkörningar i Göteborg förra veckan och kom hem klockan 22 i fredags. Sov till klockan 10 i går. Kollar mail och post, hälsar på de gamle och sedan TV på kvällen. Jag såg avlutningsfilmen på "Dödssynderna" och jag såg även den förra. Otur att jag missat de övriga. Detta är verkligen filmer där man både skrattar och gråter.

Vad gör man då när man ligger ute hela veckan? Jo, för min del så försöker jag att utforska omgivningarna genom att ta mig långa promenader på kvällarna. Det är otroligt vad man kan hitta. Några exempel här. Rya Skog, ett litet naturreservat alldeles bredvid Oljehamnen i Göteborg. Vannakvarn utanför Olsfors. Eller Sandsjöbackar mellan Göteborg och Kungsbacka. Detta är bara några ställen som jag besökt de senaste veckorna. Medan jag gör detta så sitter kollegorna i sina bilar och röker, talar i telefon eller surfar på nätet. Jag undrar om de förstår vad de missar?

I går så löste jag Melodikrysset när jag åt frukost. Då hörde jag en röst som gav mig rysningar och som jag bara var tvungen att höra mera av. Vem är då detta? Jo, Daniel Lemma. En kille från Göteborg så medan jag skriver detta så strömmar hans musik ur högtalarna.

Nu så ska jag se om det regnar för mycket eller om det går att sticka ut huvudet utanför dörren och få lite luft. Innan det så ska jag bara plocka i ordning lite grejor för veckan. I kväll så blir det att åka ner till Göteborg för att dra igång där klockan sju i morgon igen.

Måndag den 25 juli 2011.

Så har då världen åter drabbats av ett vansinnesdåd av en fanatiker. Det är ingen idé att försöka sig på att göra några analyser mera än att det är helt ofattbart att en människas hjärna kan slå så fullständigt slint.
Det är bara så omöjligt att sätta sig in i de brabbades situation men tankarna går till dem.

Annars så har Ydre avklarats med ett bra resultat tycker jag. En bra blandning på Artister och en bra blandning på publik trots att en hel del kritik framförts om val av artister men den diskussionen tänker jag inte ge mig in i då det väl står helt klart för dem som tittar lite på den här sidan var jag står musikmässigt.

Semester är det med lite lagom blandning av att slöa, röja lite hemma och kortare utflykter. En traditionell vecka på Bohus Malmön hos brorsan och hans fru har det varit och nu är det planering inför farsgubbens 95 årsdag.

Vill ni se om en del som händer i Jönköping så gå in på Sveriges Jerusalem.

Just nu så lyssnar jag på min nya favorit cd "Love Ain´t That Tough" Med Stan Martin.



"Set Me Free"

Lördag den 2 juli 2011.

Han fattas oss skulle man kunna säga precis som Mattis sa när Skalle Per gick bort. Han har ju alltid funnits precis så som Mattis sa också. Vem talar jag om? Jo, Edde Nilsson eller Påppfarfar som han också kallades. Han fattas hela Jönköpings musikliv och hela Jönköping förresten. En Ikon, Profil och ett Original har försvunnit. Otaliga är de musikprojekt som han startat. Några har gått bra och några har gått helt åt pipsvängen.

Jag kan inte påstå att jag kände Edde väl men några gånger så stötte jag ihop med honom. Exempelvis så gick jag en Engelskakurs och vi satt jämte varandra då. Man längtade till varje lektion för man fick sig alltid några roliga historier. I Musiksammanhang så träffade jag honom också och efter varje gång så kunde jag konstatera att jag inte fått sagt det jag tänkt utan mest lyssnat till Edde som var helt omöljig att stoppa.

Det kommer att bli tomt efter honom.

I onsdags så var det ett arrangemang som jag sett fram emot i ett halvår. Kom jag dit? Inte då. Jag talar om James Intveld. Det Jomla jobbet satte stopp för det. Nu tänker jag dra alla de samverkande orsaker till att det gick åt H ärrvelen.

Jomla mig själv. Jag själv som inte fattar att jag måste gå på max från första sekunden när jag startar på morgonen.

Jomla Riksväg 40, som alltid ska asfalteras när det börjar att dra ihop sig till sommartrafik.

Jomla Göteborg med sina Jomla köer.

Där har ni anledningen till att jag missade en av årets stora musikhändelser i Jönköping.

Hur fasen kan man jobba i Göteborg och sitta i dessa köer varje dag? Det är något som jag inte förstår. Jag tänker citera en chaufförskollega som sa i telefon en gång. "Jag har en jättefin utsikt nu. Jag ser Stockholm i backspegeln." Det går att sätta in Göteborg i den meningen också. Så känner jag varje gång som jag lämnar Göteborg utan att mejat ner någon Kamikazepilot som kastar sig in framför mig utan att blinka. De fattar inte att jag just stoppat 40 ton för att inte krossa dem. Den kollega som sa det tidigare citatet heter förresten Gustav och spelar Saxofon i ett mycket bra band.

De fina kraftuttryck som jag använde har jag hämtat från två mycket trevliga lumparkompisar som jag nu tänker nämna vid namn just för att det är två riktiga hedersknyfflar. Jomla brukade användas av Göran Liljedahl från Reftele som även brukade nyttja uttrycken I Hundan och För Katten också.

Det andra var MC kompisen Sven Carlsson som körde en Vattenbuffel. Alltså en vattenkyld tvåtakts Suzuki. För Härrvelen var det men om stavningen är rätt vet jag inte eftersom jag aldrig sett det i skrift.

Härom dagen så lyssnade jag på Sommar med Thomas Johansson. Han som startde EMA Telstar och numera jobbar på en av de stora bokningsdrakarna som jag inte tänker nämna vid namn på min sida.

Han tog mig tillbaka till min ungdom. Det var den bekymmersfria tid då man åkte båge och när man inte gjorde det så lyssnade man berusad av Mellanöl på Janis Joplin på full volym skrålande

Freedom is just another word for nothing left to loose.
And nothing aint worth noting but it´s free.
Feeling good was easy lord, when Bobby sang the blues.
And buddy, that was good enough for me.
Good enough for me and Bobby Mcgee.

I det programmet så talade Thomas om att på den tiden så ville artisterna komma ut och träffa folk. De artister som jag har att göra med vill fortfarande det. Jag tror inte att det är tiden som har ändrats utan det är typen av artister som han har att göra med som har ändrats.

Jag vet då vilken typ av artister som jag väljer. Där har ni en av orsakerna till att jag föredrar det lilla arrangemanget före det stora.

Just nu så lyssnar jag på "Dressed In Black. A Tribute to Johnny Cash." En cd med olika artister som gillar att träffa och tala med sina fans.

Söndag den 26 juni 2011.

Nu har vi kommit till höjdpunkten på året. Dagsljusmässigt alltså. Vad skönt det är att inte behöva famla sig fram i mörkret strax efter klockan fyra på eftermiddagen.

Höjdpunkterna på Countryfronten kommer också tätt nu. I går var det Midsommardags Country i Drottningstorp och det var lika gemytligt som vanligt. Detta är verkligen en tillställning för hela familjen och det är så roligt att se de små Cowboysen och Cowgirlsen springa omkring och hitta nya kompisar att leka med. Banden i år var av en bra blandning. Rasmus Eriksson var en riktigt trevlig bekantskap och jag ser fram emot att träffa honom på Ydre igen. Tack för kaffet Maria och Michael. Vi ses på Ydre också.

Det var också kul att en kollega från tidningskörningstiden på Expressen kom fram och snackade lita om ditt och datt. Det är så kul att träffa alla människor som man inte ser dagligdags.

På onsdag så blir det nästa höjdare då James Intveld kommer till Stugan i Stadsparken. Hoppas att jag får körning så att jag kommer hem då.

Lördag den 11 juni 2011.

Så var då Talang 2011 avgjort. Någon blev besviken över att Rasmus Eriksson inte vann men han är ju en vinnare ändå. Hur många hade hört talas om honom före Talang och hur många har hört talas om honom nu så han har absolut inget att gråta över. Det har ju redan gett flera jobb för honom i sommar. Det ska bli kul att se honom i Ydre.

Segraren Simon Westlund när han löste Kuben med förbundna ögon var fantastiskt. Det är en speciell grej och det är ju det som jag tycker att det här programmet går ut på. Just att visa lite ovanliga förmågor.
Han är en värdig vinnare.

I övrigt så har det inte hänt så mycket. Jag håller på att slösa bort mitt liv på att arbeta i stället för att göra något som bara är kul men hade man kul jämt så uppskattar man inte det heller till slut så det är nog som det ska.

Onsdag den 25 maj 2011.

I går ringde han som läser Mina Små Tankar och påminde mig att jag måste skriva lite och uppdatera min sida för att visa att jag har någon aktivitet så att hans intresse inte dör ut.

Vad händer då? Det rullar på med ett antal arrangemang. Blue Valley Boys går som tåget med spelning nästan varje helg. Drottningstorp har börjat formeras, lite sent som vanligt. Ydre är också klart.

För egen del så är veden klar. Gräset är nästan helt klippt för första gången i år. För att klara det så krvdes det trimmer på en del ställen samt att klippa både på längden och tvären. Jag har varit ute på racercykeln en gång och i kajaken tre gånger. Just nu så är det höstväder med blåst och regn så dessa aktiviteter lockar inte så jättemyckett.

Brorsan och hans familj har kommit hem från en USA tripp med bland annat besök i Nashville och Grand Ole Opry där de lyckades att mygla sig in backstage. Nej då. Jag är inte avundsjuk! Eller är jag?

Det är fullt upp med lastbil, numera 25,25 meter långt. Den som uppfannn trailer och link skulle tjäras och rullas i fjädrar. Sedan så skulle han få koppla isär och koppla ett sådant åk oavbrutet tills han stupar.

I dag är det dock ledigt från körning och jag och kissen tycker att det är skönast inomhus.

Jag har roat mig med att blanda ihop en cd med duetter från vinyl. Dom kunde allt göra bra Countrymusik förr.

Egentligen är det fel årstid för detta tema men i Countryn så beskrivs verkligheten utan omskrivningar.
Mera med Commander Cody. Lite sur sång men skit i det för det är så här Country ska låta. Köp hans LP Hot Licks, Cold & Truckers Favorites.

Torsdag den 28 april 2011.

En gång i månaden så ramlar Krutstänket ner i brevlådan. Detta är medlemsbladet för Svenska Country & Westernklubben som drivs av Christina Birgell. Hur länge som klubben har funnits kan jag inte säga men det är ett antal år nu och jag har varit medlem nästan lika länge. Nu så har Christina bestämt sig för att låta klubben somna in. Verksamheten kommer att fortsätta så länge som det finns pengar i kassan.

Jag vill framföra mitt tack till Christina som lagt ner ett oerhört arbete på sin klubb. Det är alltid kul att träffa på henne på festivaler där hon syns väl när hon sitter vid sin speciella husvagn. Det är skojigt med personligheter.

Det var musik i Kulturhuset i Jönköping på Annandag Påsk. Denna gång så var det en kille som heter Otis Gibbs som var där med sin gitarr. I mitt tycke en kanonartist som både kunde sjunga och spela gitarr men även berätta intressanta och roliga saker mellan låtarna. Inte så många kom men det var inte sämre för det. Till hösten så tar vi nya tag igen.

Kompisen Rapp hade noterat att Toby Kieth kommer till Sverige i höst så nu är man ju tvungen att åka till Stockholm den 13 november. Denna gång så blir det sittplats.
Eftersom jag är tämligen dåligt uppdaterad på de stora artisterna så var jag tvungen att gå in på nätet och lyssna lite på honom och det lät ju inte så illa.

Midsommardags Country blir det i Drottningstorp den 25 juni.

Tydligen så dök Tennessee Drifters upp i Talang. Jag tittade ju naturligtvis inte men efter vad jag förstod så gick de vidare. Skam hade det varit annars. Dags för Svenska folket att få upp ögonen för vad vi som gillar Rootmusik lyssnar på.

Nu har jag både invigt racercykeln och kajaken för året och det är bara april ännu. Det känns lovande.

För den som är intresserad av bra instrumental musik så kan jag rekommendera The Ragtime Wranglers. De har just släppt en skiva som heter "15 Smoking Tracks."

Måndag den 11 april 2011.

I torsdags så fick jag ett mycket sorgligt besked. Volvo FH 12 som jag kuskat runt i någonstans runt
35 000 mil har blivit skrynklig i nosen. Orsak. Framhjulsexplosition och sedan igenom ett par mitträcke av stålbalk, över mittremsa och sedan stopp mot lyktstolpe. Som tur var så är chauffören oskadad och ingen kom i vägen. Nu blir det ingen mer resa i pärlan. OBS! Chauffören var inte jag.



Foto. LT Södertälje.

Jag tittade på Talang i fredags men det gav mig inget såvida jag inte missade något de första 15 minuterna som jag inte såg. Däremot så såg jag Thomas "Lillstäppen" i publiken och han hade hittat var kameran var.

Onsdag den 6 april 2011.

I måndags morse så satt jag redo vid datorn klockan 9.00 för att köpa mina biljetter till Brad Paisly. Det blev Göteborg och jag vågade inte chansa på sittplats eftersom jag aldrig varit i Lisebergshallen någon gång och inte vet hur man ser från dessa. Det blev i stället de dyraste ståplatser som jag köpt i hela mitt liv men det får det vara värt och det är en speciell känsla att stå och digga och svänga med i musiken. Det blir alla gånger skitbra.

Angående Lisebergshallen så var det ju arenan för den sista i raden av stora Countrygalor som Mervin Conn arrangerade i Göteborg. Vi hade några år blivit bortskämda med att få dela artister med en stor gala som arrangerades varje Påsk på Wembley Arena i London. De åren matades man med stora namn så att man till slut knappt reagerade. Galorna brukade börja runt 17 och inte sluta förrän efter midnatt. Snacka om att man var slut då. Många gånger så var Sandinavium i stort sett fullsatt och för det mesta så hade jag kanonplats på parkett.

Det är inte bara jag utan det finns andra Elfar också som är skojiga på nätet.

Onsdag den 30 mars 2011.

Återigen en härligt lång promenad på drygt tre timmar. Den obligatoriska fikan var med och den intog jag och kompisen Ståhl som var med i dag med en vidunderlig utsikt över Vättern. Som jag har sagt tidigare att den Svenska våren kan inte slås av något annat.

Om jag ska gå vidare med höjpunkter inom Countrymusiken så kan jag ju nämna den stora konserten med Johnny Cash på Scandinavium i Göteborg 1971. Det var fullsatt i arenan och vi hade väl inte fått de allra bästa platserna. Någonstans långt bak och högt upp men vad gjorde väl det då. Man var 16 år och hade åkt på sin 125 cubikare från internatskolan i Värnamo till Jönköping för att sedan åka med Hans Häggström i hans Saab V4 ner till Göteborg. Där såg man den store Johnny Cash på håll men man hörde ju honom bra. Med sig hade han Carter Family och med i bandet spelade Carl Perkins. Det var tider.

Jag har sett att jag omnämns på OmCountry och det gläder mig att jag räknas som en av de som finns på de/det godas sida. Alla ska veta att det är tufft för de Svenska banden men om inte de själva sätter värde på sitt arbete så gör ingen annan det heller.

Fredag den 25 mars 2011.

Det bästa som man kan göra för att ta vara på våren är att vara ute i Guds fria natur. När tillfälle ges så går jag ut på två till tretimmarsrundor. På ryggen har jag då min lilla ryggsäck med fika. Det är helt underbart att på måfå gå runt och hitta nya vägar. När man sedan hittar någon fin plats så finns det inget som är så skönt som att sitta en stund och njuta. Tänk att en korvmacka och en kopp chokladmjölk kan vara så gott. Då är jag inte ett dugg avundsjuk på kariärmänniskorna som jagar runt i ekorrhjulet. Det här gör jag hellre än en Thailandsresa och tänk att det är både gratis och miljövänligt.

En sak som slår mig på de här rundorna är hur mycket skräp som folk slänger. Vad är det som felas i huvudet på dom som bara vevar ner sidorutan och hivar ut sitt skräp? Om man sitter i bilen så är det väl inga problem att låta det ligga kvar tills man kommer hem och lägga det i soptunnan om man nu inte orkar källsortera det.

Så ska jag göra ett hopp cirka 40 år i tiden. Då hamnar jag på min andra stora Countrykonsert här i livet. Året var 1970 och platsen Göteborgs Konserthus. Kanonplatser på kanske femte raden. Det var inga dåliga artister. Waylon Jennings, Willie Nelson, Jessi Colter och Nat Stuckey. Nat som bland annat skrev hitten "Pop a Top". Detta är en senare version med honom. Inte originalet men lyssna på rösten inte det konstiga kompet.

Stämningen var magisk och de som sedan skulle bli "Outlaws" som inte gick i de stora bolagens ledband längre såg ut som välkammade skolpojkar ingick i RCA stallet. Det var tider det.

Den 16 augusti 2009 så skrev jag efter att ha varit på Alan Jackson i Eskilstuna att något som jag såg fram mot skulle vara om Brad Paisly kom till Sverige. Tänk, i augusti så gör han det. Frågan är bara om man ska åka till Stockholm eller Göteborg och lyssna på honom.

Nu ska jag lista några riktigt bra cd som jag har har. Detta är inte någon top 10 lista utan helt enkelt några stycken som jag tycker är värda att ha i sin samling.

Dick Curless. "Traveling Through."
Dough Sahm. "The Return of Wayne Douglas."
Charlie Robison. "Life of The Party."
BR5-49. "BR5-49."
The Woodys. "Telluride to Tennessee."
Marty Brown. "Cryin´, Lovin´, Leavin´."
Danni Leifh. "29 Nights."
Dale Watson. "Cheatin´ Heart Attack."
Heather Myles. Highways & Honky Tonks."
Mark Chesnutt. "Too Cold At Home."

Ni som blir lite nyfikna. Ta denna lista och åk på någon skivmässa t ex lördagen 16 april kl 11 - 15, Kolonigatan 7, Göteborg. Det är Svenska Countrymusikföreningen som anordnar den.

Måndagen den 14 mars 2011.

Så var då äntligen den Svenska uttagningen till Eurovision Song Contest avklarad. Denna gång har vi fått hjälp av intarnationella jurys så i stort sett är det bara att åka till Tyskland och hämta priset.

För The Moniker så är manegen krattad och Daniel och hans band kan se fram mot en fullspäckad sommar. Jag kan nog säga att The Playtones inte blir arbetslösa heller.

Skidskytte VM är slut och Helena Ekholm fick åka hem med ett välförtjänt Brons och ett Guld.

Nu ligger HV riktigt pyrt till. För en del katastrof. För mig en marginell händelse.

Nu måste jag ta tag i min bokföring. Momsen ska vara inne i dag.

Tisdag den 8 mars 2011.

Förra veckan präglades av skidåkning för mig. Inte live utan på TV. Skid VM i längd och backe i Oslo och Skidskytte VM i Ryssland. Man får väl säga att det har gått ganska hyfsat för di Svenske men Norrmännen är ju inte mycket att göra åt just nu.

På söndagen så toppades det hela med årets fest, Vasaloppet. Det var riktigt spännande och segraren Jörgen Brink gjorde en riktig prestation som efter ett stavbrott och ca en minut efter gick ifatt och vann. Otroligt!

Nästa år så hoppas jag att stå på startlinjen igen.

En av mina favoriter The Moniker gick till final i Globen på Schlagerjippot. Otur bara att han ställdes mot min andra favorit, Pernilla Andersson, i Semin.

I övrigt så ser jag bara fram mot mera vår nu.

Torsdag den 3 mars 2011.

För att ta till ett slitet uttryck så verkar vi ha drabbats av ketchupeffekten. Det vill säga först ingenting och sedan ingenting och sedan allt. Alan, Dolly och nu Brad. Som Christer Sjöblad skrev på Smålands Countryklubbs Facebook. Nu måste man börja prioritera och stryka något. För min del så är det lätt. Alan har jag sett, det räcker. Dolly har jag sett, det räcker. Alltså är det Brad kvar. Nu gäller det bara att få tag på biljetter.

Ni som brukar läsa mitt svammel vet ju att detta ju egentligen är alldeles för stort för mig men en sådan superartist vill man ju inte missa. Bäst är ändå en intim lokal med närhet till artisten och ett par hundra i publiken. Då får man den rätta känslan. För känsla är det som den här musiken går ut på och den försvinner många gånger på de stora arrangemangen. Då kan jag gärna betala 800 för biljetten.

Få se nu vad Om Country skriver om i dag. Jo, där finns en notering om att Cosmos Cowboys spelar på Bowlers på På Stigs Center i Göteborg på lördag.

Fredag den 25 februari 2011.

Nu tänker jag faktiskt vara lite skrytsam. Jag har nämligen varit del i något riktigt bra. Måndagen den 21 februari så gästade Eilen Jewell Jönköping. I detta arrangemang så fungerade jag som en del. Förutom jag så var Rootsy, som anordnade turnéen och Kulturhuset, som tillhandahöll lokaler medverkande.

Eilen och hennes band visade sig att vara precis så bra som jag förväntade mig och jag hoppas att de som var där håller med mig. Flera röster på Facebook har varit positiva och Johan Forsman som skriver på JP gav spelningen fyra strickor av fem. (Stickor pga av vi är i tändsticksstaden.)

Det var trevligt att se nya ansikten i publiken och det hoppas jag bådar gott för framtiden. Är ni flera som vill få information direkt av mig när det är något nytt på gång så skicka bara ett meddelande till mig så lägger jag med er i min maillista.

Schlagercirkusen fortsätter och förra lördagen så gick The Playtones direkt till Globen. Det går bra för Boppin´ Steve som nu har tagit hem både Dansbandskampen och går till final i Schlageruttagningen. Tänk att Svenska folket tycker så bra om Rockabilly med Countryfeeling eller om det är Country med Rockabillyfeeling ?

Nu måste väl alla Countryarrangemang bli fullsatta framöver. Eller?

Självklart så lyssnar jag på Eilen nu.

Onsdag den 16 februari 2011.

Etapp två av Schlagerjippot har gått av stapeln. De två självklara finalisterna gick till Globen, det vill säga Sanna Nielsen och Brolle. Om det är Svensk schlager som vi är ute efter så behöver det inte vara flera deltävlingar. Det finns inget annat alternativ än Sanna men nu är det så att vi här i Sverige tror att vi utgör en större del av världen än vi gör så troligtvis blir det något som vi tror går hem internationellt. Efter den stora finalen så kommer vi åter försöka hitta anledning till varför alla andra var så dumma och inte röstade på vårt bidrag.

En av de självklara till att gå till andra chansen var The Moniker eller Daniel Carlsson som han ju heter. Det är inte bara en kul och medryckande låt. Han kommer ju från Norrahammar.

Det har startat en ny Blogg. Om Country. Kolla in den. Där behandlas varierande och lyssningsvärd musik. Samt en del andra förkommande egenheter som finns hos oss som hänger oss åt detta..

Två nya cd som jag har lyssnat på är Lotta Källström och Reverend Bob & Just in Time. Kolla gärna in dem, det handlar om Svensk Country som står sig väl.

Måndag den 7 februari 2011.

Så har då jippot dragit igån. Då menar jag ju naturligtvis schlagercirkusen. Det arrangemang som en gång i tiden startade som en tävling för låtar i Schlagerstil. Det har ju till och med hänt att (tror jag) att samma artist framfört alla låtarna samt att den som sjöng det vinnande bidraget i Sverige inte var med i Stora Finalen. Då talar jag om Siv Malmqvist och Lill Babs som bytte.

Nu har dett arrangemang utvecklats i Sverige till ett koncept som ska locka så många tittare som möjligt vilket ju är på gott och ont om man ser till bidragen. Nu handlar det ju inte bara om schlager längre.

I det stora sammanghanget så har det ju kommit till så många olika länder med olika musiktradition så det finns ingen låt som kan representera Schlager i hela Europa längre.

Åter till lördagen så slog min intiution fel. Jag sa att Danny skulle gå direkt och det gjorde han men jag var inte beredd på att Pernilla Andersson skulle hänga på gärsgården. Le Kid trodde jag skulle gå vidare men nej.

Le Kid tror jag skulle kunna varit ett fräsht inslag. Penilla vet jag inte skull gå till Tyskland men hon är så bra. Hon har ett bra band, bra låt och en vacker Hagströmgitarr.

Fram till nästa gång så lyssnar jag till The Western Toneflyers.

Fredag den 4 februari 2011.

Jag sitter och bläddrar igenom min e mail för att kolla upp hur många som jag missat att besvara. Det händer allt då och då att jag gör det. Därför så har jag väl ingen anledning att fundera över varför så många av de e mail som jag skickar själv förblir obesvarade. En del handlar ju om ren information till större grupper som jag inte förväntar mig något svar på men en del vore kul att veta om de över huvud taget har lästs eller om de gått direkt i papperskorgen.

Orsaken tror jag är bland annat att i och med all information som vi får öst över oss så orkar vi helt enkelt inte ta till oss allt. Jag behöver ju som sagt var inte gå längre än till mig själv. Därmed så lämnar jag detta spörsmål utan att fördjupa mig mer i det. Egentligen så vill jag inte ha något speciellt sagt med detta. jag är bara lite nyfiken.

Seagull Produktion som gjort filmen om "Generalen i Killhult" har även gjort nedslag i andra miljöer.

Fredagen den 21 januari 2011.

Dags för en liten stunds terapi. Jag tror mest att man får se det som just terapi för jag vet ju aldrig om det är någon mera än jag som läser det här. Kanske fem. Kanske tio. Vad vet jag.

Inte för att jag har så mycket att skriva om. Det börjar att komma ut mer om vårens och sommarens arrangemang och jag kommer att lägga ut sådant som jag eller "mina" artister är inblandade i. Förutom det så kan något mera dyka upp men då är det något som jag själv känner extra för. Sådan är jag.

På tal om våren så kan man känna åt vilket håll som det går. Dagarna blir längre, solen lyser upp och fåglarna börjar så smått att sjunga. Det är skönt för en stackare som jag som varje november undrar om jag kommer att klara en vinter till. Detta trots att jag älskar att åka skidor men då är det ju ljust och man får en sådan dos med ljus så att man blir hög.

För att forsätta med ointressant svammel så väntar i kväll TVn med på spåret och sedan Skavlan. Skavlan är ett program som emellanåt ger oss Svenskar möjlighet att få en liten inblick i det fantastiska utbud av artister som Norge har. Dessutom så finns det emellanåt intressanta intervjuobjekt också.

Snart så är det dags för mig att göra ett nytt försök med ett arrangemang igen. Den 21 februari dags för Eileen Jewel i Kulturhuset, Jönköping. Ett arrangemang är bestämt. Hur det blir i framtiden styrs helt och hållet av detta.

Lördag den 1 januari 2011.

Så har då 2010 gått och ett helt nytt 2011 står framför oss. Nya spännande projekt väntar på att genomföras. Ett som jag nämnt i ett e mailutskick är Eilen Jewell i Jönköpings Kulturhus den 21 februari. Detta är ett samarbete mellan mig, Rootsy och Kulturhuset och jag hoppas att ni delar uppfattningen att med oss tre tillsammans så borgar det för kvalitet.

Mina käpphästar Idol och Dansbandskampen är avslutade och Idol togs hem av en av de aspiranter som jag tippade, nämligen Jay Smith. Dansbandskampen tycker jag var en si så där spännande tillställning i år men det var ett riktigt Dansband som vann. Elisas får garanterat fullt upp kommande säsong. Så och Willes. Jag ska inte skriva något om de andra eftersom jag ju har bestämt mig för att vara vara snäll.

Så här till Nyår så kan jag med sorg återigen konstatera att ännu en kämpe bestämt sig för att trappa ner sitt engagemang för Countrymusiken. Det handlar om Per Gyllingberg och hans site Countrykanalen. Som jag förstår det så är det flera samverkande orsaker som fått honom att ta beslutet. Dels behöver man ha respons från dem som man riktar sig till. Dels så är det ett jättejobb att driva detta och till sist så säger han att han känner sig vilse i vad som numera anses vara Country jämfört med vad han definierar som Country. Tack Per för jobbet som du lagt ner och vår gemenskap kommer att bestå. Våra små pratstunder betyder oerhört mycket för mig.

Till sist så önskar jag en God Start på det Nya Året.

Ettt lyssningstips. Stone River Boys.

Torsdag den 4 november 2010.

Som säkert de flesta förstår så cirkulerar en stor del av min fritid omkring musik. Detta är för mig som lite utjatat, det har sagts av många förut, ger kraft när det är tungt och förstärker glädje när allt är toppen.

Ett av de program som jag försöker att titta på är Elvis Costello med gäster i SVT. Det är helt otroligt att på ett avspänt sätt få se Costello sitta och prata med sina gäster och emellan snacket bjudas på otrolig musik.
Jag ser detta program nästan som en del i min musikaliska kunskapsutveckling. Jag lär mig något nytt varje gång.
Det är ju inte bara de stora soloartisterna, förvisso så har både Springsteen och Bono varit med, utan även medlemmar i klassiska band som jag inte uppfattat som frontfigurerna. Rätta mig om jag har fel. Det kan ju vara så att jag är så fullständigt okunnig.
De två senaste programmen har haft Bill Clinton och Tony Bennet som gäster. Detta är repriser från 2008. Detta var två högintressanta program. Tony Bennet har varit helt likgikltig för mig men att få se denne man, 80+ avspänt prata om musikhistoria och dessutom göra några kanonbra låtar var fantastiskt. Ett av dessa framträdande med Costellos fru Diana Krall.
Bill Clinton som sitter och småpratar om sin ungdomstid och hur jazz och musikintresset växte fram var också högintressant.

Då och då så tar jag mig en djupdykning i mina gamla VHS filmer. Nu har jag tittat på Cosmos Cowboys igen eftersom Kai och Lotta brukar förse mig med dokumentation från deras spelningar. Det är jättekul att se. Det jag har tittat på nu är Cosmos på Lida Countryfestival och på Lane Loge då de gjorde ett framträdande med Dottie som var riktigt trevliga.

Originalartisten till låten med Heybale var ju naturligtvis Wynn Stewart.

Lördag den 23 oktober 2010.

Svaret på förra veckans tankenöt om trummisen i Sweetshots är Ulf Svedberg som också är trummis i Cina Samuelsons "Springhill Boys."

I kväll är det dags igen och jag tycker ju att Sweetshots är det bästa bandet så jag kommer att lägga min röst på dem.

Idol rullar på och i princip så är det hårt för varje tävlande som åker ut nu. Nivån är hög.

Det har ju gått en serie på TV om Glada Hudikteatern och där har vi verkligen de naturliga människorna som visar känslor. Jag tycker att Toralf har helt fantastiska resonemang om hur man ska vara mot varandra. T ex varför ska man lägga ner tid på att vara dumma när man kan vara snälla i stället.

Här är några klipp på fantastiska musiker. Elana James.

Heybale. Kolla in Redd Volkaert hur han leker fram tonerna på gitarren. Denna låt gjordes i original av (tror jag) en av de bästa. Svar om vem nästa gång.

Fredag den 15 oktober 2010.

Jag ska börja med några fula ord. Ett citat från när JAS Gripen kraschade i Linköping.

Jävlar, Jävlar, Jävlar!

Det är så mycket nu så att man inte hänger med. På Skavlan i kväll så var Robert Plant med. Jag har fullständigt missat att han var i Stockholm i går med sitt nya band "Band of Joy". Jag var inte heller på konserten med Allison Krauss. Nu är det för sent så det är bara att bryta ihop och komma igen.

Idol rullar på och det står väl redan klart att det skulle vara tre finalplatser. Det blir det ju i och för sig i semifinalen. Där kommer Jay, Linnea och Geir att kämpa.

I morgon så börjar Dansbandskampen på riktigt. Rösta på Sweetshots! Inte bara för att de är bra utan de har en bra trummis också. Försök att se vem det är. Rätt svar kommer nästa gång för dem som inte listat ut det.

Det är så himmla kul när musikälskare tipsar om bra musik. En av dem är Håkan Kjellin som jag får länkar från alltemellanåt. Här är ett och för mig så är det så otroligt roligt när det är artister som inte gjort sig kända för Country gör så otroligt bra versioner. Lyssna och njut.

Till sist något som jag skulle börjat med. Ännu en kämpe är på väg att ge upp. Per med Countrykanalen. Jag frågar mig. Vad är det för fel på oss? Svaret har jag nog snuddat vid några gånger tidigare så vill ni veta det så rulla neråt och läs tidigare Små Tankar.

Jag kommer strax åter men tills dess lyssna på en av de bästa någonsin.

Detta är också en klassiker. Tänk att Håkan Lindgren hade henne till en av sin festivaler i Herrjunga. Det är någotr som man lever på resten av livet.

Denna låt med Freddie Hart har Jack Barlow gjort en fantastisk version av.

Måndag den 16 augusti 2010.

Så har då festivalsommaren nått sitt slut. Detta med ett besök uppe i Vemdalen. Det är ju en bit att åka upp dit och som om inte det räckte så tog jag omvägen över Gardemoen på både upp och nerresan för att bättra på lite.

Anledningen var att jag skulle sköta transporten för Wendel Adkins och Arly Karlsen med The Back Beat Band. Back Beat Band är för övrigt ett kanonband.

Med facit i hand så vill jag inte göra en sådan här resa varje helg men det som inte dödar, det härdar. Allt gick bra och mina passagerare har fått sig en riktig genomkörare också trots att de bara var med halva vägen. På hemresan på nattkröken så hade jag hjälp av rå Blues på full volym med Kellie Rucker och Rita Engedalen.

Festivalen var som vanligt jättetrevlig och Johnny med medarbetare gör ett fantastiskt jobb. Resan upp gick i skyfallens tecken men väl uppe så visade det sig att festivalen hade tumme med vädergudarna.

Nästa år så hoppas jag att vara på plats där igen.

Året är däremot inte slut ännu så förhoppningsvis så förväntar jag mig några musikupplevelser till.

Kanske detta?

Lördag den 7 augusti 2010.

Som jag någon gång tidigare har påpekat så är detta en del av min hemsida där jag tar upp mina helt privata tankar. Här skriver jag efter att ha censurerat bort de värsta åsikterna. Då förstår ni också att jag är helt partisk när jag skriver om band och arrrangemang. Den friheten tar jag mig.

Den 31 juli så var jag på något som kallades för Relationfestival på Öland. Jag hade varit med och bollat lite artister med Anne - Sofie som stod som arrangör.

Anne - Sofie är ännu en i raden av dessa tokiga människor som gör det hon brinner för och tror på.

Arrangemanget var jättetrevlig och med en blandning av föredrag, teater och musik så fanns det något för de flesta. Namnet gör kankse att någon drar sig för att gå dit men det det hela handlade om relationer i allmänhet och inget terapitjat.

Jag ska inte plocka ut något speciellt ur programmet men kan ändå inte låta bli att nämna Björn Ranelid som kastade ur sig Aforismer och Metaforer i en aldrig sinade ström. Jag kan inte komma ihåg speciellt mycket så här efteråt vad som han sa, för det var så mycket men i stunden så njöt jag av fulla drag. Det tror jag är viktigt. Lev nu och ta vara på stunden.

Som en sista reflektion över detta arrangemang så vill jag bara säga att man kan inte räkna med att en smal festival ska bli fullsatt första året. Däremot så blir jag för att uttrycka mig i klartext helförbannad över dessa snyltare som kan med att stå i flera timmar utanför avspärrningen och ta del av arrangemanget utan att stödja det med en entré. Om man inte anser det värt att betala för så kan det väl inte vara värt att lägga sin viktiga tid på och stå och åka med gratis.

Om ni känner på er att ni gjort så här själva någon gång så. Skäms, skäms, skäms. Gör aldrig om det utan stöd arrangemanget genom att betala och gå in. Annars, gå hem.

Anne - Sofie har lovar att köra nästa år igen.

I kväll går jag och Birgitta på Rappens 40 årskalas. Det ska bli riktigt kul.

Ett haleluja moment. Och ännu ett.

Jag lyssnar även på en LP med The Starliters. Den är från 1999 och utgiven på Tail Records.

Häng med på detta.

Söndag den 11 juli 2010.

Så var då de två arrangemang som jag är mest engagerad i över. Det handlar om Midsommardags Country och Ydre. Båda dessa arrangemang tycker jag flöt jättebra och publikmässigt så blev de mycket bra.

Jag ska inte skriva något om dessa. Det kommer kanske en del andra att göra i stället.

Mellan dem så hann jag med en vecka på Öland och då passade jag på att gå på ett arrangemang med en av mina stora favoriter från förr. Det handlar om Ola Magnell. Denne man som skriver så underbara tänkvärda texter.

En veckas semester kvar. Skönt.

På gång är nu Relationsfestivalen på Öland den 31 juli.

Jag måste bara ha med den här låten som polaren Mats Rudersfors har skickat.

Söndag den 20 juni 2010.

De senaste veckorna så har jag hunnit med flera musiktillställningar.

Den 11 så var jag på WestGöte och lyssnade på Clipjoint Cutups. Vilken härlig spelning. Så enkelt, så bra och så äkta.

Nästa gång det var dags var i går. Jag fick se i tidningen att det var en spelning med i nytt band på Fokets Bio i Kulturhuset, Jönköping. Det kan man ju inte missa. Av någon anledning så kom jag dit när spelningen redan börjat men jag hörde musik från salen. Därför tänkte jag att jag smyger väl in och öppnade dörren. Salongen var fullsatt men jag gled in och skönk ned i en stol. Bandet som heter "Dammit! They took his job" bjöd på ca en timmas härlig underhållning. Vilken spelglädje och entusiasm!
De är nu klara för Drottningsrtorp på Midsommardagen.

Efter detta så gled jag ner till Smedjegatan och den lilla Restaurangen Lingon. Där skulle det vara Jamkväll hade jag sett i bladet. Efter lite tvekande så äntades scenen av ett par killar som gjorde några låtar. Ett par till anslöt. Därefter så bytte musikerna av varandra och stämningen steg mer och mer. Det mesta var Rock och Blues och en del av musikerna gav nästan en känsla av att vara professionella.
Fram mot klockan 23 så beslutade jag mig motvilligt för att gå hem då det ju också kommer en morgondag. När jag var på väg ut så möttes jag av flera personer med instrument som anlände så jag misstänker att de höll på en bra stund.
En sak som slog mig var att nästan alla verkade känna varandra men jag kände ta mig tusan inte igen en enda person. Vad säger det om min förekomst i utesvängen i Jönköping eller som en gammal klasskamrat sa till mig en gång när jag var ute på lokal.
"Ingemar Elf. Det är inte varje år som man ser dig."

En liten reflektion till sist om den fullsatta spelningen med "Dammit! They took his job." Publiken bestod säkert till 90 % av ungdomar.
Detta fick mig att tänka på mina egna tillställningar i Stugan. Varför har jag inte lyckats att attrahera en sådan här publik att komma? Musiken som jag haft där har varit snarlik denna. Den har framförts av många unga band och det har dessutom i vissa fall varit bland Sveriges bästa band.
Det som jag kommer fram till är att jag har vänt mig till helt fel målgrupp. I stället för att vända mig till den gruppen som jag känner igen vilken till större delen består av medelålders människor som lyssnar till Country men inte vågar sig på något som de inte känner till så skulle jag försökt få dit ungdomar.

Hur gör man då? Svaret är att det vet jag inte. Vilka undomar lockas av en gubbe på över 50 år som erbjuder Countrymusik? Svaret är nog, ingen. Sedan har jag en liten fundering till varför inte budskapet nått ut men den behåller jag för mig själv.

Dessutom så får vi som lyssnar på Country och undrar varför så få ungdomar ansluter sig till skylla oss själva.
Vi har ju glömt hur det är att vara unga. Vi har glömt att tiden inte stannade 1965. Tiderna förändras och musiken utvecklas vilket den alltid har gjort. Det som ungdomarna får höra som Country i dag stämmer inte i mallen för 1965 så när någon börjar spela Country eller säger att de lyssnar på Country så säger vissa surt att de har helt fel. Det är inte Country.
Vem vill höra det? Dom gamla stofilerna får allt vara.

Nej vi får nog sitta där och gnälla och lyssna på den "äkta" Country med artister som har gått bort eller snart kommer att göra det.

Låter jag pessimistisk?
Det är jag inte. Jag har inte gett upp. Nu vet jag vart jag ska vända mig. Till de unga. Bara jag kan komma på hur men det ger sig. Dessutom så är mina gamla gäster fortfarande välkomna och tillsammans så kan det bli för jäkla bra.

Nu vet jag dessutom ett band som jag vill ha med.

Inför Drottningstorp så kan jag också säga att jag har fått anledning att ge mig in i LP hyllan igen. En kamrat på Facebook drog upp Jailbird Singers så nu finns de på cd och risken finns att "Där Björkarna Susa" kommer att höras i någon paus.

Onsdag den 9 juni 2010.

De senaste veckorna har varit fullspäckade både med jobb som gör att jag är borta flera dagar i stöten och de dagar som jag jobbar lokalt så blir det sent.

Dessutom så har jag varit på ett par trevliga musikarrangemang. Dessa båda har inte så mycket med Country att göra så jag hoppas att jag får förlåtelse när jag står inför porten till Hillbilly Heaven när det är dags.

Båda arrangemangen är något av spontaninfall och det är då man får de bästa upplevelserna. Det finns väl inget som är så kul som att gå på något som man inte vet något om och sedan så är det toppen. Testa det någon gång.

Det första var Dusty Road Bluesfestival i Tidaholm. Det hamnade jag på för att jag var på Myspace och kollade på bandet Trickbag. Det var två jättetrevliga kvällar. Den första lite kall men dag två så tog jag på mig en tröja så då var det mera behagligt temperaturmässigt. Egentligen så var allt jättebra på denna festival där bl a legenden Sven Setterberg deltog. Om jag ska plocka ut ytterligare två favoriter så var det Rita Engedalen från Norge och Kellie Rucker från USA.
Jag vill ge en stor eloge till arrangörerna och jag återkommer gärna nästa år. Dessutom en eloge till ett jättebra ljud som Allmusikverkstan från Skövde stod för.
En av dessa dagar så passade jag även på att svänga in till vännen Per Gyllingberg på en kopp kaffe. Han brukar få agera bollplank då och då när jag vill ventilera åsikter.

Arrangemang två dök upp när jag av en slump bläddrade igenom en kvällstidning. Där var det ett reportage om att Chris Isaak skulle komma till Göteborg. Honom vet jag egentligen inget om förutom att jag hört honom då och då på radio och jag tycker om hans röst och ibland lite suggestiva låtar. Dessutom så gillade jag hans skjorta.

Vi startade på fredagen och åkte till Trollhättan för att vara med på min brors son "lille" Adams student. Där hade vi en gemyrtlig kväll. På lördagen så blev det lite sta´n och fika i Trollhättan och sedan gick färden mot Göteborg. Där åt vi en jättegod födelsedagsmåltid och snart var det dags att dra sig mot Trägår´n.
Prick klockan åtta startade Chris iklädd en stilig Rhinestone Suit. Det blev två makalösa timmar med en artist och ett band som vet hur man ska underhålla en publik. Vilken musik och vilket mellansnack. Alla på scen såg ut att ha skitkul. Dessutom så mitt i så tog han en trådlös mick och gav sig ut på en promenad bland publiken. Jag köpte en skiva med honom som jag bara vill spela igen och igen. När konserten var slut och vi kom ut så vem står utanför bussen och pratar med alla som vill växla ett par ord. Jo, Chris Isaak. Inget trams med en massa vakter som håller folk undan. Detta är precis så en jordnära artist ska vara. Han är helt klart en av mina favoriter f o m nu.

Jag fick även mera musik på min födelsedag. Bryan Ferry med Dylanlåtar. Ola Magnells nya och en dvd med John Fogerty.

Nu ser jag fram mot Country i Drottningstorp på Midsommardagen.

Lördag den 15 maj 2010.

Jag har tänkt mig att försöka att bli en bättre människa. Vad menar jag då med detta? Jo, om jag tittar mig runt omkring så finns det så mycket positivt att glädja sig åt. Varför ska man då bry sig om sådant som är negativt? Ni som känner mig riktigt väl vet att jag står inför en riktigt stor utmaning för i grund och botten är jag ju en riktig dysterkvist.

Nu ska jag starta. En del krönikörer ägnar sig åt att klanka på musik som de inte gillar. Varför? Ägna er bara åt musik som ni tycker om så kan ni skriva positivt hela tiden. Det som ni inte gillar lägger ni bara undan och glömmer.

Två saker som jag gillat på senaste tiden är en spelning på Ztyle i Jönköping med en grupp som kallar sig "Brothers In Arms". Det är Patrik Svanängen som spelar låtar av Dire Straits / Mark Knopfler. Om man ska ge sig på något sådant så måste man vara en duktig gitarist och det är Patrik verkligen.

Nästa spelning är "The Go Getters" som var på WestGöte i Habo den 8. Det här är ett riktigt liveband och eftersom de spelar en varierande musik så är det på topp hela tiden.

En sak som är kul också när man är ute är att det alltid finns trevliga människor som man träffar. T ex Magnus som tycker att jag ska skriva oftare. Cathrin och Peter och deras kompisar som jag dessutom fick åka med hem från WestGöte så slapp jag åka hem efter första set med den skjuts som jag hade beställt.

Jag har just avslutat att titta på de två omgångarna av "Chrocodile Shoes". Detta är en av två serier som jag tycker är riktigt bra. Den andra är ""Band of Brothers" och båda har jag fått av dottern i present.

Nästa gång så tänker jag skriva om ytterligare trevliga saker som jag varit med om.

Jag lyssnar även på NBRN.FM på nätet.

Söndag den 25 april 2010.

Jag tänkte att fortsätta lite på historien om min musikaliska resa. Senast så hade jag upptäckt Jerry Lee och Roger Miller. Jag brukade ägna mycket tid att gå på Domus musikavdelning och bläddra bland skivorna och plötsligt så fick jag se en som såg kul ut. Det var en som såg ut som ett spelkort på framsidan "Kings of Blugrass Music" med Lester Flatt & Earl Scruggs. På spelkortet var Kungens huvud utbytt mot deras.

Det var väl inte helt vanligt att en 14 åring gillade sådan här musik.

Lester Faltt & Earl Scruggs blev ju sedan mycket uppmärksammade när de gjorde ledmotivet till den stora filmen om "Bonnie & Clyde", "Foggy Mountain Breakdown."

Det var inte alltid skoj att lyssna på uddamusik. Jag och några kamrater var i övrigt lite udda också och vi valde bort träslöjd mot musik i högstadiet. Där blev vi uppmanade att ta med skivor med den musik som vi lyssnade på och jag tog med en LP med Jerry Lee samt LP´n "The Story of Bonnie & Clyde" med Flatt & Scruggs. Senare kan jag nästan bli förbannad över hur musikläraren hånade mig för denna simpla musiksmak. Det var ju klassiskt som gällde och det fattade ju en del av de andra välartade eleverna som ju även tog privatlektioner i piano. Att sedan både Jerry Lee och Flatt & Scruggs kunde slå de flesta på fingrarna som musiker det verkade han inte vara kompetent att förstå.

I efterhand så kan jag bara konstatera att det är sant som en kompis brukar säga att "det som inte dödar, det härdar."

Genom åren så har jag lärt mig att stå för det som jag tycker även om det till och med är till min egen nackdel.

Lördag den 27 mars 2010.

Äntligen är jag klar med en sak som jag lovade Leif Porres på Countrykvällen i Gränna den 5 december. Detta var att plocka fram en cd med Leroy Pullins. Det gav mig anledning att åka hem till min lilla skivsamling och plocka fram de två LP som Leroy gjorde i mitten på 1960 talet. Det är väl många som känner till den galna låten "I´m a Nut" och eftersom även Roger Miller spelade in den så tror många att det var han som skrev den men det var alltså nämnde Loroy.

Född i Berea, Kentucky 1940 och slog drygt 20 år gammal igenom stort med just "I´m a Nut". Gjorde två Lp men när hans popularitet började dala så återvände han hem till Kentucky och blev brandman. Han dog 1984 i en hjärtattack.

Jag kan bara konstatera nu när jag lyssnat igenom dessa två skivor att han var otroligt bra och han varvade sina roliga låtar med mera allvarliga.

Skulle det vara någon som är intresserad av att få en cd med dessa två LP så delar jag gärna med mig. Bara skicka ett e mail med adress så skickar jag.

En anledning till att ge mig in i LP hyllan var när jag härom dagen fick en cd med Kenny Seratt. Född 1934 i Manila, Arkansas. Han gav ut några LP på 1970 talet men troligtvis så lät han för mycket som Merle Haggard så han slog väl inte så jättestort. Jag är lycklig ägare till tre LP med honom och snart så snurrar spelaren igen.

Eftersom jag aldrig har slutat att spela mina vinylskivor så är det ju inget större besvär att ta fram en och lägga på tallriken. På Påskafton så kanske det blir några plattor till. Då är det dags för Sunjays Skivmässa i Huskvarna Folkets Park.

Vi ses kanske där.

Tisdag den 9 mars 2010.

Internet är inte bra. Speciellt inte You Tube. Jag vet inte hur många timmar som jag lagt på detta medium samtidigt som jag har haft fullt upp med annat som borde göras. Ni förstår säkert att jag till hälften skämtar. Vilka höjdpunkter som jag haft här. Det är helt otroligt att man får tillgång till så många klassiker bara genom att göra några knapptryck.

Samtidigt så upptäcker jag hur lite man vet trots att jag ägnat över 40 år av mitt liv till att lyssna på Countrymusik. Speciellt så är jag väldigt dålig på vad som hänt på de senast 10-15 åren. En hel del har jag förkastat för att det i USA varit så otroligt ekonomiskt marknadsfört. Jag har hållit mig till de som kämpat för sin överlevnad en bit längre ner från den ekonomiska eliten och där finns så otroligt mycket bra men det ena uteluter kanske inte det andra.

Nedan ett par klipp på samma låt med två stora stjärnor som jag inte har en enda cd med.

Klipp 1. Klipp 2.

Det är roligt när man får tips från musikälskare. Här är ett. Från Mattias.

Vad det lider så ska jag fortsätta med mina tillbakablickar på min musikvandring.

Söndag den 27 december.

Oj då! Över en månad har gått. Den mörka tiden är avklarad och det har vänt. Livet är på väg tillbaka. Julen är också över och även den överlevde jag. Rent personligt så är det trevligt med denna helg när den väl infunnit sig men innan är den inte kul. En förberedelse som ändå tillhör de trevliga så var helgen hos brorsan i Trollhättan där vi stöpte ljus. Trots att våra föräldrar höll på med detta i många år så har vi inte testat det själva. Det var nog inte sista gången.

Idol är ju avklarat och det gick ju inte alls som jag trodde. Reza och Maritte som jag trodde på åkte ut men Calle som jag gillade men inte förväntade mig att gå till final fixade ju det. Kul. Erik blev ändå en värdig vinnare.

Dansbandskampen fick ju också en kul avslutning. The Playtones skrällde. Grattis Stefan och co. Nu lär ju Marina Uppgren och Jake & the Spitfires tiita efter en ny Steel Player eftersom Peter Andersson ju kommer att vara fullbokad framöver.

Den 5 december så var det en jättetrevlig tillställning på Ribbbagården i Gränna. Initiativtagare till detta var Roar Lodtz. Bandet som spelade var The Intenational Harvesters. De är ett mycket tight och bra band och den som bokar dem lär inte bli besvikna. Folket på tillställningen bara trivdes, dansade och onmgicks. Detta till ett mycket bra pris som även innefattade mat och boende.
Som det ser ut så lär det bli en uppföljning nästa år.

Just nu så lyssnar jag på en Julklapps cd med Corb Lund.

Onsdag den 25 november 2009.

Den senaste dryga veckan har innehållt flera bra musikinslag. Först så var jag på Jönköpingsbandet Buffalo Orchestras spelning på Kulturhuset. De firade 15 år och präglas av att de letar på djupet av de inte så allmänt spelade låtskatter som finns. Här är det alltså inte fråga om dussinmusik utan man väljer med hjärtat.

I lördags så var jag på Nisse Hellberg på Ztyle i Jönköping. Han var helt suverän och det gläder mig att så mycket folk i Jönköping diggar Rockabilly.

Jag missade både Idol och Dansbandskampen. Nu börjar utslagningen av de bästa i Idol och det var med stor förvåning som jag fick höra att Reza åkt ut. För mig så var hon en garanterad finalist. Dansbandskampen har jag ingen kommentar om.

Yterliggare lite nyheter från mina Radioupplevelser i lastbilen. Det finns en artist och musiker från Norge som heter Ole Edvard Antonsen. Han har gjort en Jul cd och där på ett spår så gör han en duett med Cahrlotte Perelli i bästa Dolly Parton stil.

När man passerar Örebro så kan man lyssna på Radio 94,3, Kumla i ca 45 minuter. Det måste vara rekord för en närradiostation.

På nätet så lyssnar jag på "If You´re Goin' Through Hell" med Rodney Atkins. Det tipset fick jag av Mats Ruderfors som stöttar med goda råd. För den som känner att det är tungt så piggar den upp.
Kolla denna låt på video.

Lördag den 14 november 2009.

Många gånger så blir det riktigt långtråkigt i lastbilen. En tredagarstur kan bli 150 - 160 mil. Då är det tur att radion finns och ibland så kommer bara den där höjdarlåten. Här är ett par exempel. När Rita Eriksen plötsligt spelades så stod jag nästan upp i lastbilen och stampade takten till hennes låt Karl Johan. Eller när Beth Heart började sjunga när jag satt på E4 i mörkret. Då reste sig allt håret på kroppen och jag bara frös. Maken till röst var det länge sedan jag hört.

I går var det Idol och nu är det bara toppskiktet kvar. Det är nog första gången som det är fem tävlande kvar och varje som blir utröstad blir en stor förlust. I går så gjorde Mariette och Calle så bra ifrån sig. De är mina favoriter men tyvärr så tror jag inte att Calle kommer till Globen men om inte Mariette gör det så blir jag otroligt besviken. Hon har sådan kvalitet.

Hitills så har Dansbandskampen varit en stor besvikelse och när Sweetshots inte fick fortsätta till nästa deltävling så kändes det inte bra. Nu är det bara att se fram mot Playtones med Boppin´ Steve den 5 december. Döm om min förvåning när jag fick se att Peter Andersson en av våra bästa steelspelare är med i bandet. Fram med telefonerna och rösta då.

I övrigt så har det varit mera underhållande att titta på Körslaget på lördagarna men det har blivit att sappa så att man är lite uppdaterad på båda.

Ibland så ska man ha lite tur också. När körtiden inte räcker till så måste man stanna och ta vila. I torsdags så råkade jag ut för det. En timma fattades och då tyckte jag att jag likaväl kunde stanna i Trollhättan hos brorsan. Därför så ringde jag och frågade vad det var på Kulturbaren och snacka om flyt när det denna kväll var Inger Nordström & Amarillo. Det blev en riktigt lyckad kväll.

Till sist ett mycket uppiggande klipp som jag fått från min kompis Mats Ruderfors. Det är tur att man har vänner som förstår sig på bra musik.

Tisdag den 20 oktober 2009.

Jag glömmer av vad som jag tänker skriva ibland. Det var ju ett tag sedan som jag råkade hamna på Bingolotta en stund. Just då så skulle Jill Jonsson framträda och döm om min förvåning när Berra Karlsson sitter mitt på golvet bakom henne och spelar Steel.

Dessutom så går ju Idol vidare. Jag har inte haft någon absolut favorit men nu har jag det. Maritte är bara så bra. Mitt tips är att vi har Reza och Mariette på Globen i final. Tove är lite för orutinerad men hur det än går för henne så har hon en garanterad framtid inom musiken. Calle är härlig men de med den rockstilen som han har brukar inte hänga med till slutet. Annars så är hela finalfältet mycket starkt.

Jag lyckades att hoppa över en mycket viktig punkt i min resa genom Countrymusiken. 1969 åkte jag på min första riktiga konsert i Göteborgs Konserthus. Det var en granne, Gunnar Tillström och min bror Karl-Gustav som gjorde resan på den krokiga väg som då var RV 40. Detta var mycket stort för en 14 åring att få se livs levande artister från USA. Vad tiderna förändrar sig. Det största som jag sett tidigare var väl Jockmocks Jocke.

Konserten det handlar om var ett paket med RCA artister. Jag kommer inte ihåg exakt men jag har för mig att det var Bobby Bare, George Hamilton IV och Skeeter Davis.

Kolla in dem här. Bobby 1. 2. George. Skeeter 1. 2.

Jag hade faktiskt glömt av hur bra Skeeter var. Här har ni henne tillsammans med Bobby Bare och visst så känner vi igen Käre John med Alice Babs och Chralie Norman.

Onsdag den 7 oktober 2009.

Tänk vad mycket man får vara med om som chaufför. För ett par veckor sedan så lastade jag sängar till ett hotell i Oslo. Det visade sig att det låg mitt i centrum. Som tur var så hade jag lite tid över före lossningen så jag tog bussen ned dit och rekade. Det var tur för den väg som jag tänkt mig hade jag inte kommit fram. Väl framme på Storgatan så tittade folk förvånat på mig när jag kom åkande spårvägsspåret fram. Deras tanke måste nog varit . "Hur fel har den där åkt?"

På plats var det bara att köra upp på trottoaren och blockera. Det visade sig att samma entré även var till Operan i Oslo. När jag fått av alla sängarna och det var dags att åka så började en massa finklätt folk att anlända. De skulle gå på Mama Mia. Själv drog jag mig sakta därifrån för att dra vidare upp till Kongsvinger och slå läger på ett mysigt industriområde.

Den gångna helgen har jag varit uppe i Dalafjällen och vandrat lite. Vi bodde på Storsätra Fjällhotell med en lyxig helpension. Det var helt perfekt. Ut och gå lite på dagarna. Väl tillbaka på hotellet så väntade en varm badtunna, bastubad och sedan dopp i Grövlan. Dagen avrundades med trerätters middag. Kan det vara bättre. Man mådde som en prins.

Vidare till min musikaliska resa som ju startade på en skolresa i sjätte klass.

Nu har jag blivit 15 år och året är 1970. (Att man är så jäkla gammal.) Då köpte jag en LP på Domus för 9,90. Det var tider det. Den hette de två stora inom Country Musiken och de var Jerry Lee Lewis och Roger Miller. Sedan dess har de varit bland mina stora favoriter. För mig så var det Jerry Lee som Countrysångare som gällde och han hade några fantastiska LP på Smash och Mercury. Roger Millers galna ådra tilltalade mig och han var en otrolig låtskrivare.

Kolla in dem här. Jerry Lee. 1. 2. 3. Roger Miller. 1. 2. 3.

Jag kan inte låta bli ytterligare en Jerry Lee och ytterligare en.

Som ni väl förstår så är Jerry Lee en av de största för mig. Jag har sett honom live fyra gånger och har ca 60 LP med honom.

På nätet så lyssnar jag på Kristin Fjellseth.

Ytterligare några Halleluia Moments. 1. 2.

Söndag den 13 september 2009.

Den senaste tiden har haft inslag av varierande slag.

Jag har tränat en tid för att paddla Göta Kanalloppet 21 km. Fredag den 4 var det dags att ge sig iväg för att bo på Vassbackens camping ett par dagar med lite uppladdning först och loppet på söndagen. Ca 20 minuter före avresan fick jag ett samtal från ett band som jag bokat till en spelning. Sångaren sjuk och kan knappt få fram en ton. Ett sådant samtal vill man inte ha och och speciellt inte när man står resklar och folk väntar.

Fram med telefonlistor. Kolla lite band kontakta kontakta några och sedan hålla tummarna. Även kontakta arrangören som var mycket förstående över att man inte kan styra över sjukdom.

På något sätt ordnade allting sig till slut och det blev en lyckad kväll.

Själv fick jag en trevlig helg och paddlingen gick bra.

Nu får vi bara hoppas att det blir några fina dagar till i höst så att man inte behöver låta kanoten ligga till nästa vår.

Just nu så lyssnar jag på en cd med Travis Tritt. På nätet så lyssnar jag på Elin Örebrand.

Mera Halleluja moments.

Torsdag den 3 september 2009.

Jag har haft ett halleluja moment så här mitt i det grå och tråkiga höstvädret som infunnit sig. Lyssna bara här.

Hoppas att det blir bättre i helgen. På söndag ska jag paddla 20 kom Göta Kanalloppet.

Måndag den 17 augusti 2009.

Åter till vardagen och alla stormar över en recension som P O Tidholm skrev i DN om Alan Jackson.

Ta det lugnt!

Det är ju hans syn på det hela och visst har han rätt i att Alan Jackson hyllar allt som det Amerikanska samhället med Bush i spetsen står för. Den som säger något annat har inte lyssnat på hans texter och jag kan ge mig sjutton på att han tror att vi inte har fria val här i Sverige med en Riksdag med sju partier.

Sedan får ju alla andra tro som de vill.

Åter till det som jag skrev om reaktioner på vad jag skriver så menar jag det. Även om ni inte håller med och tycker att jag är en ren idiot. Bara ni kan motivera det och inte kommer med något i stil med att du har ju aldrig hatt på festivalerna.

Det är inte heller sant för i Drottningstorp hade jag min farfars gamla svarta finhatt och blev naturligtvis påhoppad av en påstruken människa, det är ju då man talar om vad man tycker. Jag har dessutom förträngt vem det var. Han undrade vad det var för jäkla typ av hatt som jag hade.

Så är det när man avviker från den gängse normen.

Gästboken är öppen för alla.

Just nu så lyssnar jag på en cd med Wenche Hartmann. På nätet så lyssnar jag på John Lewis.

Söndag den 16 augusti 2009.

Åter i hemmet efter ett par dagars bortavaro.

Fredagen på Sundbyholm med Alan Jackson blev väl så bra som jag hade förväntat mig. Nu tillhör jag också dem som har sett honom live. Resten hade jag redan hört på de cd som jag har med honom.
Det är inte att jag på något vis tyckte att det var dåligt. När nedräkningen började och Alan kom in och körde igång så stod jag också och hoppade och klappade med. Bästa låtar för mig var ändå "Tall Tall Trees" och "Pop A Top". Båda skrivna av och hits med helt andra artister.

Hoppas att detta får en fortsättning. Varför inte Brad Paisley?

Efter en natts sömn och en näringsrik frukost på hotellet så startade resan hem.

Angående frukost på hotell så känner ni säkert igen det. Man går igenom allt som finns och efter 1 - 1,5 timma så avslutar man med ett Weinerbröd eller en våffla. Sådana dagar så behöver man bara äta något lätt till kvällsmat.

På hemvägen till Jönköping så fick min kamrat Henrik som körde svänga upp på Grännaberget och släppa av mig. Själv skulle han hem och ta över då hans sambo skulle bort. Han fick nog en livad eftermiddag då det meddelades att hans egna tre barn hade utökats med tre kamrater också.

Själv stannade jag som sagt var på Gränna Blugrassfestival. Det är en markant kontrast till det stora arrangemang som jag varit på dagen före. Här är det akustiskt och en jättestor spelglädje.

En hel del folk från gårdagen träffade jag även på i Gränna.

I Gränna träffade jag även Kenneth Önnemyr som meddelade att planering är i full gång för Countrymusikmässan i Kristianstad.

Totalt sett en mycket lyckad helg.

En sak som också gläder mig mycket är att jag träffar människor som talar om att de brukar vara inne här på min sida och läsa det jag skriver. Det är ju en liten förhoppning som man har att någon ska se det man plitar ner och så får man då och då en bekräftelse att så är fallet. Det är riktigt roligt. Tack Bosse R, Thomas J, Mats R, Per G mm. En reaktion på gästboken är också alltid kul.

Nu kan man också konstatera att festivalsommaren går mot sitt slut. Det tunnar ut i kallendarierna och planeringarna för nästa år sätter igång. Jag vill bara uppmana alla föreningar som arrangerar musik. Glöm inte bort att våra band måste överleva till nästa sommar då de ska börja kriga om platserna på festivalerna igen. Gör slag i saken och planera in ett litet arrangemang i vintermörkret. Det livar upp något fantastiskt och dessutom så är det en oerhörd tillfredsställelse att känna att man är med och gör något för den musik som man älskar.

Just nu så lyssnar jag på en cd med Moot Davis. På nätet så lyssnar jag på Katzenjammer.

Tisdag den 11 augusti 2009.

Så har ännu en helg och en trevlig festival klarats av. Denna gång Festivalen i Vemdalen. Den präglas som vanligt av en familjär atmosfär och det är många som väljer den i stället för den större som nu hamnat på samma helg.

Själv var jag där med det Amerikanska inslaget som i år utgjordes av Van Preston. Hon är en mycket trevlig person at ha att göra med. På scen så backas hon upp av det superproffsiga bandet Crossing Keys. Om Sveriges Radio bara kunde få upp ögonen för dem så skulle de få lika mycket uppmärksamhet som t ex Scotts. Crossing Keys är ett minst lika bra band.

På söndagen så gjorde Van Preston ett inhopp i Vemdalens Kyrka. Där gjorde även Mikael Fredriksen i Mike & The Strangers två låtar med stor inlevelse. När han sjöng Merle Haggards "Sing Me Back Home" så hade jag svårt att hålla tätt. Toppen Mike!

Det har även varit festival nere i Killhult. Enligt Cosmos Cowboys som jag bokat dit så var allt trevligt på lördagen då de spelade. Enligt annan utsago så var det dock lite Vilda Western på fredagskvällen.

Till helgen så blir det trots allt Allan Jackson på Sundbyholm.

Just nu så lyssnar jag på en cd med Mike & The Strangers. På nätet så lyssnar jag på Sturle Andersen.

Söndag den 12 juli 2009.

Denna vecka har verkligen varit händelserik på musikfronten.

I onsdags så hann jag precis hem från en Norgerunda, lasta ett nytt lass och sedan gå på en tillställning med ett antal Svenska artister plus James Lott från Memphis, TN. James lärde jag känna för ca 10 år sedan då jag agerade chaufför åt honom och den inte helt okände Billy Swan. Vi var ute ca två veckor så det var otroligt kul att träffa honom igen. Dessutom så fick jag se att han står sig väldigt bra på scen själv utan att backa upp Billy.

Trots att det var med flera kända Svenska, ska vi säga f d storheter, så var det en person som stack ut alldeles extra mycket. Hon heter Alicia Helgesson. Kommer från Göteborg och har i mitt tycke en helskön röst. Henne vill jag höra mer av.

Det hela kompades av Cadillac Band från Skåne.

Detta arrangemang var gratis så naturligtvis kom det en massa folk vilket ju var kul för dem som uppträder. Arrangemanget hölls av Österängskyrkan i Jönköping sponsrat av en del olika organisationer.

Jag var dessutom på en tillställning i går och jag hoppas att ni håller tyst om detta så att inte vissa potentater inom Countrymusiken får reda på det. Denne artist verkar visst användas som avskräckande exempel i en av dessas nyhetsbrev. I och för sig så är jag ju redan förtappad då jag var med och producerade en cd tillsammans med Per Gyllingberg. Vi kallade den American Music Night och blev sedan bespottade för att den inte innehöll enbart Pure Country. Jag bara står???????????

Över till gårdagens arrangemang. Det var Stockholm Stoner med Mats Ronander och de är skitbra! Denna gång kunde jag njuta hela tiden av det till skillnad från Ydre Countryfestival då jag ju var tvungen att jobba med övriga artister också.

Upplägget för oss som bor i Jönköping var helt perfekt. Man kunde köpa ett paket. Det inkluderade båt från Jönköpings hamn samt entré. Detta till ett mycket överkomligt pris.

Detta arrangemang var inte gratis så därför kom det alldeles för lite med folk för ett band av denna kaliber.

Det är synd att den ekonomiska krisen har slagit så här hårt. Eller?

Just nu lyssnar jag på en cd med Stockholm Stoner. På nätet lyssnar på Hening Kvitnes.

Lördag den 11 juli 2009.

Ydre Countryfestival är avklarad och det känns som att det gick riktigt bra. Vädret var med oss i år, publiken kom och artisterna gjorde utan undantag jättebra framträdanden.

En stund på lördagseftermiddagen var det ändå väldigt spännande. Vår eminente chaufför Håkan ringde från Arlanda där han lämnat av The Ranchhands och skulle plocka upp Dale Watson och meddelade att Dale inte anlänt. I och med detta så startade ett ringande till min kontakt i Frankrike. Till slut fick jag fram att han lämnat Amsterdam, där han spelat på fredagen, precis som planerat. En och en halvtimma efter beräknad ankomst så fick vi en kontakt från Dale där han talade om att de var på Arlanda men att allt deras bagage var borta, inklusive instrument.

Ni som har varit med om att skaka fram t ex en steelguitar på en eftermiddag vet ju hur smidigt det är. Inget av de band som uppträdde denna dag hade steel i sättningen. Först en koll med Ulrik i Earl & Dallas men han har så knepig stämning så det skulle inte fungera. Bara att för andra gången ringa till räddaren i nöden Patrik Svansängen i Gränna. Första gången var för två år sedan då Heather Myles steelspelare blev av med sin på flyget. Patrik ställer upp och Kalle slängde sig i bilen för att hämta den.

Näst på tur gitarrer. som tur var så fanns det en gitarrbyggare på plats. M&M Musikshop och de hade ett antal att välja på plus även en bas.

Tror ni att jag andades ut då.

Sedan så är jag på väg tillbaka ner i träsket med musiktävlingar igen. Härom kvällen så fick jag en sådan där upplevelse igen när jag såg Alexis Grace göra "Never Loved a Man" på American Idol. Denna gång ska jag försöka att bemästra det och vänta med det stora återfallet tills vårt Svenska Idol startar igen.

Något som jag inte tänker att hålla igen är mitt lyssnande på Charlie Chamberline. Hans nya cd är helskön. På nätet lyssnar jag på Ila Auto.

Lördag den 27 juni 2009.

Nu är det en vecka sedan Midsommardags Country i Drottningstorp. Detta är ett arrangemang som går i enkelhetens tecken. Det tror jag är en av orsakerna till att det varje år kommer bra med publik. Folk bara trivs. Musikunderhållningen är blandade stilar men även där märker man att banden trivs med det enkla upplägget. Här är det inte uppstyltat utan man kommer och har kul precis som publiken.

Nästa helg finns det en massa arrangemang att välja på. Ni kan bara gå på ett men huvudsaken är att ni gör det och inte stannar hemma.

Just nu lyssnar jag på en cd med Erik Törnqvist. På nätet lyssnar jag på John Whiteleather.

Torsdag den 18 juni 2009.

Jag åker till Norge då och då i jobbet. Då brukar ju radion att vara på. Allt som oftast så spelas det Svenska artister där.
Däremot när jag åker i Sverige så hör man ytterst sällan Norska artister spelas i Sveriges Radio. Det tycker jag är synd. Jag har nämligen upptäckt att det finns väldigt mycket bra band och musik i vårt västra grannland.
Därför så har jag sedan en tid tillbaka börjat att lägga in länkar till sådant som jag tycker är bra Norsk musik. Inte bara Country, utan lite allt möjligt.
Ett exempel är Reidar Larsen.

Just nu lyssnar jag på en cd med Chris Knight. På nätet lyssnar jag på Rodney Hayden. (Den bästa Country som jag hört på länge)

Lördag den 6 juni 2009.

Mina tankar kommer lite sporadiskt. Inte för att det saknas tankeverksamhet men allt lämpar sig inte för att publiceras. Jag skriver ju oftast när jag varit med om något musikrelaterat som jag vill dela med mig. Vad som händer mig i övrigt tror jag inte har så stort allmänintresse.

Mina tankar just nu snurrar mycket runt den Jacksonfeber som råder. Det är inte Michael eller Wanda det gäller utan megastjärnan inom Countrymusik, Alan. Han kommer ju till Sverige den 14 augusti.

Själv har jag inte i dagsläget några direkta planer på att åka dit. Visst är han bra men vad det gäller stora stjärnor så rankar jag nog Dwight Yoakam högre.Konserten med honom i Dalhalla är oförglömlig både vad det gäller musiken och regnet som skvalade. Några andra av de konserter som jag håller högst är nog den med Waylon Jennings och Willie Nelson i Göteborgs Konserthus 1970. Kan det varit första gången dessa superstjärnor var i Sverige? För att inte tala om den med Highwaymen på Globen.

I övrigt så står Johnny Cash, Jerry Lee Lewis, Dolly Parton, Emmylou Harris med Nash Ramblers med flera högt i kurs. Tyvärr så har ju någon gått till Hillbilly Heaven.

Om jag ska säga en manlig och en kvinnlig artist just nu som är Country för mig så är det Dale Watson och Heather Myles som gäller.

Dessutom så blir jag lite orolig för övriga arrangemang som ska vara i sommar. Jag hoppas verkligen att det inte blir för tungt att åka på detta stora arrangemang så man väljer bort årets festivaler.

Jag hoppas att det blir jättemycket folk på alla arrangemang så att arrangörer ser att detta är något att satsa på.

För min egen del så får jag inte ut så mycket av en jättekonsert längre. Det lilla formatet ger mig mest. Att sitta nära och att kunna ta ett litet snack efter spelningen ger så mycket mera.

Nu ser jag fram mot Midsommar Country i Drottningstorp och Ydre Countryfestival och till hösten så kommer Joe Fournier till Sverige igen.

Just nu så lyssnar jag på en cd med Billy Dee. På nätet lyssnar jag på Hellbillies.

Måndag den 27 april 2009.

Det är minsann inte lätt att planera när man är chaufför utan något fast schema. Här går man och har väldigt lite att göra i månader men så betämmer man sig för att gå på musik och då är det precis på gränsen att det spricker helt och hållet.

Jag talar om att jag tänkte gå på The Go Getters på WästGöte i fredags. Allt såg jättebra ut dagen innan och jag skulle få alldeles lagom att göra på dagen. Jag skulle till och med hinna att gå till Kanotklubben och ta min fredagsbastu. Trodde jag.

Då plötsligt är det ändrade planer och frågan kom om jag kunde åka till Oslo på natten. Det var bara att tacka ja och klockan 00.15 så startade jag från Jönköping. Klockan 6.45 på fredagsmorgonen så var det dags att försöka knoppa lite för att försöka hinna hem i tid. Ni som håller på och ställer om dygnet vet ju hur smidigt det är så någon gång runt klockan 13 så vaknade jag och sedan blev det inte mera sömn. Bara att vänta på att klockan skulle gå så att jag fick köra igen. (Vilotid enligt lag.)

15.45 så startade jag igen och sedan gick det i ett förutom den 45 minutersrast som man måste ha. Lagom till att Go Getters körde sista låten på första set så ramlade jag in på WästGöte.

Inte så dåligt ändå. Jag fick ju höra hela andra set och det var väl värt mödan. Go Getters är ett helt otroligt bra band och man kan förstå varför de har så mycket internationella spelningar.

01.30 så var jag i hemmet igen där jag bläddrade lite i gårdagens blad innan det var dags att gå till sängs igen och då var jag inte svårvaggad.

Lyssnar just nu på en cd med Dale Watson. På nätet lyssnar jag på Jonas Fjeld. Myspace.

Tisdag den 20 april 2009.

I lördags så var jag tillsammans med Kalle och Ulla samt min bror K-G på en härlig tillställning på Sporthotellet i Ulricehamn. Vi var där för att lyssna på en av mina stora favoriter, Robbie Fulks. Det här var helt fantastiskt. Robbie körde själv med sin gitarr och han gav verkligen järnet. Inte ens när en sträng gick så slutade han utan han fick oss att klappa takten medan han bytte strängen samtidigt som han improviserade en text om sin e string och sedan fortsatte han på låten när han var klar. Avslutningen var nästan obetalbar. Då körde han en låt som han sa sig ha fått som önskemål när han var i Norge och spelade. Ni skulle aldrig kunna gissa men det var Dancing Queen av ABBA.

Robbie är det naturliga valet just nu på cdspelaren. Det är precis sådant här som jag vill att det ska var när jag ska se en artist. Bra underhållning. Ett litet snack med artisten efter spelningen, en signerad cd som jag kan ta med mig hem och minnas till. Detta till en bråkdel av den kostnad som det är att se en av dessa stora artister som man ser på håll eller om man har tur på en storbild.

För mig är valet självklart.

Jag ser fram emot flera bra arrangemang i Ulricehamn. Om inte förr så när Joe Fournier kommer dit i höst.

Nu ser jag fram mot The Go Getters på WästGöte på fredag.

Just nu lyssnar jag på en cd med Robbie Fulks. På nätet lyssnar jag på CC Cowboys.

Tisdag den 7 april 2009.

Efter det sista Musik i Stugan så skrev jag om min kamrat som kämpade sig dit. Härom dagen så stod annonsen om hans bortgång i tidningen. Det blev tomt i huvudet och som en klump i bröstet på mig. De som känner mig vet att jag har otroligt svårt att vidmakthålla sociala kontakter. Det blir bara inte av. Vid detta tillfälle så kände jag att jag skulle haft mera av förmågan att höra av mig. Jag hade efter Stugan slagit upp hans telefonnummer i mobilen och tänkt att ringa. Sedan kom något emellan och sedan var det för sent.

Det kommer att bli ett stort tomrum efter denne store, rolige och levnadsglade person. Det var alltid så roligt att träffa honom och hade man inte skrattat tidigare på dagen så fick man göra det då. Han var en mästare på att måla upp sina historier. Vila i Frid.

Så därför ett råd från en som säkert inte kommer att bättra sig. Har ni någon som ni länge tänkt på att kontakta så gör det i dag! I morgon så kan det vara för sent.

Jag lyssnar just nu på en cd med Miss Leslie. På nätet lyssnar jag på Teddy Thompson.

Måndag den 30 mars 2009.

Våren rullar på och nu kan man känna att den bästa tiden på året är på gång. Med det så menar jag hur det blir varmare och man kan känna lukten av jord. Det börjar skifta i ljusgrönt på träden och snart så är backarna runt där jag bor precis vita av sippor så att man tror att det snöat igen. Härligt! Ta vara på det och njut.

I lördags så gjorde jag en liten nostalgitripp. Jag tog nämligen fram en video som jag fått av Kai och Lotta. På den så kan man se gamla Cosmos Cowboys tillsammans med Rayburn Anthony på en krog som heter Amadeus i Jönköping. När man sitter ner och tittar på den så upptäcker jag en sådan spelglädje både hos Rayburn och Cosmos. Rayburn går stup i ett ifrån spellistan och börjar plötsligt spontant med en del Carl Pekinslåtar och Cosmos hänger glatt med. Kai på trummorna, Per på munspel och stämsång. Micke och Vincent får improvisera på gitarr och steel. Björn basar och njuter med ett leende på läpparna.
Det skulle vara kul att se dem återförenas med Per någon gång.

Just nu lyssnar jag på en cd med Michael Woody. På nätet lyssnar jag på Pernilla Andersson.

Torsdag den 19 mars 2009.

Kountry Korral och SCC-Nytt har just kommit ut. Detta är två mycket läsvärda publikationer och jag slänger mig alltid över dem så fort de kommer i brevlådan.

I dessa blad så brukar grundaren av Kountry Korral, Lillies Ohlsson ha en spalt och denna gång handlar det om kvinnliga artister. Det är mycket bra med där och min glädje blir stor när en av mina vänner från England, Lynette Morgan är med. Denna artist har jag haft glädjen att ha till ett flertal spelningar i Sverige. Senast på Lonsome Pine i augusti då Lynette var med som en bonus till Radio Ramblers.

Den som vill boka något av dessa band. Hör av er till mig.

Just nu lyssnar jag på en cd med Lynett Morgan. På nätet lyssnar jag på  Matt ReAsoR & tHe MaDnEss.

Lördag den 14 mars 2009.

Ibland så får man en cd som bara gör en på gott humör. En sådan är den med Erik Törnqvist And The Big Rivers. Eriks sång är inte klockren hela tiden men vad gör det när helheten är så jäkla medryckande. Alltså bra ös och bandet bakom Erik jättebra. Dessutom så har Erik skrivit alla låtarna eller har ett finger med i dem.

Jag lyssnar just nu på en cd med Chris Scruggs. På nätet lyssnar jag på Olle Ljungström.

Torsdag den 26 februari 2009.

Det är lite illa nu. Dels så börjar det bli riktigt dåligt inom åkeribranchen nu så de senaste två veckorna har var och varannan dag varit arbetsfri. Detta är ju inte riktigt bra när man är frilans som jag.

Dels så har jag drabbats av en rejäl förkylning.

Nog med gnäll nu och över till allt positivt. Förkylningar går ju över och infaller de med arbetsfria dagar så slipper man ju plåga sig utan kan bara kurera sig. När man är hemma på vardagar så kan man ju ägna sig åt saker som man inte hinner så mycket av annars. Bl a att uppdatera hemsidan varje dag.

I det lönearbete som jag har, dvs som lastbilschaufför så hinner man både tänka en del och även lyssna på radio. De kanaler som jag växlar mellan är P1 och P4.

I min andra verksamhet så vet jag hur viktig Radion är för att få genomslag. Eftersom jag rör mig över många olika P4 distrikt så vet jag att varje område har någon form av önskeprogram. Därför vill jag uppmana alla som vill göra något för sin musik att ringa och e maila till dessa önskeprogram och önska våran musik. Då menar jag inte att man ska önska Dolly Parton, Johnny Cash mm utan Svenska band som ni gillar och tycker ska få spridning. Jag kan ge er några exempel. Cina Samuelson, Crossing Keys, Jonas Otter, Blue Valley Boys, The International Harvesters mm.

Skriv gärna också till Kalle Oldby som ju även har ett Countryprogram på lördagskvällar.

Här är en länk till SR P4.

Sätt igån att bombadera dem med önskemål!

Jag lyssnar just nu på en cd med D.B Harris. På nätet lyssnar jag på The Believers.

Onsdag den 25 februari 2009.

Ni som har Janne Lindgrens Nyhetsmail har säkert läst om en miserabel produktion som heter "American Music Night". Janne tycker att vissa band som finns med på denna cd inte borde spela in och släppa något på skiva över huvud taget.
Eftersom jag har ett antal ex av denna cd så tänkte jag erbjuda er som kan vara intresserade att själva höra vad det handlar om.
Skicka ett e mail till mig genom att gå in på kontakt så skickar jag en gratis. Jag bjuder även på portot.
OBS! Tänk på skivans namn och ha det i bakhuvudet när ni lyssnar.

Jag lyssnar just nu på en cd med Trent Summar. på nätet lyssnar jag på Hot Rod Parker.

Onsdag den 18 februari 2009.

Får jag verkligen skriva detta tänker jag ibland när det riktigt trycker på och alla känslor och åsikter måste ut. Denna spalt är ju mina personliga funderingar om vad som händer mig själv och vad som händer inom den del av musiklivet, Countrymusiken, som jag brinner så för. Är detta klart och tydligt så att alla förstår det?

Det finns ju ett flertal personer inom den här musikgenren som har sina forum och i dem uttycker vad de tycker. Några exempel är ju Janne Lindgren, The Bull och Kjell Wärnevall. Varför skulle inte jag få göra detsamma. Mig veterligen så finns det bara en person i detta land som inte får säga precis vad han tycker och det är ju Carl Bernadotte. Gränsen går ju vid personliga påhopp och angrepp på folkgrupper.

Min slutsats blir alltså att jag får skriva vad jag tycker och känner. Den som inte vill ta del av mina åsikter får hålla sig till den del av sidan som enbart handlar om musiken i allmänhet och den del som berör min bokningsverksamhet förhoppningsvis i synnerhet.

Det som jag skriver här gör jag inte för att göra mig vän med folk och om någon blir sur på mig så är det bara att beklaga. Däremot så gör jag det för att vara vän med mig själv. Säger jag inte vad jag tycker så kan jag plötsligt bli ovän med mig själv och tycka att jag är en riktig fegis. Det vill jag ju inte.

Dessutom så tror jag inte att det är så många som läser detta eftersom jag i stort sett inte får några reaktioner. Undantaget är två personer i min nära vänkrets. Kanske flera skulle höra av sig till oss som uttrycker våra åsikter när ni tycker att något är helt fel eller helt rätt? Ni kanske skulle bli mycket bättre vänner med er själva då?

Måndag den 16 februari 2009.

Dagen efter en trevlig och mycket givande helg på Sweden Country Musikmässa i Kristianstad. Uppackning av min utrustning och genomlyssning av nya bekantskaper. Det finns väldigt mycket bra musik med olika stilar i detta landet. Jag hoppas bara att flera skulle upptäcka detta och fokusera på all glädje som dessa artister sprider i stället för att försöka hitta fel hela tiden. Det roliga är bara att de som har de mest högljudda åsikterna är folk som jag aldrig ser ute på liveframträdanden. Då kanske det är svårt att ta in nya inflenser och upptäcka att något hänt sedan 1965. Troligtvis vill man att det ska vara 1965 i all evighet.

Förutom de Svenska band som jag representerade i Kristianstad med Cina Samuelson, Highway 40 och Jonas Otter på plats så var det avstamp för ett samarbete med Arly Karlsen från Norge. Arly tog publiken med storm och det var hårt tryck i montern efter hans framträdanden.

Jag ska alltså representera Arly som bokare i Sverige och det ska bli otroligt kul att jobba med denne helproffsige artist. Alla ni som såg och gillade Arly i Kristianstad ligg på festivaler och arrangörer så att ni får chans att se honom igen.

Just nu så lyssnar jag på en cd med Arly Karlsen. På nätet lyssnar jag på Jackshit.

Lördag den 7 februari 2009.

För en vecka sedan så var jag i Sunne och Danni Leigh sjöng för en stor publik på Lonsome Pine Indoor Country Festival. Ett riktigt bra arrangemang med musik på tre scener.

På söndagen var det Musik i Stugan som inleddes av The Jamborees från Jönköping. De gjorde en riktigt bra start på denna höjdarkväll.
Efter dom så var det dags för Danni Leigh och en entusiastisk publik fick se henne och hennes band ge en otrolig konsert. Jag kan säga att detta blir nog en av de bästa upplevelserna för mig under 2009.
Jag kan också säga att Danni och bandet sa efteråt att detta var en av de trevligaste spelningarna som de gjort på länge. Atmosfären och närheten till publiken ger så mycket feedback.
Min åsikt är också att detta är ett av de bästa sätten att uppleva musik på.

Helt klart är att på måndagen var det alltså mycket synd om många människor som kallar sig Countryintresserade medan vi andra bara kan gå och njuta av det vi var med om.

Angående Musik i Stugan så har jag försökt att göra en analys. Jag tror helt enkelt att folk i allmänhet inte vill ha enkelhet. Går man ut så ska det vara i sammanhang där man får känna att det är något större. Det ska vara finklätt och mycket folk och då får det kosta. Sedan finns det inte ork och pengar kvar.
Kvar blir en liten grupp som verkligen gillar musik och kan sitta ner och lyssna.
Dessutom så tror många att det enkla och billiga måste ju vara sämre just för att det är enkelt och billigt.

Min idé att man ska kunna gå på bra underhållning till en billig peng har kommit på skam. Det ska inte spela någon roll om du är arbetslös, studerande eller sjukskriven. Du ska ha råd ändå. En förlegad tanke.

Till sist så vill jag skriva en sak som rörde mig djupt i hjärtat i söndags. En mycket god vän till mig kom dit med som jag kunde bedömma det stor kraftansträngning. Denne person har alltid stöttat mig i det jag gör och att se honom där trots att det tog hårt på krafterna gör att jag får tårar i ögonen. Det betyder så otroligt mycket för mig.

Så därför. Det finns så många anledningar till att man inte kan gå på ett arrangemang men kom inte till mig och säg att ni inte kunde för att ni festade dagen innan. Vill man så kan man det har ovanstående person bevisat. Då är det inte musikintresset utan alkoholintresset som styr.

Fredag den 26 december 2008.

Annandags Jul kväll och helgen har varit bra. Nu kommer en vanlig helg, sedan ett par dagars arbete och snart ett nytt år.

För knappt en vecka sedan så avslutades Dansbandskampen. De två band som jag trodde var kvar till slutet och det var kanske inte det musikaliskt bästa som vann men det roligaste.

I kväll har också 2008 års CMA Award varit på TV. Trots att det är ett sammandrag så klarar jag inte att sitta kvar hela tiden.

Det började bra med Brad Paisly, Alan Jackson och Miranda Lambert. Sedan följde ett parti med en jävla massa oväsen eller för att citera min gamle far (nu 92) för ett par år sedan. Jag frågade honom om Melodifestivalen. Hans svar var då att. "Det verkar som att ju mer di skriker desto bättre är det."

George Strait, alltid bra och Kenny Chessny kul.

Sedan får jag inte riktigt ihop det hur en Amerikansk soldat kan kämpa för sitt land i Afghanistan. Hade han emigrerat dit?

Nu vet jag att jag låter som en gnällig Countryfanatiker som stannat i min tideräkning för fyrtio år sedan men jag vill kunna höra de enskilda instrumenten och vill inte bara en ylande smet av blandade instrument.

Jag tror att jag håller mig till mina cd inköpta till Jul. The Downtown Ramblers, Hacienda Brothers, Joe Fournier och Fatboy. Eller den cd som jag fick i Julklapp av brorsan, Justin Townes Earle.

Tisdag den 16 december 2008.

Så var då Idol över. Till final gick de två som jag trodde och Kevin vann som jag också trodde trots att jag röstade tre gånger på Alice. Hon är den av de två som jag tycker är mest spännande sångmässigt.
Allra mest spännade tycker jag emellertid att de två Robbin var.

Kvar finns nu Dansbandskampen och de två regerande banden har nu fått sällskap i finalen av några av de band som blivit utslagna tidigare. För mig känns det som att Scotts kommer att ta hem det men det skulle inte förvåna mig om Larz Kristerz står som segrare i slutet. De har en äkthet och verkar ha så kul med det de gör.

I söndags så var jag och Bull i Göteborg på ett litet trevligt Releasparty för Downtown Ramblers nya cd. Jag njöt i fulla drag och tänkte att de som inte var i Stugan och lyssnade på dem när de var här verkligen missade något riktigt bra.

Just nu lyssnar jag på en cd med Downtown Ramblers. På nätet lyssnar jag på Mike Stinson.

Måndag den 1 december 2008.

Just nu lyssnar jag på en cd med Two Tons of Steel. På nätet lyssnar jag på Bastard Sons of
Johnny Cash.

Så var då det sista Musik i Stugan för i år avklarat. Det var ingen trängsel så flera hade fått plats. Jag kan bara säga som så att det är en j...a tur att det finns så pass många "vanliga människor" som tar sig ut och lyssnar på bra musik. Om jag skulle förlitat mig på dem som påstår sig gilla Country, Bluegrass mm så hade jag lagt av för längesedan.

Som vanligt så vill jag framhålla ett gäng som är nästan varje gång (några varje gång) och ni vet vilka ni är. Tänk om det fanns flera som ni.

Slut på gnället.I går var nog en av de bästa kvällar som jag haft. Blue Eyed Blondes som sjunger sin fantastiska stämsång och sedan Rockridge Brothers som gör en Rockig Oldtime i Världsklass.
Efter en sådan kväll så kan man inte vara mera än hög på musik.

Nu tar jag nya tag inför den 1 februari 2009 då Danni Leigh kommer.

Söndag den 23 november 2008

Lyssnar just nu på en cd med Hacienda Brothers. Den köpte jag på en spelning med dem i Stockholm för några år sedan.På nätet lyssnar jag på Trailer Trash.

Jag måste bekänna att jag har ett par dolda drifter. Varje fredag och lördagkväll så smyger jag ner mig i TV soffan och gottar mig i två program. Det har blivit som ett gift och i går så klev jag över gränsen till något som jag vet kan dra ner mig till botten.

Det som jag talar om är Idol och Dansbandskampen. Jag bara måste se dessa program och i går så röstade jag på ett band i Dansbandskampen för första gången. Idol har jag röstat i sedan flera år och jag trodde att jag kunde hantera dessa mörka drifter.

Nu undrar säkert en del hur det kunde gå så här med mig? Jo. Faktum är att i dessa program så dyker det upp riktiga Guldkorn även om det inte helt och hållet är min musik. Tittar jag inte så missar jag ju dessa och faktum är att i Idol så dyker det upp riktiga tiopoängare. En del riktiga ivdividualister men tyvärr så röstas de bort ganska fort. Dock så har det gått bra för några av dem som jag hållt på tididgare, t ex Markus Fagervall och Amanda Jensen. Cissi Ramsby åkte ut alldeles för tidigt och i år var Lars E en riktig höjdare. I år vet jag att Kevin kommer att vinna även om han inte är min favorit.

I Dansbandskampen så gapskarattade jag åt Larz Kristerz i början men de har ändå en sådan äkthet och känsla så jag börjar att gilla dem. I slutet så skulle jag bli mycket förvånad om inte Scotts vinner och jag ska erkänna att det var de jag röstade på i går. De är ett otroligt bra band som behärskar flera stilar och deras versioner två veckor i rad av två Sven-Ingvars klassiker var helt fantastiska.

Vad är nästa steg? Kommer jag att köpa det bästa från Dansbandskampen och ta med mig i lastbilen?

Tisdag den 18 november 2008

Två gånger kvar?

Bent not broken. Så kände jag mig i går (3/11) och efter en natts funderande på ett riktigt publikt bottennapp för Musik i Stugan så har jag kommit fram till följande:

Det finns band bokade för ytterligare två gånger. Den 30 november och den 1 februari 2009. De två gångerna är helt avgörande för om jag har lust (läs råd) att fortsätta med detta projekt. Trots att det är något som jag brinner otroligt för.

Antagligen gjorde jag en total felbedömning om vad som skulle fungera.
Detta var att det skulle finnas ett intresse för bra musik som inte behövde kosta 3-400 kr för att höra.
Man skulle även kunna höra den i lugn och ro utan att störas av de obligatoriska högljudda diskussionerna ifrån baren. Man skulle kunna komma som man är utan att behöva klä upp sig.

Jag tror mig kunna säga att musiken har hållit en genomgående bra kvalitet.
Tidpunkten 17-20 en söndag kan inte heller vara orimlig. Jag skulle utan problem kunna ringa till mina föräldrar 87 och 92 år gamla efter att jag kommit hem på kvällen och de är fortfarande vakna och tittar på TV. Priset hoppas jag inte heller har varit oöverkomligt.

Visst har det kommit bra med folk till en del av arrangemangen och det är jag oerhört tacksam för. Man brukar säga ingen nämnd och ingen glömd men här måste jag skriva namnen Börje samt Cathrin och Peter. Totalt sett har det dock inte räckt till.

Den som i slutändan drabbas av svårigheten att få arrangemang att gå ihop anser jag inte är arrangören. Gör man en satsning så ska man vara fullt medveten om vad man ger sig in på. De som drabbas är alla bra band. Som väl de flesta hört så går försäljning av skivor ner. Ett av de bästa tillfällen att sälja skivor är på spelningar. Ingen publik, ingen skivförsäljning, ingen hör talas om banden och därför är vi åter på ruta ett.

Nu vet ni som läser detta vad jag kommit fram till och ingen skulle vara gladare än jag om jag slipper att verkställa det.

Jag tar tacksamt emot kommentarer.

Lördag den 1 november 2008.

Tiden rullar iväg och sommartid har övergått till normaltid. Det är den tid då jag börjar att känna mig onormalt trött. Mörka kvällar är inte mina favoriter.

Det ena arrangemanget efter det andra avverkas. Musik i Stugan rullar på med mestadels akustiska band. och dessemellan så har jag och The Bull haft en promotiongala för Svenska band. Det var en hellyckad tillställning men som vanligt så kunde det ju kommit lite mera folk. I samband med denna spelning så gav vi ut en cd med de medverkande banden. Det finns skivor för den som skulle vilja köpa en. Gå in på www.svenskacountryartister.com och beställ.

I går var jag på en riktigt rolig tillställning. Micke och Sandra har börjat köra musik på Motell Västgöte på fredagar då och då. I går så var det Johnny & The Roccos och jag njöt för fullt av ett band som gav järnet. Dessemellan så pratade jag med bekantingar som jag i de flesta fall inte träffat på mycket länge.När jag satt där så fick jag känslan av att jag var på ett Roadhouse. Just sådana som man ser i Amerikanska filmer.

I morgon så kör jag Helde Folksingers och Downtown Ramblers i Stugan.

Måndag den 18 augusti 2008.

Efter ? sorger och ? bedrövelser så har jag förhoppningsvis kommit till den tidpunkt då jag kan börja skriva på min sida igen. Som ju alla tidigare besökare märker så är den något förändrad nu och det är Per TheBull som hjälpt mig med detta. Jag är honom evigt tacksam.

Sommaren har flutit på med några festivaler.
Först Ydre som drog en rekordpublik och klarade sig med bra väder ända till lördagskvällen. Då var ju alla som tänkt sig dit redan där så det påverkade inte antal besökande. Artisterna ska jag inte skriva om eftersom jag själv är delaktig men säg som så att jag tycker att det är en bra blandning.

Helgen efter så såg jag Baskery på Waxblekargården i Eksjö. De är bara så himla bra.

Lonsome Pine Festival på Canis i Lysvik hade ett blandat program med tonvikt på Blugrass och Rockabilly men dit fick jag komma med Cina & Springhill Boys samt The Woodys från USA. Dessa artister kan jag bara säga att jag känner mig mycket stolt över att får jobba med.

Countryfestivalen i Vemdalen på tur. Denna festival har mera tonvikten på Svensk Country och där var jag också med ovan nämnda artister. Nu märker man att sommaren börjar framskrida. Det var bara 4 grader varmt när vi lämnade festivalen på kvällen. Där fick jag och The Woodys också glädjen att delta i ett Countrybröllop. The Woodys framförde några sånger och sedan fick vi följa med på efterföljande middag på Vålkojan. Vilken middag sedan! Renkött, Orre och Sorbé med färska bär.

Ett stort tack till dessa båda festivaler för ett fantastiskt fint omhändertagande av oss.

Bilder från The Woodys Sverige tour kan ni se på deras hemsida.

Fredag den 20 juni 2008.

Nu börjar det att dra ihop sig för Midsommar. Klockan 12 är det firande på Midsommarängen i Drottningstorp och sedan bär det iväg till Landvetter för att hämta Danni Leigh och hennes band.

På kvällen så blir det lite fest hos kompisen Christer i Hovslätt. Sedan så ser jag fram mot morgondagens höjdare i Drottningstorp med Cosmos, Tennessee Drifters och Danni Leigh. Bara det blir uppehåll och lite vindfläktar så blir det helt perfekt.

Inför höstens Musik i Stugan så kan jag säga att det startar den 7 september igen. Ingen artist är bokad utan min vana trogen så väntar jag på vad som dyker upp. Finns det något band som åker förbi Jönköping den helgen så får ni gärna höra av er.

Nu önskar jag alla en riktigt trevlig Midsommar.

Inspirerad av detta så har jag bokat biljetter till Steve Earl på Storan i Göteborg den 2 juni. Denna gång är han här tillsammans med sin fru Allison Moorer. Detta ser jag fram emot med spänning.